Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nordiska museet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skulder samt garantera dess framtida vård och
utveckling. Då emellertid regering och riksdag
afböjde detta anbud, förvandlade Hazelius samlingen,
under namnet Nordiska museet, till en allmän egendom
för svenska folket och en offentlig anstalt. Han
ställde nämligen, genom ett öfverlåtelsebref
af 18 april 1880, museet "såsom en sjelfständig
anstalt under en särskild styrelse för att under
all framtid och i alla väsentliga delar orubbad uti
Sveriges hufvudstad förvaras, vårdas och förevisas"
samt öfverlät till denna anstalt eganderätten till
hela museet och alla dess tillhörigheter. Sedan han
tillkallat fem personer att jämte honom utgöra museets
styrande nämnd, underskrefvos stadgarna 28 april
1880. I maj s. å. bildades Samfundet för Nordiska
museets främjande, med uppgift att vidmakthålla och
utvidga samlingarna. Planen för dessa omfattade äfven
föremål ur de högre ståndens lif, och systematiska
grupper af sådana började utställas 1877. Då behofvet
af en gemensam, museets uppgift värdig byggnad
blifvit alltmer trängande, skänkte K. M:t i april
1882 till Nordiska museet besittningsrätten till
det område på Lejonslätten å Djurgården i Stockholm,
där museets byggnad nu är belägen. Täflingsritningar
till den storartade byggnadsanläggningen inkommo
och bedömdes 1883, och efter definitiva ritningar
af I. G. Clason (se denne) började uppförandet af
byggnaden i svensk renässansstil 1889 (se pl. I,
fig. 2; se ock portalbild i art. Clason 2), men
först 8 juni 1907 kunde museet åter öppna sina
portar för allmänheten. Kostnaderna för museibygget,
installationskostnaderna oberäknade, belöpte sig till
omkr. 3,441,000 kr., hvilket belopp hufvudsakligen
hopbragts genom ett af riksdagen 1898 beviljadt
penninglotteri för detta ändamål. Dessförinnan
hade dock genom gåfvor, basarer o. s. v. till 1890
insamlats en byggnadsfond af 415,800 kr. Samlingarnas
utställande och ordnande i den nya museibyggnaden
skedde under sedermera riksantikvarien Salins ledning
och öfverinseende. Museet är i det hänseendet en
förebild för liknande museer i Europa. - Enligt
stadgarna skall Nordiska museet vara ett hem för
minnen framför allt ur svenska folkets lif. Det
skall omfatta samhällets alla klasser, således
icke endast allmogen, utan ock medelklassen och de
högre stånden, sådan dessas odling gestaltat sig
efter 1500-talets ingång. Dess syfte skall vara
att på samma gång gagna vetenskapen samt väcka och
nära fosterlandskänslan. Det är bestämdt att i sig
innesluta, hvad Norden ännu gömmer af forna dagars
husgeråd samt alster af hemslöjd och yrkesskicklighet,
och att ge efterkommande en fullt trogen och åskådlig
bild af lifvet under förgångna tider. Dess mål är
alltså icke att vara ett konstindustriellt museum,
om ock dess inflytande äfven i denna riktning måste
vara beaktansvärdt, utan att vara ett kulturhistoriskt
museum, hvilket oberoende af estetiska hänsyn samlar
allt, som befinnes vara karakteristiskt för sin tid
och belyser dess lif och seder. Det är ämnadt att vara
ett museum för alla. Samlingen utgöres f. n. af öfver
120,000 n:r, bland hvilka åtskilliga omfatta ända
till öfver 100 särskilda föremål. En mycket stor del
af samlingen ligger fortfarande magasinerad. Näst den
svenska afdelningen är den norska rikast;
dess förråd af snidade träarbeten framstår
i synnerhet. De utställningsföremål, som i
allmogeafdelningarna främst falla i ögonen, äro de
i minsta detaljer verklighetstrogna interiörerna ur
landtbefolkningens lif. För forskaren ligger dock
museets tyngdpunkt i de ofantliga massor af noggrant
sorterade husgerådssaker, don, klädesplagg,
smycken, bonader o. s. v., hvilka insamlats
i bondehemmen. Allmogeafdelningen är ordnad
efter landskap (jfr interiörbild i art. Museum,
fig. 2). Till denna ansluter sig ock den lapska
afdelningen. Afdelningen för stadskulturen och de
högre stånden är däremot ordnad kronologiskt efter
vissa skeden, hvilka hvart och ett representeras af
dels ett rum med interiörartad inordning, dels ett
rum med samlade föremål från ifrågavarande period. -
Bland föremålen ur stadsinvånarnas lif intages en
hedersplats af den rika samlingen saker tillhörande
skråväsendets historia. Andra märkliga grupper äro:
jämförande afdelningar för eldstad och belysning,
djurfänge och fiske, textilier, glas och fajans,
musikinstrument, leksaker o. s. v. (En mängd föremål
ur Nordiska museets samlingar finnes afbildad vid
olika artiklar i Nordisk familjebok.) Samlingarnas
fördelning inom museibyggnaden framgår af här
återgifna planer (fig. 1). I jordvåningen inrymma
rummen 89-90 föremål från Uppland, lummen 91-96
föremål från de norrländska landskapen, 97-98 lapska
föremål, 99-100 redskap för jakt och fiske och
101-104 föremål tillhörande eldstad och belysning. I
hallvåningen innehålla rummen rundtomkring hallen
(1-28) föremål från södra och mellersta Sveriges
landskap. Hallen upptages af Lifrustkammaren (se
d. o.). I kolonnvåningen inrymma rummen 32-34
skråföremål, gången 36 skidor, skarbågar och
skridskor, rummen 37-45 nordiska allmogeföremål,
rum 46 föremål från Island och Danmark, rum 47
föremål från Finland och Estland, rum 82 leksaker,
rum 83 musikinstrument och rum 84-87 textilier och
redskap för textil slöjd. Rummen 29-31 innehafvas
af Lifrustkammaren. I öfversta våningen, rum 49-80,
exponeras föremål tillhörande stadskulturen och
de högre stånden, begynnande (rum 49) med äldre
Vasatiden (1520-1600) och slutande (rum 80) med tiden
omkring 1900. I rum 81 är den s. k. Kjellbergska
silfversamlingen utställd. Museet eger ett betydande
fackbibliotek (kulturhistoria och etnografi),
förenadt med ett kulturhistoriskt och personhistoriskt
arkiv. Hit hör ock ett specialarkiv för forntid och
folksed. I jordvåningen finnes föreläsningssal. -
Ett fullständigande annex till Nordiska museets
på Lejonslätten belägna inomhusmuseum bildar
Skansens friluftsmuseum, äfven detta grundlagdt af
A. Hazelius. På Djurgårdsbergens från teaterslätten
och Djurgårdsbrunnsviken brant uppstigande platå
ligger ett af backsluttningar och högslätt samt löf-
och barrskog i angenäm omväxling bestående område,
sedan gammalt kalladt Skansen. Första delen af detta
inköptes 2 maj 1891 af Hazelius för 25,000 kr. Året
därpå blef Nord. mus. för 100,000 kr. egare af ett
bredvid liggande, nära 175,000 kvm. stort parkområde
med ett 1876 uppfördt utsiktstorn, Belvederen, af
Hazelius omdöpt till Bredablick. Dels genom inköp
dels genom konung
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
