Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 19. Mykenai - Norrpada / 347-348 (1913) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mörsare - Mörsarfartyg. Se Bombskepp - Mörsaarkasematt. Se Kasematt - Mörsarvärn - Mörshög - Mörsil

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

mörsaren helt komma att utträngas af haubitsen
äfven för här senast berörda typ af kastpjäser. Detta
har möjliggjorts dels genom den långa
eldrörsrekylens införande (se Kanon, sp. 785), dels genom
den af Krupp gjorda uppfinningen af s. k.
hjulbälten (se fig. 2), som vid eldgifning samt vid
körning på lös mark spännes omkring lavetthjulen
och tjäna till att förstora dessas beröringsyta med
marken. Genom dessa hjulbälten ha bäddningarna
blifvit öfverflödiga, och en modern 21—27 cm.
mörsare, eller haubits, som den numera oftare kallas,
kan därför liksom hvarje annan fältpjäs ställas på
naturliga marken.

Fig. 3. Svensk sexpundig handgranatmörsare, konstruerad 1705.

Fig. 4. Krupps bombkanon i transportabelt skick.

Fig. 5. Krupps bombkanon skjutfärdig.

En särskild typ af mörsare utgöra de fordom
i fästningskriget mycket använda s. k.
handmörsarna l. handgranatmörsarna,
uppfunna i slutet af 1600-talet af holländske ingenjören
M. Coëhoorn och afsedda för kastning af
handgranater. Eldröret fästes på ett litet träblock, som
stöddes mot bröstvärnet eller mot axeln. Äfven
förekommo, ehuru mera sällan, små mörsare, som
fästes på mynningen af en kanon eller t. o. m. på
kavalleriets karbiner. I Sverige användes på
1600-talet 3- och 6-pundiga handmörsare; 1705 göts en
s. k. revolver-handmörsare l.
rapphönsmörsare med flera lopp bredvid
hvarandra. Fig. 3 visar en
6-pundig
handgranatmörsare, konstruerad 1705
af generalfälttygmästaren
Siöblad. Mörsarens bakre
del är förlängd och
försedd med en cylindrisk
urtagning för att kunna
trädas på en påle eller
ett löst tappstycke, vid hvilket det sedermera
fästes medelst en sidskruf. Handmörsare
funnos äfven af björk eller masurträ med kammare
af metall och järnbeslaget fänghål. — Den tanke,
som legat till grund för de här beskrifna
handmörsarna, har, liksom tanken på handgranater (se
d. o.), återupptagits i våra dagar under flera olika
former. Sålunda har man i st. f. de små på
karbinmynningarna fästa mörsarna experimenterat med
s k. gevärsgranater, små, med brisant sprängämne
fyllda granater, hvilka baktill äro försedda med en
staf, som införes i gevärspipan och afskjutes medelst
en vanlig lös patron. Som en direkt efterföljare af
de gamla handmörsarna kan man betrakta en
nyligen af Krupp uppfunnen s. k. bombkanon,
afsedd att i sista skedet af en belägring, då
angriparen kommit tämligen nära fästningsverken,
inslunga i fästningen eller fortet brisansladdade
bomber af större dimensioner. Fig. 4 visar en dylik
bombkanon i transportabelt skick (vikt 528 kg.),
fig. 5 visar samma kanon skjutfärdig; bomben, som
väger 85 kg. och innehåller 42 kg. sprängämne,
trädes liksom vid gevärsgranaterna medelst en
staf på mynningen. Skottvidden uppgår till
300 m.

        G. af Wdt.

Mörsarfartyg. Se Bombskepp.

Mörsarkasematt. Se Kasematt.

Mörsarvärn, befästningsk., tidigare kittel (se
d. o.), ett batterivärn, som är afsedt för
bestyckning med mörsare. Sådana batterier göras nästan
alltid nedsänkta. Mörsarna uppställas på
bäddningar ungefär 3,5 m. bakom vallen, som har
åtminstone manshöjd. Mellan mörsarna finnas
till servisens skydd skanskorgstraverser af minst
manshöjd.

        H. W. W.*

Mörshög, gods i Bjufs socken, Malmöhus län,
består af omkr. 7/8 mtl, tax. till 95,000 kr. (1904).
På M. uppföddes under 1800-talet med stor
framgång ädla ridhästar af dåv. egarna ryttmästaren
A. F. von Horn (d. 1855) och hans son öfversten
L. von Horn (d. 1896), hvilken bedref hästafvel
företrädesvis med importerade hannoverska ston
och helt små s. k. ölänningar. Den senares son,
Fr. von Horn, hade på M. ett litet stuteri med ädelt
materiel, från hvilket flera ganska goda hästar
frambringats för våra kapplöpningsbanor. 1910 såldes
emellertid godset, och samtidigt nedlades detta
stuteri.

        B. C—m.

Mörsil (Mörsill). 1. Socken i Jämtlands län,
Undersåkers tingslag. 27,460 har. 1,079 inv.
(1912). Annex till Undersåker, Härnösands stift,
Jämtlands västra kontrakt. — 2. Sanatorium i
nämnda socken, vid Indalsälfven
(Undersåkersälfven) och M:s stora järnvägsstation, på den
jämtländska högplatån (329 m. ö. h.), omgifvet af
vackra, högländta ängar och barrskogsklädda
höjder, som dämpa fjällvindarnas bisterhet. Luften
är ren och torr och sällan hemsökt af kalla,
besvärande dimmor. Kuranstaltens anordningar för
bostäder äro fullt tidsenliga. Den är afsedd för
behandling af lungtuberkulos och försedd med alla
nutida anordningar för en sådan behandling.
Sedan 1891 är anstalten öppen hela året. Redan
långt innan alla de nya lungsotssanatorierna
tillkommit, hade läkarnas uppmärksamhet riktats på
Jämtland, och M. var ett bland de första, som
öppet tillkännagaf, att det var egnadt uteslutande
till lungsotsbehandling. Från en mera enkel
början har anstalten alltmera utvecklats, tack vare

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>