Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nickel - Nickelammoniumsulfat, kem. Se Nickel - Nickelantimonkis, miner. Se Ullmannit - Nickelarsenikkis, miner. Se Nickelglans - Nickelblomma - Nickele l. Nikkele(n). 1. Isaac van N. - Nickele. 2. Jan van N.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sådana ha emellertid ej iakttagits. Sannolikt upptages
nickel ej i nämnvärd mängd genom magens eller tarmens
slemhinna.
2. Metall. De malmer, hvarur största delen af
världens nickelproduktion numera framställes, äro,
såsom ofvan nämndes, garnierit, från Nya Kaledonien,
och nickelhaltig magnetkis, från Förenta staterna
och, framför allt, Canada (Sudbury). Garnieriten
utgöres af ett vattenhaltigt magnesium-nickelsilikat
med i genomsnitt 8-10 proc. nickel. I magnetkisen
förekommer nickel som svafvelförening i halter
upp till 10 proc., i regel dock betydligt
lägre. Nickelmalmen från Sudbury håller sålunda i
genomsnitt 3 proc. nickel (jämte 3 proc. koppar),
den vid Klefva i Småland fordom brutna magnetkisen
l-2 proc. och den från Sågmyra i Dalarna omkr. 0,5
proc. Därjämte framställas ej obetydliga mängder
nickel som sekundär produkt vid tillgodogörandet
af nickelhaltiga bly-, koppar-, silfver- och
koboltmalmer. De fordom viktiga nickelmalmerna röd
och hvit nickelkis ("kopparnickel"), utgörande
föreningar af nickel och arsenik, äro numera af
underordnad betydelse. - Nickel framställes alltid
på torra vägen, stundom dock i kombination med våt
eller elektro-metallurgisk metod. Framställningen ur
såväl silikatmalm (garnierit) som svafvelförening
(magnetkis) försiggår i hufvudsak enligt samma
principer som kopparframställning på torra vägen
enl. svensk-tysk metod (se Koppar, sp. 977). För
svafvelförening blir förloppet: l:o Rostning af
malmen för aflägsnande af arsenik och antimon
samt en del af svaflet. Rostningen sker i högar på
600-3,000 ton malm. 2:o. Smältning i schaktugn af
den rostade malmen, om så erfordras tillsammans med
slaggbildande tillsatser. Därvid förslaggas en stor
del af järnet som silikat, under det att nickel och
koppar bilda svafvelföreningar. Produkten blir en
s. k. koncentrationssten med 15-25 proc. nickel,
30-50 proc. järn och, om malmen, såsom oftast
är fallet, hållit afsevärda mängder koppar, 20-35
proc. koppar. 3:o. Den erhållna koncentrationsstenen
befrias från största delen af järnhalten genom
oxiderande smältning i härd, flamugn eller numera
oftast bessemerkonverter af samma konstruktion
som de för kopparframställning använda. Därvid
erhålles en raffinationssten med i allmänhet
35-45 proc. nickel, 40-45 proc. koppar och 0,2-3,00
proc. järn som svafvelföreningar. 4:o. Svafvelnickeln
i raffinationsstenen skiljes från svafvelkopparn
genom smältning i schaktugn med natriumsulfat. Därvid
bildadt svafvelnatrium ingår med svafvelkoppar
och svafveljärn en förening, som på grund af lägre
spec. vikt lagrar sig öfver och efter afsvalning
kan skiljas från den tyngre svafvelnickeln. Genom
upprepade smältningar erhålles i det närmaste
koppar- och järnfri svafvelnickel. Äfven andra
metoder för samma ändamål finnas, däribland en,
Mondprocessen, grundad på bildningen af flyktig
nickelkoloxid. 5:o. Den erhållna svafvelnickeln
sönderslås och "dödrostas", d. v. s. svaflet aflägsnas
så fullständigt som möjligt, hvarvid nickeloxidul
bildas. 6:o. Denna pulveriseras, utröres med organisk
substans, såsom rågmjöl och vatten, melass o. d.,
till en deg, som utkaflas till 10 à 15 mm. tjocklek
och sönderskäres i tärningar, hvilka därefter i
deglar eller mufflar reduceras till rånickel,
s. k. tärningnickel. Silikatmalmen (garnieriten)
öfverföres först genom smältning med
svafvelkalcium (sodarester) till svafvelförening,
hvarpå förarbetningen sker på samma sätt som
förut angifvits. På grund däraf, att malmen är
kopparfri, bortfaller därvid operationen 4:o. De af
arsenikföreningar bestående malmerna behandlas på i
princip samma sätt som svafvelföreningarna, ehuru
detaljerna i utförandet bli afvikande, beroende
på arsenikens förhållande vid rostningen. De
koncentrations- och raffinationssten motsvarande
produkterna kallas speis. - Den erhållna rånickeln,
som förr höll endast 75-90 proc. nickel, men
numera oftast håller 98 à 99 proc., säljes antingen
direkt eller raffineras, oftast på elektrolytisk
väg. Dock användes äfven raffinering på torra vägen
genom smältning och tillsättning af magnesium. -
Nickelframställning på våta vägen eller medelst
elektro-metallurgisk metod användes endast i
kombination med torra vägen, den förra för fattiga
malmer, den senare för nickelhaltiga hyttprodukter
från framställning af andra metaller. - Nickel
användes dels i rent tillstånd, till prydnadsföremål,
beslag, kokkärl o. d., dels till legeringar. Bland
nickellegeringarna må särskildt nämnas nysilfver
(se d. o.), som innehåller nickel, koppar och zink,
och monelmetall (se d. o.), som innehåller koppar
och nickel. Nickel, legerad med andra metaller,
användes flerstädes till mynt (se Nickelmynt).
Metallisk nickel är tämligen resistent
mot inverkan af atmosfärens beståndsdelar. Den
användes därför som öfverdrag på andra metaller för
att skydda dem för rost och ge dem ett vackrare
utseende, öfverdraget kan göras antingen på våta
vägen genom förnickling (se Galvanoteknik, sp. 676)
eller medelst plätering, d. v. s. påsvetsning
af nickelplåt på järn och stål, som därpå, utan
att metallerna skiljas åt, kan utvalsas eller
utsmidas. En annan teknisk användning har nickel
fått i Jungner-(resp. Edison-)ackumulatorn,
som består af järn och nickelsuperoxid i 20
proc. kalilut. Slutligen har nickel funnit en mycket
stor och alltjämt ökad användning som tillsats till
stål för att förbättra dess hållfasthetsegenskaper
(se Nickelstål). Världsproduktionen af nickel har
på ett årtionde fördubblats och uppskattades 1911
till 20,000 ton. I Sverige har nickeltillverkning
bedrifvits vid Klefva i Småland och Sågmyra i Dalarna,
men är numera sedan längre tid tillbaka nedlagd.
1. H. E. C. G. S. 2. F. S-e.
Nickelammoniumsulfat, kem. Se Nickel.
Nickelantimonkis, miner. Se Ullmannit.
Nickelarsenikkis, miner. Se Nickelglans.
Nickelblomma, Nickelockra, Annabergit, miner.,
äppelgröna eller hvitgröna, hårformigt flockiga
sönderdelningsprodukter af nickelkiser, sammansatta
enligt formeln Ni3 As2O8 + 8H2O. A.Hng.
Nickele 1. Nikkele(n). 1. Isaac van N., holländsk
arkitekturmålare (kyrkinteriörer), f. troligen i
början af 1630-talet, d. 1703 i Haarlem, var sannolikt
elev af P. Saenredam. Hans små taflor träffas i ett
flertal af Europas museer - bl. a. i Nationalmuseum,
där dock den ena målningen är falskt signerad. -
2. Jan van N., den föregåendes son, f. 1656 i Haarlem,
d. 1716 i Kassel, målade först kyrkinteriörer i
faderns stil,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
