Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nicaragua
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nicaragua [-kara’g<wa], den största, men glesast
befolkade af de sex centralamerikanska republikerna,
ligger mellan 10° 45’ och 15° 6’ n. br. samt mellan
83° 10’ och 87° 35’ v. lgd och begränsas i n. af
Honduras, i s. af Costarica (gränsen fastställdes
1888 och 1896), i ö. till Karibiska viken och i v. af
Stilla hafvet. 128,340 kvkm. Den östra kusten, förr
kallad Mosquitokusten (se d. o.), numera officiellt
dep. Zelaya, är låg, sumpig och enformig med många
laguner och utanför dem liggande klippor och den
stora Mosquitobanken; på hela denna 550 km. långa
kust, från Kap Gracias à Dios i n. till gränsfloden
S. Juan i s., finnas blott tre hamnar. Den västra
kusten, som från Fonsecaviken i n. till Salinas bay i
s. har en längd af 350 km., är klippig och rik på goda
hamnar. Helt nära västra kusten och parallell med den
går en rad unga, delvis ännu verksamma vulkaner, i sin
nordligaste del kallad Los Maribios (se d. o.). I Los
Maribios förekomma flera små vulkaniska sjöar, såsom
Masaya och Nejapa, jämte ett stort antal infernillos,
låga kratrar eller toppar, som utsända svafvelångor
och rök samt om natten upplysa trakten med blåaktiga
lågor. Nakna lavafält (malpaises) utbreda sig där
flera kilometer, och sannolikt bär ingen annan
trakt med lika stor utsträckning så många spår af
vulkanisk verksamhet som denna del af N. Ö. om
denna vulkankedja, som bildar en sammanhängande
vattendelare, utbreder sig från Fonsecaviken till
Rio S. Juan en jämn grafsänka, i hvilken ligga de
stora sjöarna Managua och Nicaragua, som afrinna
till Karibiska viken genom S. Juan. I ö. begränsas
denna sänka af det centrala, hufvudsakligen af
kristalliniska och paleozoiska bergarter bestående,
bergland (till 1,800 m. ö. h.), som kallas Cordillera
de los Andes, ehuru S. Juandalen alldeles skiljer
de sydamerikanska Anderna från detta bergområde. Den
östra sluttningen däraf ända ned till Mosquitokusten
utgöres af platåer och savanner, som uppta nära
hälften af N:s hela område. De viktigaste floderna,
som alla rinna ut i Karibiska hafvet och endast i
trakten af mynningen äro segelbara, äro Coco 1. Wanks,
i sin nedre del kallad Segovia, gränsflod mot
Honduras, Rio Grande, Bluefieldsriver och S. Juan, den
andra gränsfloden. - Höglandet njuter ett mildt och
i allmänhet sundt klimat, men f. ö. är klimatet fullt
tropiskt, med två årstider: en regnig (maj-nov.) och
en torr (verano) och en årstemperatur af 27° C.,
som sjunker till 21° om natten och stiger till 32°
på e. m. Största nederbörden faller på östra sidan
om sjöarna och är där kolossal. Så har Greytown 7,500
mm., Bluefields 2,352 mm. och Corinto 2,286 mm. samt
Masaya vid Nicaraguasjön 1,347 mm. Den jämna, låglända
Mosquitokusten, som är utsatt för öfversvämningar
af de många strömmarna och utdunstningar från
det stagnerande vattnet i kustlagunerna, är mycket
osund. Vegetation och djurvärld äro lika Costaricas
(se d. o., sp. 778). Landet har tillgång på ädla
metaller, och några guldgrufvor bearbetas; berömdt
är guldlandet Chontales. Äfven silfver, koppar,
järn och bly förekomma.
Befolkningen beräknas utgöra omkr. 600,000 pers. eller
5 inv. på l kvkm. Den växer hastigt, ehuru någon
immigration knappt förekommer.
Antalet européer och deras oblandade ättlingar är
omkr. 1,200, talrikast spanjorer och tyskar. Tätast
befolkad är sjödepressionen, där de största städerna
ligga. Hufvudmassan af folket är en blandningsras,
härstammande från de inhemske indianerna,
de spanske eröfrarna och under kolonialtiden
införda negerslafvar, hvartill ytterligare kommit
blandade äktenskap med engelsmän, holländare och
fransmän. Alla, som tala spanska, heta ladinos,
halfblod kallas mestizos, ättlingar af indianer och
negrer zambos eller (med orätt) kariber. Indianer
af rent blod torde ej vara många, då hela stammar
utrotades af spanjorerna. Med undantag af några vilda
stammar i det inre af Mosquitokusten äro nästan
alla infödingar mer eller mindre civiliserade och
ha allmänt antagit spanska språket. Att döma af de
grafhögar, monumentala ruiner och andra fornlämningar,
som ligga tätt strödda öfver prov. Chontales och
alla västra provinserna, samt berättelser af äldre
spanska författare, var landet tätt befolkadt vid
den spanska eröfringen. På många trakter träffar man
en mängd monolitstatyer af människor och gudar (jfr
fig. 1), tempelruiner och grafvar af alla storlekar,
och somligstädes förse sig invånarna med lerkärl
(jfr fig. 2) af den mängd stengods, som ligger under jordytan
eller är uppkastadt i högar.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
