Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nantes - Nantesiska ediktet - Nanteuil [natö'j], Robert
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hednatempel och nyligen restaurerad. Mellan
katedralen och floden Loire ligger slottet
(grundlagdt under 800- eller 900-talet, ombyggdt
1466), länge statsfängelse, nu artillerikasern. Andra
mera framstående byggnader äro prefekturpalatset,
stadshuset, justitiepalatset, börsen, det nya
skulptur- och tavelgalleriet (1893-1900), teatern, en
af de vackraste i Frankrike, samt de stora magasinen
för kolonialvaror (les salorges). Utom kajerna har
staden flera vackra promenader: bulevarder och
avenyer samt en botanisk trädgård, bestående af
en mera vetenskaplig del och en engelsk park, en
af de vackraste i sitt slag. På stadens förnämsta
torg, Place royale, står en monumental springbrunn
af blå granit, med en hvit marmorstaty af staden
samt bronsstatyer af Loire med dess 4 bifloder
Sèvre, Erdre} Cher och Loir. - N. är säte för 11:e
armékårens generalkommando och en biskop. Bland
undervisnings- och bildningsanstalter må nämnas två
lyceer, ett prästseminarium, lärarinneseminarium,
École de notariat, institut Pasteur, medicinsk och
farmaceutisk skola, hydrografisk skola, École des
sciences et des lettres, skola för teckningskonst,
musikkonservatorium, blind- och döfstuminstitut,
offentligt bibliotek (210,000 bd), museer (för
konst, naturvetenskaper, arkeologi) samt flera lärda
sällskap. Staden har 2 stora sjukhus: S:t Jacques och
Hôtel-Dieu, samt flera mindre. - Af betydenhet äro
maskinverkstäderna samt järn- och koppargjuterierna,
såpsjuderierna, garfverierna och bryggerierna
samt tillverkning af konserver ("conserves
alimentaires"). Däremot ha skeppsbyggeriet och den
förr mycket lifliga sockerindustrien under senare
tiden gått tillbaka. Det stora hafsfisket bedrifves
ej mer, endast kustfiske. Däremot äro handel och
sjöfart stadda i uppsving, ehuru N. måst afstå en stor
del däraf till S:t Nazaire, som är tillgängligt för
de stora atlantångarna; dock ledas affärerna i denna
N:s uthamn från N. En annan uthamn är Paimboeuf,
som dock alltmer fylles af flodens slam. För
kusthandeln är N. fortfarande hufvudort. För att
kringgå sandbankarna i nedre Loire har man dragit
en kanal från Pellerin till Paimboeuf; dessutom
leder en 1842 färdigbyggd 360 km. lång kanal till
Brest. Hamnen i N. kan ej mottaga större fartyg
än om 200-300 ton. Den har en längd af 2,3 km., en
bredd af 70-180 m., ett djup af 5-6 m. vid flodtid,
hvilket skall höjas till 8 m. 1898-1907 var årliga
medelvärdet af importen 66,4 och af exporten nära
20 mill. frcs. Regelbunden ångbåtskommunikation
finnes med bl. a. Havre, Bordeaux, Antwerpen, London,
Glasgow, Dublin och Hamburg; ångbåtarna till Spanien,
Mexico, Västindien och Syd-Amerika utgå från S:t
Nazaire. - Före den romerska eröfringen var orten
de galliske namneternas (se d. o.) hufvudstad. Under
medeltiden härjades staden flera gånger af nordmännen
och var senare grefvarnas och hertigarnas af Bretagne
hufvudstad. 13 april 1598 utfärdade Henrik IV där det
s. k. nantesiska ediktet (se d. o.). Under
den första franska revolutionen hemsöktes staden
grymt dels af Vendée-kriget, dels genom de af
Carrier föranstaltade afrättningarna i massa
("noyades de N.", "mariages républicains"),
och dess handel gick alldeles under.
(J. F. N.)
Nantesiska ediktet (fr. l’édit de Nantes) kallas den
i Nantes 13 april 1598 utfärdade lag, hvarigenom
Henrik IV af Frankrike gaf sina forna trosförvanter,
hugenotterna, en mängd religiösa och politiska
friheter. Det "eviga och oåterkalleliga" ediktet
består af 95 artiklar. Den katolska religionen får
allestädes utöfvas, men protestanternas endast inom
vissa områden, där den tidigare varit erkänd eller
utöfvats offentligt under 1596 och de 8 första
månaderna af 1597, samt dessutom i vissa städer
och orter i rikets alla delar och i adelsmännens
hus på landet. Protestantisk religionsutöfning
förbjudes alldeles i Paris och på fem lieues från
staden. Dock få protestanterna vistas öfverallt i
riket. De kunna bekläda hvilka ämbeten och värdigheter
som helst. Särskilda afdelningar inrättas i vissa
parlament för protestanternas tvister. Slutligen
framhålles med skärpa deras säkerhet till person. De
i ediktet afhandlade frågorna äro närmare utvecklade
i några samtidigt eller strax därefter utfärdade
handlingar, hvilka vanligen också inneslutas under
samma namn. De äro 1) 56 hemliga artiklar af 2 maj
1598, några af stor betydelse; 2) ett kungligt bref
(brevet) af 3 april 1598, som anslog 45,000 écus
årligen till protestantiska prästers aflönande;
3) ett annat kungligt bref af 30 april 1598,
som gaf hugenotterna rättighet att under åtta år
behålla alla de fasta platser, som de innehade
i slutet af aug. 1577. Till garnisonernas sold
skulle konungen årligen ge 180,000 écus. Dessa
s. k. säkerhetsplatser (till antalet omkr. 100)
voro mestadels små, med obetydliga besättningar. De
förnämsta voro la Rochelle, Montauban, Sainte-Foy,
Uzès och Nîmes, i hvilka protestanterna dock ej
fingo hålla garnisoner. Ediktet, som aldrig blef
fullt genomfördt och ej förr än 1609 var godkändt
af alla parlament, försämrades genom många följande
stadgar och upphäfdes af Ludvig XIV 18 okt. 1685. -
Litt.: Puaux, "Histoire du protestantisme français"
(1894), Baird, "The huguenots and the revocation of
the edict of Nantes" (1895), Lods, "L’édit de Nantes
devant le parlement de Paris" (1899), och Benoist,
"La condition des protestants sous le régime de
1’édit de Nantes et après sa révocation" (1900).
J. F. N.*
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
