Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 19. Mykenai - Norrpada / 275-276 (1913) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Människoraser - Människosonen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

C. Vågigt brunt eller svart hår; mörka ögon.			Raser och underraser.
Ljusbrun hudfärg, svart hår, smal, rak eller konvex näsa; högvuxen, dolikocefal.			indo-afganer.	9
Läderfärgad hvit hud, svart hår.	Högvuxen figur; långt ansikte.	Örnnäsa, utstående bakhufvud; dolikocefal; elliptisk ansiktsform.	araber l. semiter.	10
		Rak, grof näsa; dolikocefal; fyrkantigt ansikte.	berber 4 underraser.	11
		Rak, fin näsa; mesocefal; ovalt ansikte.	littorala européer.	12
	Lågvuxen; dolikocefal.		ibero-insulaner.	13
Gråaktigt hvit hudfärg, brunt hår.	Lågvuxen, starkt brakycefal; rundt ansikte.		västeuropéer.	14
	Högvuxen, brakycefal; långt ansikte.		adriater.	15
D. Ljust, vågigt eller slätt hår, ljusa ögon.
Rödhvit hudfärg; hår	något vågigt, rödaktigt; högvuxen; dolikocefal.		nordeuropéer.	16
	något rakt, linfärgadt; lågvuxen, subbrakycefal.		östeuropéer.	17
E. Stripigt eller vågigt mörkt hår, svarta ögon.
Ljusbrun hudfärg; starkt hårig kropp, bred och konkav näsa; dolikocefal.			aino.	18
Gul hudfärg, glatt kropp.	Utstående näsa, stundom konvex; högvuxen; elliptisk ansiktsform; braky- eller mesocefal.		polynesier.	19
	Lågvuxen; tillplattad, stundom konkav näsa, utstående kindknotor, rombiskt ansikte; dolikocefal.		indonesier.	20
	Lågvuxen; utstående, rak eller konkav näsa; meso- eller dolikocefal.		sydamerikaner underraser: paleoamerikaner, sydamerikaner.	21
F. Stripigt hår.
Varm gul hudfärg.	Rak- eller örnnäsa.	Högvuxen, mesocefal.	nordamerikaner underraser: atlanter- och Stillahafsamerikaner.	22
		Lågvuxen, brakycefal.	centralamerikaner.	23
	Rak näsa; högvuxen, brakycefal, fyrkantigt ansikte.		patagonier.	24
Brungul hudfärg; lågvuxen; rundt, tillplattadt ansikte; dolikocefal.			eskimåer.	25
Gulaktigt hvit hudfärg.	Uppnäsa; lågvuxen, brakycefal.		lappar.	26
	Rak eller konkav näsa; lågvuxen meso- eller dolikocefal; utstående kindknotor.		ugrer underraser: ugrer och jenisejer.	27
	Rak näsa; medellängd; höggradigt brakycefal.		turkar l. turko-tatarer.	28
Blekgul hudfärg, utstående kindknotor; mongoloidöga; svagt brakycefal.			mongoler underraser: nordliga och sydliga mongoler.	29

Folktyper, tillhörande olika människoraser, finnas
i N. F. afbildade å färgplanscherna Afrikanska folk,
Amerikanska folk, Asiatiska folk och Oceaniska (jämte australiska) folk samt
i bilder till art. Assyrien, Dajaker, Dravida,
Druser, Dvärgar, Egypten (pl.), Eldslandet,
Eskimåer, Fellah, Fidji-öarna, Galla, Georgier,
Haúsa, Hawaiiöarna, Hova, Indianer, Indien, Japan (pl.), Java, Kaffrer, Karolinerna, Kina (pl.),
Kirgiser, Kolh, Kongo, Kru, Kurderna, Lappar,
Marokko, Mongolerna m. fl.

Litt.: Linné, "Systema naturæ" (1735), Blumenbach,
"De generis humani varietate nativa" (1775),
A. Retzius, "Ethnologische schriften" (1864), Geoffroy
Saint-Hilaire, "Classification anthropologique"
(i "Mémoires de la Société d’anthropologie", vol. I,
1861), Huxley, "Geographical distribution of mankind"
(i "Journals of the Ethnological society", vol. II,
1870), Topinard, "Éléments d’Anthropologie générale"
(1885) och "L’Anthropologie" (1879), Hæckel,
"Natürliche schöpfungsgeschichte" (1879), Fr. Müller,
"Allgemeine ethnographie" (s. å.), A. de Quatrefages,
"Histoire générale des races humaines" (1889),
Deniker, "Les races et les peuples de la terre" (2:a
uppl. 1900), Ducworth, "Morphology and anthropology"
(1904), Hæckel, "Unsere ahnenreihe" (1908), de Vries,
"Espèces et variétés" (1909), G. Backman, "Ur den
somatiska antropologiens historia" (i "Ymer", 1910),
och Giunrida-Kuggeri, "Homo sapiens. Einleitung
zu einem kurse der anthropologie" (1913).
G. B-n.

Människosonen l. Människans son (grek. ho hyios tu
anthropu) är en benämning, som Jesus enligt de tre
första evangelierna ofta använder om sig själf. I de
öfriga nytestamentliga skrifterna förekomma endast
antydningar om det af Jesus själf använda uttrycket
eller hänsyftningar på andra bibelställen, som legat
till grund för hans upptagande af denna beteckning
(Joh. 12: 34, Apg. 7: 56, Uppb. 1: 13; 14: 14). I
den äldsta kristna kyrkan såg man (alltifrån Ignatius
och Justinus till Cyprianus och Augustinus) däri ett
uttryck för Jesu mänskliga härkomst. Det grek. ho
hyios tu anthropu måste för en grekisk tänkande
läsare te sig som ett uttryck af denna tanke. I nyare
tid ha andra sökt häfda en högre mening i ordet genom
att ställa det i motsats till judarnas nationella
politiska messiasideal, så att Jesus därvid skulle ha
åsyftat att framhålla sig själf som den, hvilken ej
vill låta något sant mänskligt vara sig främmande,
eller rent af beteckna sig själf som idealmänniskan
(så Herder och Schleiermacher). Afgörande för
uttryckets betydelse är den först i nyare tid med
allvar genomförda insikten, att Jesus icke talade
grekiska, utan arameiska och att följaktligen
det grekiska uttryckets betydelse måste sökas i
dess arameiska ekvivalent. Detta kan enligt alla
filologers enstämmiga mening ha varit endast bar
näschä eller bar ’enascha, hvilka båda uttryck helt
enkelt betyda människan. Det aram. bar framför n?sch?
anger nämligen, likasom det motsvarande hebr. ben,
att den ifrågavarande personen tillhör kategorien
människa (jfr Ps. 8: 5, där "en människoson" står
som synonymt uttryck vid sidan af "en människa"). Det
grek. anthropos åter betyder i och för sig icke ett
kollektivbegrepp, lika litet som det grek. hyios
betecknar en enskild individ

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>