Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 19. Mykenai - Norrpada / 1103-1104 (1913) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Noailles [nwa'j], gammal högadlig fransk släkt - Noak. Se Noa - Noaks ark. 1. Se Ark 2 och Syndafloden - Noaks ark. 2. Se Moln - Noaks ark. 3. Zool. Se Arca Noæ - Noaks ark. 4. (Noachs ark) Titeln på ett satiriskt skaldeverk af Kr. E. Fahlcrantz (se denne) - No-Amon. Se No - Noatun, nord myt. Se Njord - Nob. - nob. - Noba. Se Nuba - Nobbe [nå'b-], Friedrich - Nobel - Nobel - Nobel[nåbe'l], svensk släkt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Domingo, sårades i en sjöträffning med engelsmännen
samt dog till följd af sina sår.

8. Alexis de N., den föregåendes son,
grefve, politiker, f. 1783 i Paris, d. där 1835,
utvecklade mycken verksamhet för bourbonernas
återuppsättande på Frankrikes tron, var under 1813
års fälttåg adjutant hos kronprinsen Karl Johan samt
användes af Talleyrand på kongressen i Wien (1814
-15), i synnerhet vid behandlingen af de italienska
frågorna. Efter den andra restaurationen
(1815) blef han minister utan portfölj, men
opponerade 1824 mot Villèles förvaltning.
Han gjorde sig bemärkt som ifrig filhellen,
gillade julirevolutionen (1830), men deltog
därefter ej i det offentliga lifvet.

9. Paul de N., hertig de N., sonsons son
till N. 6, f. 4 jan. 1802, d. 30 maj 1885, ärfde
1824 pärskapet och titeln hertig af N. Han var
1827-48 en af pärskammarens flitigaste
talare, lämnade sedan politiken och invaldes
1849 (efter Chateaubriand) i Franska akad.
1871 var han fransk ambassadör i Petersburg.
Han skref Histoire de la maison de S:t Cyr (1843;
2:a uppl. 1856) och Histoire de m:me de Maintenon
(4 bd, 1848-68).

10. Emmanuel Victorien Henri de N., den
föregåendes andre son, markis, f. 15 sept. 1830,
d. 16 febr. 1909 i Paris, slöt sig 1871 till
republikens anhängare, blef 1872 envoyé i Washington
samt var 1874-82 Frankrikes sändebud i Rom, 1882-86
ambassadör i Konstantinopel och 1896-1902 i Berlin.
Han författade ett par historiska skrifter, La
Pologne et ses. frontières (1863) och Henri de
Valois et la Pologne en 1572 (3 bd, 1867). -
Hans äldre broder, Jules de N., hertig
de N., f. 1826, d. 1895 i Paris, bar titeln hertig
d’Ayen, tills han 1885 vid faderns död blef hertig
de N. Han var flitig medarbetare i "Revue des deux
mondes" och utgaf flera nationalekonomiska arbeten.
1-10. (V. S-g.)

Noak. Se Noa.

Noaks ark. 1. Se Ark 2 och Syndafloden. - 2. Ett
slags molnbildning. Se Moln, sp. 863. - 3. Zool. Se
Arca Noæ<sp></sp>. - 4. (Noachs ark) Titeln på ett satiriskt
skaldeverk af Kr. E. Fahlcrantz (se denne).

No-Amon. Se No.

Noatun, nord. myt. Se Njord.

Nob [nå’b], eng., skämtsam förkortning för nobleman,
adelsman. Jfr Mobb.

Nob., förkortning för lat. nobilis, adelsman,
nobiliserad (adlad).

nob., vid latinska växtnamn förkortning för lat. nobis,
"af oss", d. v. s. namnet gifvet af den författare,
som citerar detsamma.

Noba. Se Nuba.

Nobbe [nå’b-], Friedrich, tysk agrikulturkemist och
frökontrollant, f. 1830 i Bremen, blef professor
1861 vid tekniska skolan i Chemnitz och 1868 vid
akademien för skogs- och landthushållning i Tharand,
där han anlade en växtfysiologisk försöksstation och
1869 en frökontrollstation, urmönstret för dylika
anstalter. N. äras som den moderna frökontrollens
upphofsman och har genom Handbuch der samenkunde
(1876) utöfvat stort inflytande på frökontrollens
utveckling i alla länder, där sådan införts. Under
1890-talet började N. egna sig åt studiet af de med
baljväxterna
samlefvande kväfvebindande bakterierna och framkom, jämte
L. Hiltner, först med idén till bakterieympning
af jorden (se Nitragin). Han utgaf 1864-1904
"Landwirtschaftliche versuchsstationen". 1888
blef N. led. af svenska Landtbruksakad.
H. J. Dft.

Nobel [nå-; af lat. nobilis, se d. o.],
ädel, hög-sint, ädelmodig, ädelsinnad; adlig,
förnäm. Motsats: Ignobel.


Edvard IV:s rosenobel (5/e af orig:s storl.).

Nobel [nå-], eng. noble (eg. "ädel"), ett finhaltigt
guldmynt, som präglades i England 1344-1550, först
för Edvard III, i stycken om 1 1/2 och 1/4. Detta
mynt fick 1465 under Edvard IV
namnet rosenobel, och myntets nominella värde höjdes
då från 80 till 120 pence. Rosenobelns åtsida
visar ett skepp, hvari konungen står, hållande
svärd och sköld (som prydes af de engelska och
franska riksvapnen) samt på skeppets sida en ros;
på frånsidan synas heraldiska tecken. Nobeln blef
förebild för Skottlands, Nederländernas och norra
Tysklands guldmyntning.

Nobel [nåbe7!], svensk släkt, som härstammar från
Skåne, Nöbbelöfs socken, efter hvilken den tog namnet
Nobelius. Förste kände bäraren af detta namn
var häradshöfding Peter Nobelius i Uppland (d. 1707),
gift med en dotter, Vendela, till den ryktbare Olof
Rudbeck. Af barnen till Peters son Olof (f. 1706,
d. som akademiritmästare i Uppsala 1760) antog ett,
Immanuel (Emanuel), läkare (f. 1757, d. 1839), för
korthetens skull namnet Nobel, medan hans syskon, af
hvilka ättlingar ännu finnas, behöllo namnet Nobelius.


1. Emanuel N., son af den ofvannämnde Immanuel,
tekniker, uppfinnare, f. 24 mars 1801 i Gäfle, d. 3
sept. 1872 på Heleneborg, sändes som fjortonåring
till sjöss. Hemkommen 1818, började han studera
arkitektur. För ett kungabesök i Gäfle utförde
han en äreport, som fäste professor Fr. Bloms
uppmärksamhet vid honom och föranledde, att N. fick
fortsätta studierna i arkitektur vid Fria konsternas
akad. Blom antog honom sedermera till sin assistent,
och i denna egenskap utförde han åtskilliga byggnader
i Sverige och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>