Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nisard [-sar]. 1. Jean Marie Napoléon Désiré N. - Nisard. 2. Marie Édouard Charles N. - Nisard [-sar], Théodore - Nisava - Niscemi - Nisch - Nisch, stad. Se Nis - Nischan - Nischapur - Nischava. Se Nisava - Nischblad - Nischnij - Nisen - Busu - Nisib - Nisibin, stad. Se Nisibis - Nisibis - Nisima (Neesima), Joseph Hardy
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hvilka 15 dömdes till fängelse. 1857-67 var han
direktör för École normale, men råkade äfven där i
strid med studenterna, då han relegerade författaren
af en adress till Sainte-Beuve. 1867 blef han
senator. Han var dessutom generalinspektör öfver
den högre undervisningen (1852-76) och utöfvade som
sådan och som direktör för École normale inflytande
på den högre undervisningens utveckling. Af hans
senare skrifter kunna nämnas Mélanges d’histoire et
de litterature (1868), Les quatre grands historiens
latins (1874), Renaissance et réforme (2 vol.,
1855; 3:e uppl. 1877), Discours académiques et
universitaires (1884), Nouveaux mélanges d’histoire
et de littérature (1886), Considérations sur la
révolution française et Napoléon I (1887). Efter
hans död utgafs Souvenirs et notes biographiques (2
vol., 18881, Aegri somnia (1889) och Essai sur l’école
romantique (1891). Alla hans skrifter bäras af samma
(med åren dock modererade) uppfattning, nämligen att
franska samhället och litteraturen nått sin höjdpunkt
under Ludvig XIV. Litt.: Nettement, "Histoire de la
littérature française sous le gouvernement de juillet"
(1876), Sainte-Beuve, "Portraits littéraires",
III, och "Causeries du lundi", XV, samt Pontmartin,
"Dernières causeries littéraires".
2. Marie Edouard Charles N., den föregåendes broder,
skriftställare, f. 1808 i Châtillon-sur-Seine,
d. 1889 i Paris, beklädde flera administrativa
poster och var sedan 1876 medlem af Franska
institutet. Bland andra litteraturhistoriska
skrifter utgaf han Le triumvirat littéraire
au XVI:e siècle (1852), Les ennemis de Voltaire
(1853), Histoire des livres populaires depuis
le XV:e siècle jusqu’en 1852 (2 bd, 1854; se
Folkböcker, sp. 741-742), Des chansons populaires
chez les anciens et les modernes (2 bd, 1866).
1-2. J. M.
Nisard [-sär], Théodore, pseudonym för franske
musikskriftställaren T. E. X. Normand (se d. o.).
Nišava [-{ava], Nischava, biflod fr h. till
Morava i Serbien, börjar vid Kom i Balkan på
bulgariskt område och förenar sig med Morava 12
km. nedanför Nia. Längd 140 km. J. F. N.
Niscemi [-jémi], stad i italienska prov. Caltanisetta
(Sicilien). 14,689 inv. (1901). Ruiner af ett
medeltida kastell.
Nisch (fr. niche, af it. nicchio, musselskal),
bygnk., half cylindrisk och hvälfd eller mera sällan
flerhörnig fördjupning i en mur för uppställande af
en bildstod e. d.; fönstersmyg; fördjupning midtpå
en kakelugn. Jfr Apsis.
Nisch, stad. Se Niš.
Nischan (pers.; egentl, "tecken"), orden,
dekoration. - N. -i-iftichar ("berömmelseorden"),
turkisk orden, stiftad af sultanen Selim III, förnyad
af Mahmud II, tilldelas utlänningar, hvilka gjort
sig förtjänta om Turkiet. Ordenstecknet utgöres af
en gyllene medalj med sultanens namnteckning. -
N.-i-imtijaz ("utmärkelseorden"), turkisk
orden, stiftad af Abd-ul-Hamid 1879, gifves
åt civila och militära tjänstemän, stundom åt
utlänningar. Ordenstecknet är en gyllene, blåemaljerad
platt, bärande inskriften ha-mijet, gairet, schedjäat,
sadakat (fosterlandskärlek, nit, tapperhet, trohet). -
N.-i-schefkat
("barmhärtighetsorden"), en af Abd-ul-Hamid 1878
stiftad fruntimmersorden för förtjänster, som
ådagalagts under krig, landsplågor o. s. v. Orden har
tre klasser med olika, mycket praktfulla dekorationer.
(K. V. Z.)
Nischapur, stad i persiska prov. Chorassan,
i en fruktbar trakt 75 km. v. om Mesched och
vid handelsvägen från v. till denna stad,
1,250 m. ö. h. Omkr. 11,000 inv. Handel
med turkoser, som finnas i närheten.
J. F. N.
Nischava. Se Nišava.
Nischblad, bot., hos nästepifyter (se Epifyter,
sp. 698 och fig. af Platycerium på pl. därtill)
förekommande blad, som bilda liksom en nisch, i
hvilken humus samlar sig; i denna jord utbreda sig
växtens rötter och upptaga näring. G. L-m.
Nischnij, tysk transkribering af ry. nizjnij,
"nedre", i geografiska namn. Se Nizjnij- i olika
sammansättningar.
Nisen, ett namn på tumlaren, Phocæna communis. Se
Hvaldjuren, sp. 1386.
Nisi, den vanliga benämningen på nuv. staden
Messene. Se Messenien, sp. 223.
Nisib, ort i turkiska vilajetet Aleppo (Syrien). Olje-
och vinodling. Genom slaget vid N. 24 juni 1839
tillintetgjorde egypterna under Ibrahim pascha
turkiska hären under Hafiz pascha. J. F. N.
Nisibin, stad. Se Nisibis.
Nisibis, i forntiden hufvudstad i landskapet Mygdonia
i Mesopotamien, vid Djaghdjagh (Mygdonios). Från 149
f. Kr. till 14 e. Kr. var N. konungarnas af Armenien
residens och omnämnes ofta i de följande krigen med
romarna och parterna som en stark gränsfästning. 68
och 115 eröfrades det af romarna, afträddes till
parterna af Hadrianus, men blef under Septimius
Serverus (193–211) en romersk koloni (Colonia
Nisibis Septimia). 338, 348 och 350 förgäfves
belägrad af perserna under Schapur, afträddes staden
slutligen (363) af Jovianus i en skymflig fred till
perserna. Arabiska skriftställare under den äldre
medeltiden prisa stadens blomsterträdgårdar, men
efter Tamerlans härnadståg (slutet af 1300-talet)
nedsjönk N. till en eländig by. Det nuv. Nisibīn
(Nesibin), som ligger 55 km. s. ö. om
Marvin och vid den projekterade Bagdadbanan, har
omkr. 10,000 inv. S:t Jakobskyrkan, tillhörande en
liten församling jakobitiska kristna, några pelare och
stenblock äro allt, som återstår af den forna staden.
(J. F. N.)
Nisima (Neesima), Joseph Hardy, japansk främjare af
kristendom och undervisning, f. 12 febr. 1843 i Yedo,
d. 23 jan. 1890, tillhörde en samurajfamilj, begaf sig
trots förbudet för unga japaner att lämna fosterlandet
till Amerika, där han blef döpt och tjänstgjorde
som tolk vid den stora japanska beskickning, som
1871-73 reste i Amerika och Europa. Han studerade
därunder Västerlandets skolväsen och skref därom
en afhandling, som blef grundvalen för ordnandet
af Japans hela undervisningsväsen. Han inrättade
1875 i Kyoto det stora evangeliska institutet
Doshisha (se d. o.). N:s lifsmål kan sammanfattas
i några ord af honom själf: "Den djupast möjliga
kristna uppfostran skall bli ett medel att rädda
nationen". N. skattas högt af alla japaner, kristna
eller icke kristna. Litt.: Arthur Hardy, "Life
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
