Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nasturtium - Nastus captitatus, bot. Se Madagaskar, sp. 392 - Nasua, zool. Se Näsbjörnsläktet - Nata - Nata - Nataka. Se Indiens språk och litteratur, sp.539 - Natal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
4 vilda i Sverige, alla växande i vatten eller
på fuktiga ställen. Den allmännaste arten,
N. palustre, sumpsenap, har alla bladen parflikiga
och gula blommor. N. aquaticum (N. officinale),
brunnskrasse, källkrasse, vattenkrasse (se fig.), som
har uppstigande, ihålig stjälk med parbladiga blad
och hvita blommor, förekommer sällsynt i källor och
rinnande vatten i södra Sverige. Dess blad och unga
skott äro en högt värderad vintersallat, hvarför den
ofta odlas i vatten, som ej fryser under vintern, där
den håller sig frisk och grön. En annan allmänt odlad
och ofta förvildad art är N. Armoracia, pepparroten
(se d. o.). G. L-m.
Nastus capitatus, bot. Se Madagaskar, sp. 392.
Nasua, zool. Se Näsbjörnsläktet.
Nata, bot., namn på Stellaria media.
Nata [na’ta], Santiago de los Caballeros,
en 1515 grundlagd stad i sydamerikanska republiken
Colombia, vid Rio Chico, 15 km. ofvanför dess utlopp
i Parita bay af Stilla hafvet. Omkr. 6,000 inv.
J. F. N.
Nataka, Se Indiens språk och litteratur, sp. 539.
Natal [nātā’l], en till engelska kolonien
Sydafrikanska unionen hörande provins, belägen
på sydöstra kusten af Afrika, ungefär emellan
26° 50’ och 31° s. br. samt 28° 50’ och 33°
ö. lgd, begränsad i ö. af Indiska oceanen, i s. af
Kapkolonien, i v. af Basutoland och Oranjefristaten,
i n. af Transvaal och portugisiska kolonien
Mosambik. 91,607 kvkm. (något mindre än Götaland,
92,702 kvkm.), hvaraf 46,564 kvkm. på det egentliga
N., 27,093 på Sululand och 17,950 på de 1903 därmed
förenade s. k. norra distrikten (Vryheid, Utrecht,
Paulpietersburg och Babanango). Utefter den västra
gränsen löpa Quathalamba l. Drakbergen, hvilkas
högsta toppar, Giant’s castle, Champagne castle och
Mont-aux-sources (se Drakbergen), ligga alldeles på
gränsen. Alla strömmar och bäckar i N. upprinna på
dessa berg och flyta mot s. ö. Ingen af floderna,
bland hvilka Tugela är den största, är segelbar,
och alla ha sandbankar framför mynningarna. Från
Drakbergen sänker sig landet i 3 afsatser
mot hafvet och bildar därigenom 4 terrasser,
af hvilka de 3 högsta ligga i medeltal 1,100,
800 och 200 m. ö. h. Till sin geologiska byggnad
liknar N. Kaplandet och består vid kusten af den
paleozoiska s k. Kapformationen, i det inre af lager
af obekant äldre (delvis trias och dyas) bildning
samt af den s. k. karrooformationen (se d. o.), som
på sina ställen är kolförande. Klimatet, varmare än
i Kaplandet, är vid kusten ett hafsklimat utan större
variationer, i det inre kontinentalt. Östliga vindar
äro förhärskande under sommaren och medföra riklig
nederbörd, under höst och vinter blåsa mest västliga
och sydvästliga vindar. Durban har i årsmedium 21°
(varierande mellan 5,5° för vintern och 36,5° för
sommaren), Pietermaritzburg (66 km. fr. hafvet,
640 m. ö. h.) 17,5°. Medelårsnederbörden är
omkr. 950 mm. (Durban 1,016 mm., Pietermaritzburg
965 mm.). Vegetationen liknar likaledes Kapkoloniens
(se d. o.). Den alltid gröna buskregionen har här sin
norra gräns, vid kusten träffas täta tropiska skogar,
medan de
inre terrasserna mest äro savanner med aloe, lökväxter
och meterhöga buskar. Vid kusten odlas rent tropiska
växter, såsom sockerrör, ris, kaffe, te, bomull,
ananas, bananer etc.; på den första terrassen, som
är ett rikt gräsland, majs o. a. säd; den andra
är ett skogbevuxet kuperadt land. Utmärkta beten
finnas på båda. Endast de högsta bergstrakterna äro
mindre gifvande. Faunan har betydligt ändrats genom
människornas ingripande; lejonet och elefanten ha
försvunnit, men leoparden finnes ännu kvar jämte ett
tiotal arter af antiloper, hyenan m. m. Dessutom
finnas här som i det öfriga Syd-Afrika flera
ålderdomliga djurarter, såsom den till insektätarna
hörande guldmullvaden, några egendomliga arter
sibetkatter m. m. Vid Tugela finnes krokodilen;
till verkliga landsplågor kunna räknas termiter,
giftiga ormar o. a. Europeiska husdjur trifvas väl;
särskildt är fåret af vikt i de norra distrikten.
Befolkningen steg 1911 till 1,191,958 inv.,
inräknadt 1,192 man europeiska trupper (13 inv. på
1 kvkm.). Häraf voro 98,582 européer, 141,568
inder o. a. asiater samt 951,808 infödingar. På
100 män kommo 108 kvinnor. Infödingarna äro till
största delen sulukaffrer. För folkundervisningen
har sedan 1877 mycket gjorts, särskildt genom
olika missionssällskap. Äfven svenska kyrkan
har flera missionsstationer i N. (se Mission,
sp. 673). Folkskoleundervisningen är dock hvarken
obligatorisk eller kostnadsfri, om än afgifterna
äro låga. Medan den högsta undervisningen ledes af
sydafrikanska unionsparlamentet, är f. ö. skolväsendet
en provinsangelägenhet. Det finnes 2 högre skolor
(i Durban och Pietermaritzburg), 41 primärskolor,
2 slöjdskolor (i Durban och Pietermaritzburg),
5 skolor för indiska och 2 för färgade barn, helt
underhållna af provinsen, samt omkr. 450 skolor,
som få understöd af provinsen (224 för hvita, 30
för inder, 178 för infödingar och 17 för färgade);
dessutom många rent privata. Provinsens direkta
utgifter för skolväsendet (oafsedt byggnader
o. d.) var 1908–09 107,965 pd st. Dessutom utdelas
stipendier för besökande af universitet eller
andra högre skolor i moderlandet. Flertalet af de
hvite är protestanter (anglikaner, presbyterianer,
metodister, holländska reformerta, lutheraner
och baptister). Katolikerna voro 1904 10,419. Alla
konfessioner ha fri religionsutöfning; en anglikansk
och en katolsk biskop residera i hufvudstaden.
De viktigaste näringarna äro jordbruk och
boskapsskötsel. 1909 voro omkr. 180,000 har under
odling af européer, 200,000 har af infödingar, 16,800
har af inder; de viktigaste jordbruksprodukterna
äro ofvan nämnda; majs och socker stå i främsta
rummet. Den européer tillhöriga kreatursstocken
räknade 1909 210,000 nötkreatur, 140,000 getter,
närmare 1 mill. får, 32,000 hästar och 25,000 svin. –
Kolonien är rik på malmer och stenkol. 1910 brötos
inalles 2,3 mill. ton stenkol, hufvudsakligen vid
Klip river (från Elandslaagte till Newcastle) samt i
distrikten Vryheid och Utrecht. Mindre guldgrufvor
bearbetas med framgång, vidare förekomma järn-,
koppar-, bly- och silfvermalm, fosfat, kalksten,
eldfast lera m. m. Hvalfångst bedrifves från Durban.
Utrikes handeln är liflig. Hela exporten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
