Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nero (Luicius Domitius) - Nero antico - Nerodjupet. Se Haf sp. 984 - Nerol - Neroliolja - Neronia, stad. Se Artaxata - Neronias, stad. Se Cæsaræa - Neronisk - Nerophis, zool. Se Hafsnålsläktet - Nerpes. Se Närpes - Nerpin, Henrik - Nerses, öfverstepräst. Se Armeniska kyrkan, sp. 18 - Nerthus. Se Nertus - Nertjinsk - Nertus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förföljelsen mot både skyldiga och oskyldiga. Bland
andra måste den gamle Seneca ge sig döden. Efter den
tiden utvecklade sig kejsarens onda böjelser ännu
våldsammare. Offrens antal blef allt större. Ingen
var säker. Kejsarens ursinniga håg för konstnärligt
uppträdande tillväxte. Vid den andra neronska
femårsfesten lät han formligen inskrifva sig bland
citterspelarna och uppträdde inför det romerska
folket i teatern, alldeles som en vanlig konstnär,
med knäböjning för publiken. År 66 företog han
en konstresa till Grekland, i hvars städer han
vann det ena priset efter det andra - ända till
1,800. Han åtföljdes därvid af ett helt hof,
i hvars krets han firade de vildaste orgier och
på det skamligaste fläckade sin kejsarvärdighet,
under det han lät döda Domitius Corbulo, den store
segraren i armeniska kriget. Genom ett sådant
lif hade han ock fördärfvat sitt utseende, och
konstverk från hans senare tid visa ett pussigt och
elakt drinkaransikte. Knappt återkommen till Rom
(68), där han höll ett storartadt triumftåg för
att fira sina konstsegrar, nåddes han ändtligen
af hämnden. Ett uppror hade utbrutit i Gallien,
och i samband därmed hade ståthållaren i Spanien,
Galba, låtit utropa sig till kejsare. N. tappade
all besinning vid de många olycksbudskap, som kommo
till Rom, och snart öfvergåfvo honom både senat och
pretorianer (se d. o.). Under en hemsk ovädersnatt
(9 juni 68) flydde han med några få frigifna till
en villa, där han med hjälp af sin trogne frigifne
Epafroditos gaf sig döden, gråtande och under orden
"hvilken konstnär dör icke i mig!" Den trogna Acte
begrof honom i Domitiernas graf på Monte Pincio.
Märkligast är, att mängden i Rom saknade honom efter
döden. Hans frikostighet torde icke ha varit den
enda anledningen till massans ynnest; den synes ha
på sitt sätt älskat den från början så lefvande och
huldrike fursten, hvars fel dessutom voro massans
egna och hvilken f. ö. var värst mot de store. Hans
graf pryddes länge med friska kransar; hans störtade
bildstoder återupprestes i hemlighet. Många trodde,
att N. icke var död, utan skulle återkomma. Tre
gånger uppträdde bedragare, som begagnade sig af denna
folktro, som lefde ända in på 1000-talet. Om N. som
det i Uppenbarelseboken beskrifna "vilddjuret"
se Antikrist. - N:s historia är belyst af
bl. a. V. Rydberg ("Romerska dagar", 1877), norrmannen
Weisse ("Tiberius og N.", 1882) och B. W. Henderson,
’The life and principate of the emperor N." (1903;
recenserad af Y. Lorents i "Hist. tidskr.", bd 31,
1911). R. Tdh.*
Nero antico (it., af lat. niger, svart, och antiquus,
gammal), en svart italiensk marmor.
Nerodjupet. Se Haf, sp. 984.
Nerol [41], kem., en alkohol tillhörande de
s. k. olefiniska kamferarterna. Denna substans finnes
i oljan af orangeblommor (se Neroliolja).
Neroliolja, Oleum Neroli, Ætheroleum florum
aurantii, farm., den flyktiga olja, som beredes af
friska pomeransblommor genom deras afdestillering med
vatten. Det vatten, som vid destillationen öfvergår
i förlaget och från hvars yta den flyktiga oljan
afskiljes, håller en liten mängd af oljan upplöst
och får därigenom dennas lukt. Det är upptaget i de
flesta farmakopéer under namnet aqua
aurantii (eg. a. florum aurantii, pomeransblomvatten)
1. a. naphæ och begagnas som lösningsmedel för beska
läkemedel (t. ex. morfin, salter) eller sättes för
luktens skull till mixturer. Nerolioljan, som har sitt
namn däraf, att den begagnades som parfym först af en
furstinna Neroli, har en något brunaktig färg, ytterst
genomträngande, behaglig lukt och bitter smak. Den
reagerar neutralt och har en eg. v. af 0,88. Blandad
med alkohol, fluorescerar den i vackert violett. Dess
kokpunkt ligger mellan + 185° och + 195°. Nerolioljan
är ofta förfalskad med den snarlika, men mindre fina
flyktiga oljan ur pomeransbladen, hvilken i handeln
bär namnet Essence de petits grains, emedan den urspr,
framställdes genom destillation af pomeransknopp
("petits grains"). Dessa oljor begagnas uteslutande
i parfymfabrikationen. O. T. S.*
Neronia, stad. Se Artaxata.
Neronias, stad. Se Cæsaræa 2.
Neronisk, grym och tyrannisk som romerske kejsaren
Nero.
Nerophis, zool. Se Hafsnålsläktet.
Nerpes. Se Närpes.
Nerpin, Henrik, ornamentsbildhuggare, f. 31
aug. 1834 i Stockholm, d. 6 sept. 1908, studerade
för K. Ahlborn och i Paris, blef 1858 öfverlärare i
ornamentsmodellering vid Tekniska skolan i Stockholm
och 1877 lärare äfven i modellering där. Han utförda
en mängd konstindustriella arbeten, bl. a. ett
vigvattenskärl (prisbelönt i Paris), handspegel
med figurer (för kejsarinnan Eugénie), pendyl (för
Karl XV). -rn.*
Nerses, öfverstepräst. Se Armeniska kyrkan, sp. 18.
Nerthus. Se Nertus.
Nertjinsk. 1. Kretsstad i rysk-sibiriska
prov. Zabaikal (Transbaikalien), 285 km. n. ö. om
hufvudstaden Tjita, ej långt från Amurs källflod
Sjilka. 6,713 inv. (1897). Museum, bibliotek. Det
första nybygget anlades 1654. Ryssland slöt där
1689 sitt första gränsfördrag med Kina, Tobaks- och
grönsaksodling samt liflig handel. - 2. (Nertjinskij
Zavod) Kretsstad i rysk-sibiriska prov. Zabaikal,
300 km. ö. s. ö. om ofvannämnda stad, vid Altatja,
något ofvanför dess förening med Argun. 3,000
inv. (1897). Meteorologiskt observatorium och
bergsskola. N. är hufvudort i ett bergverksdistrikt,
som förr var rikt på silfver, kvicksilfver, tenn
m. m., men hvars grufvor nu till stor del äro tömda.
l o. 2. J. F. N.
Nertus (Nerthus) var enligt Tacitus en jordens
gudinna, som gemensamt dyrkades af sju nordliga
germanska stammar. Uti en helig lund på en ö i hafvet
(man har bl. a. gissat på Femern, Rügen, Als och
Själland) stod en med omhöljen öfvertäckt vagn, som
det var blott prästen tillåtet att vidröra. Då denne
märker, att gudinnan är tillstädes i det inre, följer
han henne med mycken vördnad, medan hennes vagn drages
af kor. Glädjefester firas på alla de ställen, som
hon bevärdigar med besök. Alla vapen äro undanlåsta,
fred råder, tills samme präst återför gudinnan till
templet, sedan hon blifvit trött på umgänget med de
dödlige. Därpå aftvättas vagnen och omhöljet och,
som det säges, äfven gudinnan själf i en afsides
belägen sjö. Slafvar tjänstgöra därvid, som genast
slukas af samma sjö. N. är en äldre form af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
