Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nord-Amerikas förenta stater
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
proc. af hela befolkningen, 1901-—05 15,9 och 1906—10
15 på 1,000 inv.
Städer. I jämbredd med den snabba folktillväxten
står uppkomsten af nya städer. Ingenstädes uppstå
sådana så fort, ingenstädes växer deras folkmängd så
hastigt. Därtill bidrar, att industrien koncentreras i
städerna och dit drager den människomassa, som beror
af densamma. 1880 var stadsbefolkningen (i orter
öfver 2,500 inv.) 29,5 proc., 1890 36,1 proc., 1900
40,5 proc. och 1910 46,3 proc., men varierar i hög
grad i olika delar af landet (1910 i New England 83,3
proc., i mellersta atlantiska 71 proc., i östra och
västra sydcentrala resp. 18,7 och 22,3 proc.). Utom
dessa 46,3 proc. bodde 8,8 proc. i inkorporerade
platser med mindre än 2,500 inv., så att inalles
55,1 proc. kunna anses bo i samhällen med mer eller
mindre stadsliknande karaktär. Tre städer (New York,
Chicago och Philadelphia) hade tills. 8,5 mill. (9,2
proc. af hela befolkningen), och 229 städer med mer än
25,000 inv. hade tills. 28,5 mill. eller 31 proc. af
hela befolkningen. Många af unionens största städer
äro mindre än ett århundrade gamla, t. ex. Chicago,
S. Francisco. Det är blott ett fåtal, som daterar
sin tillvaro från 1600-talet, bland dem New York,
Boston och Philadelphia.
Religion. Författningen säger: "Kongressen skall
icke stifta någon lag, som afser införandet af någon
religion eller förbud mot dess fria utöfvande". Det
finnes därför ingen statskyrka, ej heller ger
staten understöd åt kyrkliga behof. Allt, som hör
till religion, är den enskildes angelägenhet. Alla
religioner äro icke blott tolererade, utan lika
berättigade. Dock få naturligtvis kyrkorna icke göra,
hvad de vilja, utan äro liksom andra korporationer
underkastade statens lagstiftningsrätt med hänsyn till
förmögenhetsställning o. d. Men det är i dessa fall,
liksom i undervisningsväsendet, icke unionen, utan
de enskilda staterna, som äro de bestämmande. Några
af staterna ha t. o. m. haft statskyrkoinstitution
efter unionens bildande; den sista upphäfdes
1844. Det är likväl en allmänt erkänd sats,
att kristendomen är nationalreligion. Söndagens
helgd iakttages noggrant, val få icke hållas
på söndagar, butiker icke hållas öppna o. d.,
kongressens sammankomster öppnas med gudstjänst,
unionen underhåller präster af olika konfessioner
vid armé och flotta, presidenterna bruka utfärda
plakat om allmänna böndagar (thanksgivingdays),
och staternas guvernörer ha följt detta exempel,
hädelse mot kristna religionen bestraffas
o. s. v. Och ehuru religionen är privatangelägenhet,
råder i allmänhet varm religiositet, och de
infödde amerikaner äro få, som icke anslutit sig
till något kyrkosamfund (denomination). Dessas
kyrkoförsamlingar (organizations], hvilkas hela antal
1910 var 215,160 (med 34,5 mill. medlemmar), kunna
uppdelas efter hufvudreligionerna i protestantiska,
romersk-katolska, grekisk-ortodoxa, judiska och
mormonska. De förstnämnda omfattade 1910 tillsammans
21 mill. kommunikanter (fullvuxna medlemmar), men
de äro delade på en mångfald kyrkor l. sekter (i
statistiken 20), af hvilka de största äro metodister
(6,5 mill.), baptister (5,5 mill.), lutheraner
(2,2 mill.), presbyterianer (1,8 mill.), kristna
1. lärjungar (christians l. disciples, 1,4 mill.),
episkopaler (921,713), kongregationalister (732,500),
reformerta (442,569), united brethren (304,656),
tyska evangeliska synoden (249,137) o. s. v. De
inflyttade svenskarna ha till större delen anslutit
sig till den strängt lutherska Augustana-synodens
(se d. o.) församlingar, och många höra till de
s. k. missionsvännerna (motsvarande frireligiösa i
Sverige), som ha sin missionssynod, till waldenströmarna,
som bildat Ansgariussynoden, samt till metodisternas
och baptisternas samfund och mormonkyrkan. I följd
af denna splittring inom protestanterna intar
den katolska kyrkan främsta platsen i fråga om
antalet kommunikanter, hvarvid dock är att märka,
att inom henne räknas alla till kommunikanter,
som fyllt 9 år. Antalet var 1910 12,217,373. Störst
är katolikernas antal i de stater, som från början
befolkats af fransmän och spanjorer eller i hvilka
irländare slagit sig ned, således i Louisiana, New
Mexico, Texas och i de östra staterna. F. n. finnas
14 kyrkliga provinser under hvar sin ärkebiskop
och 75 biskopsstift. Biskoparna utnämnas af
påfven inom ett förslag, uppgjordt af provinsens
biskopar. Stiftskonsilier hållas hvart tredje år,
och understundom sammankallar den heliga stolen
nationalkonsilier, hvilkas beslut, gillade af påfven,
bli kyrkans lagar. Vid biskopens sida finnes intet
domkapitel (utom i New Orleans), utan han är enväldig
herre öfver sitt stift. Alla dess präster betraktas
som hans vikarier och kunna af honom afsättas. De
judiska församlingarnas medlemsantal uppgafs 1910 till
143,000; de ortodoxe grekernas till 335,000, de ha
en biskop i S. Francisco; slutligen funnos 400,650
mormoner. Kyrkoegendomen (som nästan allestädes
är skattefri) uppgafs i värde 1906 till 1,257,5
mill. doll., hvaraf protestanternas till 935,9,
katolikernas till 292,6 och öfrigas till 29 mill.
Skol- och undervisningsväsendet är statens, kommunens
och de enskildes sak, medan unionen själf endast
besörjer militäruppfostran för armén och flottan. Dock
har unionen bortskänkt land till åtskilliga stater för
att skaffa medel till underhåll af skolor eller för
att anlägga skolor till utveckling af landtbruk och
industriell verksamhet. Sålunda har unionsregeringen
i de nyare staterna anslagit ett visst antal
sections (eng. kv.-mil) i hvarje kommun (township),
hvilkas försäljningssummor utgöra hufvudparten af
dessa staters skolfonder. Inkomsten från dessa
kompletteras genom lokal beskattning. 1909-10 stego
utgifterna för folk- och sekundära offentliga skolor
till 426,25 mill. dollars. 1911 hade universiteten
och med dem likställda colleges en inkomst af 80,9
mill. dollars från fonder, gåfvomedel och stats- eller
kommunala bidrag. 1909-10 funnos 265,474 folkskolehus
(common schools) med 17,8 mill. lärjungar och 523,210
lärare (mest lärarinnor); 10,213 public high schools
(äfven inräknade i föregående) med 915,061 lärj. och
41,667 lärare samt 1,781 private high schools (äfven
kallade academies) med 117,400 lärj. och 11,146
lärare; dessutom allmänna och enskilda normalskolor,
inalles 264 med 88,561 lärjungar och 3,760 lärare och
lärarinnor. - Högst bland bildningsanstalterna stå
universities l. colleges, af hvilka många underhållas
på de resp. staternas bekostnad, men flertalet är
stiftelser, af enskilda eller af religiösa samfund
underhållna anstalter. Antalet af dem var 1909—10
494 samt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
