Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nautisk meteorologi - Nautisk-meterologiska byrån
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hydrografi och meteorologi ha utarbetats
vid Meteorologiska instituten i Köpenhamn och
Kristiania samt af den Internationella byrån för
hafvets utforskande (Bureau international pour
1’exploration de la mer), hvars säte är i Köpenhamn
och hvartill planen uppgjordes på den internationella
hydrografiska kongressen i Stockholm 1899 och som
upprättades af Sverige, Norge, Danmark, Tyskland,
Holland, England och Skottland, hvilka alla länder
genom hydrografiska expeditioner deltaga i denna
forskning; bland svenskar, som däri deltagit, må
nämnas O. Pettersson, G. Ekman och F. Trybom. Till
den nautiska meteorologien kunna också räknas de
på den telegrafiska väderlekstjänsten grundade
väderleksutsikter och stormvarningar, som
numera utsändas från nästan alla meteorologiska
centralanstalter i sjöfartsidkande länder. I Sverige
ha stormvarningar, afsedda särskildt till fiskets
nytta, utsändts till rikets västra och delvis
södra kust sedan hösten 1905 (se Meteorologiska
centralanstalten), och på grund af kunglig proposition
beviljade 1913 års riksdag medel till stormvarningar
äfven för rikets östra kust samt i samband därmed
telegrafisk väderlekstjänst också på kvällen i syfte
att göra stormvarningarna nyttiga för både fisket och
den större sjöfarten. I utlandet har man också börjat
medelst trådlösa telegram utsända stormvarningar
till de fartyg på hafvet, som äro försedda med
apparat för trådlös telegrafi. Till sjöfartens
nytta utsändas också genom Lotsstyrelsens försorg
från 1909 under den kalla årstiden telegrafiska
rapporter och ges signaler om isförhållandena i
svenska farvattnen (se Issignaler); äfven i Danmark
och Tyskland ordnades samtidigt dylika telegram och
signaler. En viktig del af den nautiska meteorologien
är den, som afhandlar de hinder och faror, som hota
sjömannen på hafvet, särskildt stormar, motvindar,
stiltje, tjocka och isberg. Utförliga regler ges i
segelhandböckerna för manövreringen i närheten af
de tropiska hvirfvelstormarna, de s. k. cyklonerna
eller tyfonerna; dessa böcker bruka också utom de
meteorologiska uppgifterna meddela upplysningar
om hafvets djup, hafsvattnets temperatur och
salthalt, hafsströmmar, hafsböljor, ebb och flod,
jordmagnetism, särskildt kompassens missvisning,
anvisningar om bästa skeppsvägarna på hafvet såväl
vid segling som maskinfart, om djurlifvet därstädes,
särskildt hvalar, sill m. m.
Litt.: F. von Attlmayr m. fl., "Handbuch der
oceanographie und maritimen meteorologie" (1883),
Boguslawski och Krümmel, "Handbuch der oceanographie"
(flera uppl.), Maury, "The physical geography of the
sea and its meteorology" (många uppl.), Deutsche
seewarte och Reichsmarineamt, "Segelhandbuch für
die Ostsee", d:o für die Nordsee, d:o für den
Atlantischen ozean, d:o für den Stillen ozean, d:o
für den Indischen ozean, d:o für das Mittelmeer,
"Atlas des Indischen ozeans. 35 karten" (Hamburg,
1891), "Atlantischer ozean. Ein Atlas von 39 karten"
(Hamburg, 1902), N. Hoffmeyer, "Cartes synoptiques
journalières embrassant l’Europe et le Nord de
1’Atlantique" 1873-76 utg. vid Meteorologiska
institutet i Köpenhamn, efter 1880 fortsatt af Danska
meteorologiska institutet och Deutsche seewarte
gemensamt under
titeln "Tägliche synoptische wetterkarten fèr
den Nordatlantischen ozean und die anliegenden
teile der kontinente", G. Rung, "Répartition de
la pression atmosphérique sur l’océan atlantique"
(Köpenhamn, 1894); läroböcker, t. ex. C. Grämer,
"Om lagen för stormar, praktisk hjelpreda för sjömän"
(1856), R. Rubenson, "Handbok i nautisk meteorologi"
(1880), A. Paulsen, "Nautisk meteorologi til brug
for navigationsskolor" (1899), och W. Koppen,
"Grundlinien der maritimen meteorologie,
vorzugsweise für seeleute dargelegt" (s. å.).
N. B-m.
Nautisk-meteorologiska byrån i Stockholm, upprättad
1878 (se Meteorologiska centralanstalten), sorterar
under k. Sjöförsvarsdepartementet. Närmaste
vården om densamma var till 1907 öfverlåten åt
en styrelse af 3 led.: chefen för Sjökarteverket,
föreståndaren för Meteorologiska centralanstalten
och byråns egen föreståndare, som var dess ende
tjänsteman. Byråns hufvudsakliga uppgift var att
anordna och insamla de meteorologiska iakttagelser,
som efter en gemensam plan, för alla länder fastställd
genom internationell öfverenskommelse (se Nautisk
meteorologi), anställdes å såväl flottans som
enskilda fartyg under längre sjöresor. De inkomna
meteorologiska loggböckerna, i hvilka iakttagelserna
under resan inskrifvas, underkastades först vid
byrån en preliminär behandling, bestående däruti,
att alla anteckningar af någon större vikt eller af
speciellt intresse för den svenska sjöfarten ur dem
afskrefvos, hvarefter de utsändes till meteorologiska
institutet i Utrecht, där deras innehåll bearbetades i
sammanhang med motsvarande iakttagelser å holländska
och några andra europeiska länders fartyg. Byrån
hade äfven sig ålagdt att befordra kännedomen om
de meteorologiska förhållandena i närgränsande haf,
Bottniska viken, Östersjön, Kattegatt, Skagerak och
Nordsjön, hvilka icke falla inom området för de
ofvannämnda hafsundersökningarna. Dessutom fick
byrån uppsikten öfver de af Erdmann och Kreuger
1848 och följande år upprättade meteorologiska och
hydrografiska iakttagelserna vid 20 fyrstationer samt
öfver dylika iakttagelser på 10 fyrskepp. Vid de 20
fyrstationerna utfördes ungefär samma iakttagelser som
vid Meteorologiska centralanstaltens andra klassens
stationer, hvarjämte anordnades nederbördsmätningar
vid 23 fyrar. Vid en del svenska fyrstationer
aflästes dagligen hafsytans höjd på en graderad
skala. I sammanhang med de af generalstaben utförda
precisionsnivelleringarna i Sverige har byrån
anordnat själfregistrerande vattenståndsmätare,
först i Landsort, Karlskrona, Ystad och Varberg,
sedermera småningom äfven i Stockholm, Björns fyr,
Draghällan, Ratan och Smögen, hvarjämte ännu en
dylik station 1913 skall anläggas i närheten af
Skellefteå eller Piteå. Äfven hade byrån inseendet
öfver kompassväsendet samt hade att på begäran
meddela upplysningar ang. fartygs utrustning med
nautiska instrument. 1907-12 omorganiserades byrån
till att utom förutvarande uppgifter omfatta äfven det
nautiska undersökningsväsendet i Sverige. Styrelsen
afskaffades, och byrån skötes fr. o. m. år 1912 af
föreståndaren och två assistenter i Stockholm samt af
fyra kontrollstationsföreståndare, en vid hvardera
af kontrollstationerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
