Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nordenskiöld (Nordenskjöld, Nordensköld), svensk adlig ätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lands förut aldrig beträdda inlandsis. De
vetenskapliga resultaten af denna expedition,
som N. skildrat i Redogörelse för den svenska
polarexpeditionen 1872–73 (i "Bihang till
Vet. akad:s handl.", bd 2, n:r 18, 1875),
voro, liksom de föregående, betydande. En frukt
däraf var bl. a. N:s Utkast till Isfjordens och
Belsounds geologi (i "Geol. fören:s förh.", bd 2,
1874–75). Midsommartiden 1875 begaf N. sig ånyo,
från Tromsö, på ishafsfärd. Det gällde då Kariska
hafvet, hvars farbarhet under senhösten delvis
blifvit ådagalagd af norska fångstskeppare. Med
en liten segelskuta, "Pröven", uppnådde också
N. Jenisejs mynning, färdades därifrån uppför
floden och återvände landvägen genom Sibirien
och Ryssland, under det att expeditionens fartyg
lyckligt hemkom till Norge. N. lämnade Redogörelse
för en expedition till Jenisej och Sibirien år 1875
(i "Bihang till Vet. akad:s handl.", bd 4, n:r 1,
1877) och sammanförde de bref och telegram han under
expeditionen sände till O. Dickson, hvilken bekostade
densamma, i Svenska färden till Novaja Semlja och
mynningen af Jenisej sommaren 1875 (1876). För att
bevisa, att 1875 års färd icke var en ensam stående
lyckträff, utan att genom densamma en ny handelsväg
öppnats till Sibirien, begaf N. sig i juli 1876 med
ångaren "Ymer" från Trondhjem på nytt till Jenisejs
mynning. Äfven för denna, på omkr. en månad lyckligt
fullbordade resa, lämnade N. Redogörelse (i "Bihang
till Vet. akad:s handl.", bd 4, n:r 11, 1877) samt
i Expeditions suédoises de 1876 au Yéniséi (1877).
Dessa vunna framgångar bestämde N. att planlägga
ett nytt, ännu mera storartadt företag, hvilket ock
genom konung Oskar II:s, Dicksons och den sibiriske
köpmannen A. Sibiriakovs frikostiga understöd
kunde sättas i verket. På grund af den erfarenhet
han själf inhämtat och ett omsorgsfullt studium af
äldre, i synnerhet ryska undersökningar af Asiens
nordkust trodde N. sig kunna förklara, att det öppna
farvatten, hvilket två år å rad fört honom öfver det
förut så illa beryktade Karahafvet till Jenisejs
mynning, enligt all sannolikhet sträckte sig ända
bort till Berings sund och att en kringsegling af
Gamla världen således vore möjlig. 21 juli 1878
lämnade N., åtföljd af en fulltalig vetenskaplig
stab, Tromsö med två ångare: "Vega", förd af
löjtnant Palander, och "Lena". Sedermera tillstötte
ytterligare två fartyg, hufvudsakligen afsedda
för varutransport till och från Sibirien. Dessa
medföljde till Jenisejs mynning (Dicksons hamn), som
nåddes 6 aug.; 19 i samma månad passerades Asiens
nordligaste udde, Kap Tjeljuskin. Från Lenaflodens
mynning, där den lilla ångaren "Lena" skilde sig
från expeditionens hufvudfartyg, fortsatte "Vega"
ensam sin äfventyrliga färd mot ö.; 28 sept. 1878,
så godt som vid målet för färden, instängdes fartyget
af is nära byn Pitlekaj (67° 4’ n. br., 173° 23’
v. lgd), belägen på Tjuktjerhalföns norra kust. Den
nödtvungna öfvervintringen blef emellertid synnerligen
rik på viktiga vetenskapliga resultat. 18 juli 1879
slapp "Vega" ur sitt isfängsel och fortsatte färden
österut genom Berings sund in uti Stilla oceanen. 2
sept. förkunnade telegrafen från Yokohama i Japan,
att nordostpassagen var fullbordad. N:s hemfärd,
hvarunder kortare besök gjordes i
Hong-kong, Labuan (n. om Borneo), Singapore, Ceylon
och Aden, gick genom Sueskanalen och Medelhafvet
samt artade sig alltmera till ett fullständigt
triumftåg (Neapel, Lissabon, Paris, Köpenhamn),
som fick sin mest storartade afslutning i "Vegas"
högtidliga mottagande i Stockholm 24 april 1880. (En
utförligare redogörelse för expeditionen lämnas
i art. Polarexpeditioner.) Expeditionens chef
öfverhopades med hedersbetygelser af Europas flesta
regenter och vetenskapliga samfund samt upphöjdes
af konung Oskar i friherrligt stånd. Redogörelsen
för färden nedlade N. i ett verk, Vegas färd kring
Asien och Europa (2 bd, 1880–81), som, utom på
modersmålet, samtidigt utgafs på tio olika språk
(de ryska och holländska öfversättningarna äro
emellertid ofullbordade). Resultaten af expeditionens
rent vetenskapliga forskningar äro offentliggjorda i
ett särskildt verk, Vega-expeditionens vetenskapliga
iakttagelser (5 bd, 1882–87), och därjämte i ett
bihang till reseberättelsen, med titel Studier och
forskningar föranledda af mina resor i höga Norden
(1883), båda utgifna af N. med bidrag af andra
forskare.
Redan under öfvervintringen vid Pitlekaj
sysselsatte N. sig med planer till nya arktiska
företag. Bland flera sådana föll valet på Grönland,
där N. företrädesvis ville utröna inlandsisens
beskaffenhet. Dickson ställde ånyo medel till hans
förfogande, och 23 maj 1883 lämnade ångaren "Sofia"
Göteborg, med destination till Grönland. För N:s,
förnämligast på föhnvindens verkningar grundade
teori, att Grönland icke, såsom allmänt antages,
är fullständigt betäckt af is, vanns dock intet
stöd under en 30 dagar lång isvandring, icke
heller genom den skidfärd, som två lappar från
isvandringens ändpunkt företogo ända till midten
af Grönlands kontinent: istäcket visade sig obrutet
öfveallt. Resultaten af denna expedition (skildrade
i Den andra Dicksonska expeditionen till Grönland,
1885) voro, att man inträngt i Grönlands isöken
längre, än någon förut hunnit, och att man lyckats
för första gången med fartyg genombryta isgördeln
vid Grönlands östkust s. om polcirkeln.
N:s polarfärder ha särskildt i två hänseenden
varit en föresyn för alla dylika företag: de voro
synnerligen väl förberedda och planlagda, och de
voro alltid förbundna med vetenskapliga forskningar,
hvilket gjorde, att de städse blefvo fruktbringande,
äfven om det geografiska målet ej fullt uppnåddes;
hans expeditioner voro sålunda också en god skola
för många yngre vetenskapsmän.
N. var från början mineralog och offentliggjorde som
sådan en mängd afhandlingar och uppsatser (se den
nedan nämnda bibliografien); speciellt intresserade
han sig för mineral med sällsynta jordarter. Men äfven
som geolog har han i sammanhang med sina polarfärder
utöfvat en betydande verksamhet; särskildt anses hans
ofvan anförda arbeten rörande Spetsbergens geologi
grundläggande i detta ämne. Betydelsefull var N:s
verksamhet som lärare i geologi och mineralogi vid
Teknologiska institutet 1860–78. – Det bekanta
meteorfallet vid Hessle i Uppland 1869 riktade
N:s uppmärksamhet på frågan om jordens uppkomst och
förhållande till andra himlakroppar och gaf upphof åt
en hel följd af skrifter, men hans åsikter härutinnan
(sammanfattade i <i>Om den geologiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
