Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nargileh - Nargol - Nargö - Narhvalen, zool. Se Hvaldjuren - Narjezjnyj, Vasilij Trofimovitj - Narkforsen. Se Kalix älf - Narkissos - Narkofin. Se Narkotin - Narkolepsi - Narkos - Narkosteori. Se Narcotica - Narkotin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skal, såsom ännu är fallet hos de fattigare
folkklasserna i Egypten. På de eleganta pipor, som man
röker på kaféerna i Kairo eller Damaskus m. fl. st.,
äro vanligen endast pipslangen och hufvudet af
inhemsk tillverkning; det präktiga glaskärlet
kommer från Böhmen. Till nargilehn användes ett
särskildt slags persisk tobak, som fuktas och hålles
brinnande med därpå lagda glödande träkol. Nargilehn
rökes ej med läpparna, utan med lungorna, och genom
inandningen af träkolsröken ådrager sig den rökande
en lindrig koloxidförgiftning, som medverkar till att
frambringa ett behagligt, lätt bedöfvadt tillstånd.
K. P. (N. Sbg.)
Nargol [-gål], farm., förening mellan silfver och
nukleinsyra, antiseptiskt medel, användt i lösningar
om 0,5-2 proc. C. G. S.
Nargö (ty. Narjen), en bland de af svenskar bebodda
öarna utanför Estlands kust, ligger i Finska viken,
ungefär 20 km. n. om Reval, är nära 9 km. lång och 3
km. bred, har ett ytinnehåll af 18 kvkm. och är till
större delen skogbevuxen. Redan under 1300-talet
omtalas ön som tillhörig staden Reval. I samband
med den svenska eröfringen synes den sedermera
ha öfvergått i svenska kronans ego. Den tillhör
numera ryska kronan. Om befolkningens nationalitet
i äldre tider föreligga inga säkra uppgifter. Af
de 139 personer, som 1844 bebodde ön, skall hälften
ha varit svenskar, den andra hälften ester. Enligt
traditioner på ön äro de olika familjerna (Ambrosen,
Berg, Berthelson, Holm, Jürgenson, Kühn, Luther,
Markus, Mattsson, Rosen, Schulmann m. fl.) dels af
svensk härstamning, från Finland eller estsvenska
öar, dels af tysk eller estnisk stam. F. n. är det
svenska språket stadt i stark tillväxt på ön, i det
att den yngsta generationen i skolan erhåller, jämte
rysk, endast svensk undervisning. Af de omkr. 400
inbyggarna uppges eljest bortåt hälften vara af
estnisk nationalitet, ehuru de af egen drift i
detta släktled hålla på att öfvergå till svenskt
språk. Det svenska språk, som sålunda nu talas
på ön, är snarast att karakterisera som finländsk
högsvenska. Den gamla svenska Nargödialekten finnes
kvar endast i ganska osäkra rester hos den äldsta
generationen. Af uppgifterna därom framgår, bl. a. att
hw- öfvergått till kv (ex. kväit, hvete), äfvensom
att substantivens och adjektivens böjningssystem
förenklats i ännu högre grad än i den moderna
högsvenskan (t. ex. äin håli ett hål, dänn håli det
hålet; sjukär mask., fem. o. neutr.). - Befolkningen
lifnär sig, utom genom jordbruk och fiske, äfven
genom sjöfart, särskildt lotsning, samt utmärker sig
framför den öfriga befolkningen i östersjöprovinserna
genom renlighet och goda bostäder. I kyrkligt
afseende hör ön till Revals finsk-svenska församling.
G. D-11.
Narhvalen, zool. Se Hvaldjuren.
Narjezjnyj, Vasilij Trofimovitj, rysk
romanförfattare, f. 1780, d. 1826, fick under
tjänstgöring vid länskansliet i Tiflis rikt fält för
sociala iakttagelser, som han konstnärligt utnyttjade
i romanen Tjernyj god ili gorskie knjazia (Det svarta
året eller bergens furstar; tr. först 1829), som,
hållen i den då omtyckta skälmromanens stil med en
massa osannolika äfventyr, är mycket märklig som
ett första försök till den satiriska realism, som
sedermera framträdde hos Gogol.
Ännu mer betydande som kulturskildring är romanen
Rossijskij Gil Blas ili pochozjdenija knjazia Gavrily
Simonovitja Tjistiakova (Den ryske Gil Bias eller
furst T:s äfventyr), som godkändes af censuren, men
förbjöds af undervisningsministern grefve Razumovskij
för sin skonslösa satir mot byråkratiens falhet;
mot de högre samhällsklassernas karaktärslöshet
och mot frimurarna, som N. framställde i karikerad
gestalt. N:s öfriga romaner och berättelser äro föga
betydande. Ett par af N:s satiriska skrifter erbjuder
en viss likhet med Gogols "Revisorn" och lillryska
folkmotiv. Hans samlade verk utkommo 1835-36.
A-d J.
Narkforsen. Se Kalix älf.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
