Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Norge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
från Finmarken, 16,95 från Nordland och 8,33 från
Romsdals amt o. s. v.). Sillfisket, hvars årliga
afkastning är långt mindre säker än torskfiskets,
omfattar vårsillfiske, jan.–apr. från Stad till
Stavanger, sommar- l. fetsillfiske, juli–sept.,
från Stad till Finmarken, storsillfiske, nov. och
dec. i öppna hafvet, småsillfiske, öfverallt
på norska kusten, och det för den starkt växande
konservindustrien viktiga brislingfisket, hela året,
mest i Romsdals och Stavanger amt samt vid Hvaler,
hvarjämte norrmän deltaga i sillfisket vid Island
och i norra delen af Nordsjön. Sillen fiskas med garn
(sætte- eller drifgarn) och not (vad). Hufvudmassan
beredes till spickesill, men stora kvantiteter färsk,
nedfrusen sill exporteras, och rå sill användes vid
fabrikation af sillolja och -mjöl. Årliga fångsten
växlar mellan 1 och 3 mill. hl., till ett värde af
6–12 mill. kr.; 1911 fångades 3,04 mill. hl. till
ett värde af 13,34 mill. kr. Sej (Gadus virens)
fiskas längs hela kusten och användes till stor
del till klippfisk. 1911 infiskades för 10,5
mill. kr. Makrillfisket (se d. o.) inbragte 1911
en vinst af 2,75 mill. kr. Laxfisket, ännu till
stor del färskvattensfiske i älfvarna, öfvergår
som särskild näringsgren alltmera till att bli
hafsfiske (maj–juli). Genom lag af 8 apr. 1905
ha i fångsttiden införts i hög grad inskränkande
bestämmelser. Fångsten 1911, 718,000 kg., hade
ett värde af 1,04 mill. kr., hvartill kommer ett
liknande belopp, erlagdt af utländska amatörfiskare
i hyresafgift för laxälfvar. Hummer (se Hummerfiske,
sp. 1297) exporterades 1911 för 0,96 mill. kr.,
stora djupvattensräkor för 0,2 mill. kr. Totalvärdet
af kustfisket 1911 utgjorde 54,5 mill. kr., högsta
uppnådda belopp (medelvärdet 1902–11 utgjorde
35,7 mill. kr.), och därvid samt vid hafsfisket
användes 182 ångbåtar, 3,296 motorfartyg, 3,033
segelfartyg och 58,665 båtar, med ett totalvärde af
32,3 mill. kr., hvartill kom redskapens värde, 18,4
mill. kr. Exportvärdet af alla fiskeriprodukter var
s. å. 97,9 mill. kr. Fisket växer årligen i ekonomisk
betydelse; till dess främjande har bl. a. bidragit
ett 1900 upprättadt, årligen sammanträdande
fiskeriråd af 18 representanter för de intresserade
amten. Högsta ledningen af saltvattensfisket åligger
en fiskeridirektör. I spetsen för insjöfisket (lax,
laxöring, röding, sik, siklöja, abborre, gädda,
harr) står en fiskeriinspektör.
K. V. H.
Bergsbruk som näringsgren uppkom i N. först på Kristian IV:s
tid. Kopparn spelar den viktigaste rollen. 1911
producerades inalles 34,705 ton koppar (från
Sulitälma och Röros’ grufvor) till ett värde af
1,34 mill. kr. och kopparhaltig svafvelkis (från
Sulitälma grufvor, Lökkens verk i Meldalen, Foldals
verk i Lilla Elvedalen, Bossmo grufvor i Ranen
samt Röstvangen i Tönset och Kvikne), 369,055 ton,
till ett värde af 7,8 mill. kr.; denna produktion
sysselsatte 3,745 man. Kongsbergs silfvergrufvor
(se d. o.) producerade 1911 2,892 ton malm till
ett värde af 0,55 mill. kr., representerande 7,635
kg. silfvertackor. De väldiga järnmalmsfyndigheterna
i landets nordligaste trakter ha under 1900-talet
framkallat flera till afsevärd del på utländskt
kapital grundade bergverksföretag, det största, sedan
1910, i Sydvaranger (aktiekapital 1913 15 mill. kr.,
hvaraf större delen svensk); den, likaledes 1910,
i Salangen började
bearbetningen af ett järnmalmsfält inställdes 1913,
likaså bearbetningen af de ansenliga fyndigheterna i
Dunderlandsdalen. Större bearbetade järnmalmsfält
förekomma i Kvaæfjord och Melöy, Tromsö amt,
i Ofoten och i Namdalen (Grong); dit höra vidare
Matmorens grufva, Gimsöy, Nordlands amt, Klodebergs
grufva, vid Arendal, Fensgrufvorna i Hollen och
grufvan på Langöen i Skaatö, Bratsberg amt. Af
järnmalm brötos 1911 inalles 220,524 ton till ett
värde af 2,29 mill. kr. N:s hela järnmalmsförråd
beräknas till omkr. 175 mill. ton med ett innehåll
af omkr. 100 mill. ton järn. 1909 beräknades det i
norska bergverk anbragta kapitalet utgöra omkr. 100
mill kr. Öfver Narvik exporterades 1911 2,17 mill. ton
svensk järnmalm; norska järnverk ha på vissa villkor
förbehållits rätten att för smältning inom landet
köpa ända till 10 proc. af den öfver Narvik utförda
malmen. Under de senaste åren ha upprättats flera
norska fabriker för elektrisk framställning af
järn och stål (Tinnfoss och Ulefoss i Telemarken,
Jörpeland vid Buknfjorden). Af nickel erhöllos 1911
27,743 ton till ett värde af 0,27 mill. kr., nästan
allt från Evje grufvor (Nedenes). Slutligen erhållas
små kvantiteter zink och blyerts, molybdenglans,
apatit och fältspat samt guld, som utvaskas i
Karasjokkas vattendrag, Finmarken. Totalvärdet
af bergsbrukets produktion 1911 utgjorde 12,83
mill. kr.; det sysselsatte 5,987 man. Värdet af
N:s hyttproduktion s. å. var 2,77 mill. kr.; den
sysselsatte 356 man. N. är indeladt i 5 bergsdistrikt
med hvar sin bergmästare. – Stenbrytning. I N. brytes
brynsten (i Eidsborg, Telemarken), täljsten (mest
i Sel, Gudbrandsdalen), kvarnsten (i Selbu, nära
Trondhjem), takskiffer (framför allt i stor skala
i Voss), marmor (i Fauskeidets stora marmorfält
i Nordland m. fl.), granit (vid Iddefjorden
och i trakten af Fredrikshald och Fredrikstad,
vid Drammen, Fevig, Risör och Arendal), syenit,
"labrador" (från Larvik till Langesundsfjorden
samt vid Kristiania), porfyr (vid Tönsberg), gabbro
(vid Rækefjord i närheten af Sogndal), sandsten
(i Brumunddalen, Hedemarken). Hela exportvärdet är
omkr. 3 mill. kr. årligen. Brytningen sysselsatte 1911
293 affärer med 10,246 arbetare.
K. V. H.
Industri.
De första tecknen till en verklig fabriksindustri
visa sig i N. först på 1840-talet; den tog
under 1840–70-talen sikte blott på den inhemska
förbrukningen, men efter 1870-talets högkonjunktur
har den kraftigt uppblomstrat, och under 1900-talets
första årtionde börjar den på ett och annat område
utvecklas i den kapitalstarka storindustriens
på världsmarknaden anlagda former. Visserligen
är det blott ett fåtal (trämassa, fisk och malm)
af de för storindustrien behöfliga råämnena, som
N. i ansenligare kvantiteter själft frambringar;
men i de många forsarnas vattenkraft, den öppna
kusten och de lätta förbindelserna med yttervärlden
finnas goda betingelser för utvecklingen af en
exportindustri. Kristiania är landets största
industricentrum och hemvist för öfver 1/5 af
landets industriarbetarklass. Betydande samlingar af
industriella anläggningar finnas i trakten mellan
Drammen och Randsfjorden, kring Skien–Porsgrund
och Telemarken, i och kring Trondhjem, i den nya,
lilla fabriksstaden Odda i Hardanger, i Bergens
omnejd samt i och vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
