Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 19. Mykenai - Norrpada / 351-352 (1913) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Möser, Justus - Möss, zool. Se Mus - Mössa - Mössa, bot. Se Hatt 2, Löfmossor och Murkla - Mössdjur - Mösseberg

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

"advocatus patriæ", blef 1755 därjämte
syndikus hos ridderskapet och 1768 geheime
regeringsreferent. Skötseln af nämnda maktpåliggande
sysslor i en liten stat med högst invecklad
organisation utbildade hos M. en politisk insikt och
duglighet af eminent art, på samma gång som hans
människovänliga, fläckfria karaktär gjorde honom
allmänt uppburen. Genom sitt skriftställeri vardt
han en stark främjare af Tysklands utveckling,
framför allt i praktisk, folklig och nationell
riktning.

Hans Osnabrückische geschichte (2 bd,
1768; 2:a omarbetade uppl. 1780; 3:e uppl. 1819)
blef epokgörande, i det den förtäljde om själfva
folkets utveckling, därvid tagande till utgångspunkt
landtgårdarnas öden och allmogens äldsta sociala
förhållanden. I de allmännyttiga uppsatserna
Patriotische phantasien (4 dlr, 1774-78; flera
uppl.) utvecklade han i konsten att skämtande
inprägla sanningen en förmåga, som jämförts med
B. Franklins. Särskildt vände han sig ironiskt mot
förvända seder och husliga missförhållanden samt
framställde nationalekonomiska tankar, som voro
långt före hans tid. På det estetiska området skref
M. mot Gottsched Harlekin, oder vertheidigung des
grotesk-komischen (1761). M. anses vara en af
Tysklands bästa prosaister. Hans Werke utgåfvos
1842-44 i 10 bd. I Osnabrück restes 1836 hans af
F. Drake modellerade bildstod. - Jfr skrifter om
M. af Nicolai (1897; ny uppl. som bd X af M:s
verk), Kreyssig (1857) och Rupprecht (1892).
G. V. G.*

Möss, zool. Se Mus.

Mössa, benämning på flera slags hufvudbonader,
som sakna brätte samt vanligen äro mjuka och
åtsittande. Redan under den klassiska forntiden buros
mössor, i synnerhet af asiatiska folk, men äfven
hos greker och romare, den s. k. frygiska mössan (se
d. o.) med framåtböjd topp hufvudsakligen af sjöfolk
och handtverkare. Hos perserna antog mössan form
af mitra (se d. o.). Jämväl hos germanska stammar
förekom en toppmössa, hvarur medeltidens hatt (se
d. o.) utvecklade sig. Mössan erhöll många olika,
delvis flerkantiga former (utan skärm), undanträngdes
på 1500-talet af baretten (se d. o.), men bibehölls
hos bönder och handtverkare och kom på 1800-talet
åter i allmännare bruk (med eller utan skärm), dels
i arméerna och marinerna, dels bland skolelever
och studentkårer samt som resmössa, idrottsmössa
o. s. v. Pälsmössan var enligt Plutarchos ett omtyckt
plagg hos cimbrerna och teutonerna, har sedermera
i långliga tider burits af perserna, tatarerna,
kirgiserna m. fl. asiatiska folk, men fick insteg
i Europa först på 1600-talet som björnskinnsmössa i
preussiska och österrikiska arméerna och sedermera i
andra länders härar (jfr Grenadjär, fig. 2);
olika slags skinnmössor ha numera i en stor del af
Europa vunnit användning
som vinterplagg för bägge könen. Slutligen må
endast erinras om matronors och tjänstflickors lätta
inomhusmössor (af tyll, spetsar, linne o. s. v.),
den ärevördiga manliga kalotten (se d. o.), den förr
ganska allmänt brukliga nattmössan, mest tillverkad
af bomull och slutande i tofsförsedd topp, samt den
turkisk-nationella fesen.

Mössa, bot. Se Hatt 2, Löfmossor och Murkla.

Mössdjur, zool., i vidsträckt betydelse, utgöra en
undergrupp inom däggdjursordningen gnagare, Myomorphi,
hvilken omfattar ett mycket stort antal former,
som fördelats på flera familjer (se Gnagare). En af
dessa familjer är de egentliga mössdjuren, Muridæ
(som underfamilj benämnd Murini). Dessa utmärkas
genom kindtändernas beskaffenhet: de ega städse
rötter och vanligen knölar å kronan, å de öfre
kindtänderna ordnade i tre längsrader, å de undre
i två fullt tydliga. Kindtändernas antal är hos det
stora flertalet tre i hvarje käkhalfva, hos somliga
blott två. Okbågen är svag, okbenet förkrympt. Svansen
är lång, försedd med fjäll. Hos somliga ha de bakre
extremiteterna utvecklats till hoppfötter, såsom
hos det i australiska regionen lefvande släktet
Conilurus; hos de samma region beboende och i vatten
lefvande Hydromus-arterna äro de stora bakfötterna
utrustade med simhud. Några afrikanska mössdjur äro
utrustade med kindpåsar. Mössdjuren höra till de
artrikaste gnagarfamiljerna samt ha - tack vare sin
stora anpassningsförmåga - en världsvid utbredning och
trifvas i alla klimat. De äro allätare, sällskapliga,
ovanligt fruktsamma (de föda många ungar i hvarje
kull och kunna fortplanta sig flera gånger om året)
och synnerligen viga i sina rörelser. L-e.

Mösseberg, ett af de s. k. Västgötabergen, reser sig
brant, med skogklädda och mycket svårtillgängliga
sluttningar öfver slätten n. v. om Falköping. Berget
har en aflångt fyrkantig form, med en utsträckning
mot n. ö. af 4 km. På sydvästra sidan är en tämligen
betydlig inskärning. Platån är en obygd, uppfylld
af mossar och ljungfält. Dess högsta punkt ligger
326 m. ö. h., och där byggdes 1902 ett omkr. 32
m. högt utsiktstorn af sten. En mindre del af platån,
tillhörig Mössebergs vattenkuranstalt (se nedan),
är planterad med barrskog, det öfriga utgör kronopark
och häradsallmänning, nästan utan skog. M. hvilar på
samma vidsträckta, utplattade landthöjd, som uppbär
Billingen och Ålleberg, samt företer samma geologiska
bildning som dessa.

På den vackra, rikt skogbeklädda sydöstra sluttningen
af M. ligga Mössebergs vattenkuranstalt och
sanatorium, 3 km. från staden Falköping och
omkr. l km. från järnvägsstationen Ranten. Utom ett
större badhus m. m. finnas i öfre delen af parken,
omedelbart nedanför själfva bergplatån och därigenom
väl skyddadt för vintervindarna ett stort 1907
invigdt vintersanatorium (se fig.), som bildar en mot
s. öppen vinkel och innehåller ett 60-tal sofrum,
flertalet med inbyggda verandor, jämte en stor och
rymlig sällskapsvåning, fullständig badafdelning,
centraluppvärmning och vattenledning, öppen tuberkulos
mottages icke vid anstalten. Denna har en väl hållen
park (50 har i areal) med vägar ända upp till bergets
öfre

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>