- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 19. Mykenai - Norrpada /
1027-1028

(1913) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nils Ragvaldsson - Nils Ragvaldsson - Nilss. - Nilssen [ni'l-], Sven - Nilssen, Jappe - Nils Sigriteson. Se Natt och Dag - Nilsson, Sven, bildsnidare och målare. Se Morin, S.N. - Nilsson, Sven

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

bekräftad af konsiliet i Siena (1424). N. omtalas 1426
som biskop i Växjö och besökte Baselkonsiliet som
det ena af konung Eriks båda sändebud dit (det andra
var biskop Ulrik af Aarhus) och därjämte äfven som
ombud för Linköpings domkapitel, troligen äfven för
andra kyrkliga korporationer. N. inkorporerades vid
konsiliet 15 mars 1434 och höll 12 nov. s. å. med
anledning af en rangtvist mellan de spanska och
engelska sändebuden ett lärdt tal, innehållande
historiska argument för konung Eriks rätt att
tillräkna sina undersåtar äran af goternas
fornbragder. Talet, som i korthet omnämnes i
det officiella protokollet och hos konsiliets
officiöse historiker Johannes af Segovia, refereras
utförligt af den vid konsiliet närvarande österrikiske
krönikeförfattaren Thomas Ebendorfer och har sedermera
i något utbroderad form efter honom återgetts hos
Johannes Magnus. Det har sin förnämsta betydelse
som första vittnesbördet om en "götisk" riktning
i svensk fornhistoria, hvilken just torde leda
sitt ursprung från N:s och andra svenska andliges
beröring med spanska prelater vid Baselkonsiliet och
deras därunder vunna kännedom om Rodericus Toletanus’
m. fl. äldre kronisters skildringar af de med götar,
jutar o. s. v. identifierade goternas bragder. N. tog
liflig andel i konsilieförhändlingarna, insattes i en
mängd utskott och användes flera gånger af konsiliet
i diplomatiska uppdrag. I febr. 1435 var han sålunda
ledare för en ambassad till hertigen af Savojen,
och juni-okt. s. å. var han medlem af konsiliets
fredsförmedlingsambassad till kongressen i Arras och
medverkade därvid till förlikningen mellan konungen
af Frankrike och hertigen af Burgund. N. reste
sommaren 1436 hem från Basel, bl. a. försedd med
uppdrag att i hemlandet anordna aflatsförsäljning för
bestridande af kostnaderna för det pågående försöket
att återförena den grekisk-katolska kyrkan med den
romerska. Från Basel, dit han ej torde ha återvändt,
medförde han äfven konsiliets fullmakt att å dess
vägnar bekräfta den i Kalmar ingångna förlikningen
mellan konung Erik och svenskarna, hvilket han också
gjorde i sept. eller okt. s. å. Till ärkebiskop
i Uppsala utsågs han genom postulation 1438 och
erhöll i okt. s. å. Baselkonsiliets bekräftelse
på sin nya värdighet. N. intog under de närmast
följande åren en medlande ställning mellan Karl
Knutsson och dennes motståndare bland högadeln,
föreslog redan vid ett rådsmöte i Tälje hösten 1439
val af hertig Kristofer af Bajern till svensk konung
och tillhörde sedermera under Kristofers regeringstid
(1440-48) dennes trognaste anhängare. Med rådets och
konungens bifall byggde han en borg vid Almare Stäke
(se d. o.), och han lät sammanfatta alla för Uppsala
ärkestift gällande statuter i ett kompendium (tr. i
Reuterdahls "Statuta synodalia"). N. skildras som
en lärd, mild och välmenande man. Jfr V. Söderberg,
"Nicolaus Ragvaldis tal i Basel 1434" (i "Samlaren",
1896) och "Nicolaus Ragvaldi och Baselkonciliet" (i
"Bidrag till Sveriges medeltidshistoria, tillegnade
C. G. Malmström", 1902). V. S-g.

Nils Ragvaldsson (latiniseradt Nicolaus Ragvaldi),
konfessor i Vadstena. Se Birgittin-ritualen.

Nilss., vid latinska djurnamn förkortning för zoologen
Sven Nilsson (se d. o., sp. 1028-30).

Nilssen [ni;l-], Sven, norsk författare, f. 6
apr. 1864 i Stavanger, sedan 1889 kontorschef vid
en yllevarufabrik. N. debuterade med skiss-samlingen
Skygger (1894), som följdes af de större berättelserna
Dværgene (1895) och Proletar (1896) samt Bark
Franciska
(1901), som jämte den oförblommerade
skildringen af en typisk vestländsk stadsflicka
innehåller träffsäkert karakteriserade interiörer
från det moderna Stavanger. K. V. H.

Nilssen, Jappe, norsk författare, f. 25 jan. 1870
i Kristiania, student 1887, utgaf 1896 Nemesis,
en starkt känd bekännelsernas bok, följd af den
underhållande Solefald (1903), Kun en gang vaar
(1904), Den gamle historie (1905) och Faderglæde
(1911). Sedan 1910 har han varit fast medarbetare
för bildande konst i "Dagbladet", hvarjämte
han öfversatt mycket från sv., ty. och fr.
K. V. H

Nils Sigriteson. Se Natt och Dag (släktöfversikten).

Nilsson, Sven, bildsnidare och målare. Se Morin,
S. N.


illustration placeholder

Nilsson, Sven, zoolog och arkeolog,
universitetslärare, f. 8 mars 1787 i Alfastorp,
Asmundtorps socken, Skåne, nära Landskrona, d. 30
nov. 1883 i Lund, son till innehafvaren af ett
mindre hemman, blef 1806 student i Lund och skulle
egna sig åt det prästerliga kallet. Men sedan han
1811 promoverats till filos. magister, anmodades
han af professor A. J. Retzius att kvarstanna vid
universitetet samt förordnades 1812 till docent i
naturalhistoria och amanuens vid Lunds universitets
naturaliekabinett. 1816 utnämndes han till ekonomie
adjunkt, aflade 1818 med. kandidatexamen, förordnades
1819 till intendent vid nämnda kabinett samt erhöll
1821 professors namn och värdighet. I synnerhet genom
universitetskanslern grefve L. v. Engeströms och
mecenaten grefve H. G. Trolle-Wachtmeisters välvilja
hade då redan beredts honom tillfälle icke blott
att i Köpenhamn vidga sina studier (1815 och 1816),
utan ock att företaga flera vetenskapliga resor
på Skandinaviska halfön. (Öfver en af dessa resor
utgaf han 1879 en skildring: Dagboksanteckningar
under en resa från södra Sverige till Nordlanden i
Norge 1816
.) År för år upprepades sedermera dessa
resor, hvarvid han hufvudsakligen sysselsatte sig
med däggdjurens och fåglarnas klasser, men äfven
lät afteckna folkdräkter, efterforskade fornsaker,
upptecknade traditioner samt särskildt gjorde studier
och samlingar för en naturbeskrifning öfver Skåne. De
närmaste frukterna af N:s outtröttliga flit blefvo
Ornithologia suecica (tr. i Köpenhamn, I 1819, II
1821) och de två första delarna af Skandinavisk fauna
(d. l, Däggdjuren, 1820; 2:a omarb. uppl. 1847; d. 2,
Fåglarne, utgörande en bearbetning af "Ornith. suec.",
1824-28; 3:e uppl. 1858). Han var den förste efter
Wahlenberg, som fäste närmare


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:56:14 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfbs/0568.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free