Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Naturskydd - Naturtillstånd - Naturtoner - Naturvetenskap - Nauark - Naubert, Kristane Benedicte Eugenie
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
naturskyddsföreningar må nämnas Der verein
naturschutzpark i Stuttgart, som arbetar för bildande
af större skyddsområden och nationalparker, Verein
zum schutz der vogelwelt och Verein Jordsand, hvilka
utöfva ett omfattande fågelskydd utmed Nord- och
Östersjökusten, samt Bund heimatschutz, som verkar
för skyddande icke blott af naturen, utan äfven af
kulturminnesmärken af olika slag. I Österrike och
Italien samt i Schweiz, där en större nationalpark
bildats, pågår likaledes ett framgångsrikt
naturskyddsarbete. I Frankrike och Belgien ha stiftats
lagar till skydd för landskapets skönhet, och i
Holland verkar sedan 1906 en naturskyddsförening. I
England har man hufvudsakligen koncentrerat sig på
djurlifvets bevarande, likaså i Förenta staterna, där
man icke låtit sig nöja med de stora nationalparkerna,
utan därjämte bildat en hel del smärre reservationer
och fågelskyddsområden. Spridda naturskyddsåtgärder
äro f. ö. att anteckna från så godt som hela världen,
från de engelska kolonierna i Afrika, från Java,
Australien, Nya Zeeland och Japan.
Slutligen må nämnas, att anstalter vidtagits
för bildande af en internationell kommission för
naturskydd, hvars främsta uppgift skulle bli att
söka förekomma naturfolkens utrotande samt att skydda
djurlifvet, speciellt i de arktiska och antarktiska
regionerna.
Svensk naturskyddslitteratur: H. Conwentz,
"Om skydd åt det naturliga landskapet jämte
dess växt- och djurvärld, särskildt i Sverige" (i
"Ymer", 1904), R. Sernander, "Naturminnesmärken
och naturskydd" (i "Verdandis småskrifter" 138,
1905), G. Andersson, "I Sverige under senare tid
företagna åtgärder till naturens skydd" (i "Ymer",
1905), A. G. Nathorst, "Hafva djuren rättighet
att lefva?" (1907), K. Starbäck, "Naturskydd" (i
"Skogsvårdsföreningens folkskrifter", n:o 18, 1909),
Th. Högdahl, "Naturskydd i Sverige" (1910), "Sveriges
natur, Svenska naturskyddsföreningens årsskrift"
(arg. 1910-13) och "Skånes naturskyddsförenings
årsberättelse 1912". T. H-l.
Naturtillstånd, filos., i allmänhet det tillstånd
hos människosläktet eller en del af detta, då all
kultur saknades och människorna lefde som blotta
naturvarelser; särskildt (inom rättsläran) ett
tillstånd, då ingen samhällsordning funnes. Historien
lär oss ingenting om ett tillstånd af det ena
eller det andra slaget, och otänkbart är äfven,
att människorna i något sådant tillstånd skulle ha
kunnat utveckla sig till ett egentligen mänskligt
lif. Lifvet i ett sådant tillstånd ligger fastmer
nedom det mänskligas nivå och måste betraktas som
ett djuriskt lif. Äfven de råaste vildar visa några
ansatser till kultur (t. ex. i bruket af vapen och
redskap) och till samhälle, om än i mycket outvecklade
former. De s. k. naturrättslärarna antogo emellertid
ett dylikt tillstånd (särskildt i den senare
bemärkelsen) och sökte därur förklara samhället
(se Naturrätt). Några af dem, såsom Kant, medgåfvo
dock, att naturtillståndet ej behöfde antagas ha egt
historisk tillvaro, utan kunde betraktas som en blott
fiktion, nödvändig för samhällets förklaring. Detta
tillstånd kunde f. ö. beskrifvas på mycket olika
sätt, än som ett tillstånd af lycksalighet (Rousseau),
än som ett tillstånd af olycka och strid (Hobbes). Men
gemensamt för
alla dessa beskrifningar är, att människan i
naturtillståndet egde rättigheter ("naturliga")
och vidsträcktare sådana än i samhället, ja rätt
till allt. Men naturtillståndet var ett tillstånd
af osäkerhet, och detta har förmått människorna
att inskränka sina "naturliga" rättigheter och
upprätta samhället. En allas rätt till allt är
dock tydligen detsamma som en rätt till intet,
ty en rätt, som hvem som helst eger rättighet att
kränka, är i själfva verket ingen rätt, hvaraf
följer, att naturtillståndet, så fattadt, ej kan
erkännas vara ett rättstillstånd. En aning härom
föresväfvade naturrättslärarna, då de framhöllo,
att naturtillståndet leder till ett "allas krig mot
alla", d. v. s. till ett tillstånd af rättslöshet. På
en ståndpunkt, där man funnit, att människan först
i och genom samhället eger egentliga (juridiska)
rättigheter, är ock naturtillståndet, såvidt man där
öfver hufvud kan tala om ett sådant, likbetydande
med ett tillstånd af fullständig rättslöshet -
just motsatsen till ett rättstillstånd. I dagligt
tal antydes detta genom det betecknande uttrycket
"näfrätt", d. v. s. våld i st. f. rätt, såsom
motsatsen till de lagbestämda rättigheterna i
samhället. L. H. Å.*
Naturtoner, mus., kallas på horn och trumpet
de toner, som åstadkommas blott genom olika
anblåsning, utan mekanisk hjälp. De äro sålunda
alikvottoner (se d. o. samt Horn och Trumpet).
A. L.*
Naturvetenskap, vetenskapen om naturen, har till
uppgift att lära känna och förstå de särskilda
föremålen och företeelserna i naturen. Hvarje särskild
gren af naturvetenskapen gör en särskild sida af
naturen till ämne för sin betraktelse, t. ex. naturen
såsom kemiskt eller mekaniskt bestämd, naturen såsom
lefvande i olika former af lif, o. s. v. Till
naturvetenskaperna räknas zoologi, botanik,
mineralogi, kemi och fysik. Men till naturvetenskapens
stora område kunna ju äfven flera andra vetenskaper
hänföras: den beskrifvande astronomien, den fysiska
geografien, geologien m. fl. Det är emellertid ytterst
svårt att uppdraga skarpa gränser mellan åtskilliga
af de nämnda vetenskaperna, liksom öfver hufvud
mellan de olika grenarna af naturvetenskapen å ena
sidan och andra vetenskaper å den andra (fysiken och
astronomien gå in på matematikens område; människans
natur-historia leder öfver till etnografi och historia
o. s. v.). Jfr Naturlära.
Nuark (grek. naufarchos, skeppsbefälhafvare,
amiral, af naus, skepp, och archein, härska)
kallades i det forna Sparta högste befälhafvaren
öfver flottan, hvilken till stor del utgjordes af de
med Sparta förbundna eller därunder lydande staternas
fartyg. Då Spartas stormaktsställning för att kunna
vidmakthållas nödvändigt kräfde öfverlägsenhet äfven
i sjökriget, blef nauarkens inflytande synnerligen
stort, så att det hotade att störa jämvikten inom
statslifvet. Till skydd mot den från detta håll
hotande faran var det i lag stadgadt, att ingen skulle
få bekläda detta ämbete längre tid än ett år eller
därtill väljas mer än en gång. A. M. A.
Naubert, Kristiane Benedicte Eugenie, född
Hebenstreit, tysk romanförfattarinna, f. 1756,
d. 1819, författade en mängd historisk-romantiska
romaner, bl. a. Hermann von Unna (1788), hvilken
ligger till grund för A. F.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
