Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Norge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
riket, utan att vara i fält, eller är han
genom sjukdom hindrad att sköta regeringen,
skall tronföljaren, i fall han är myndig, vara
regent. Finns ingen tronarfvinge, öfvertages
regeringen af statsrådet. Är konungen tillfälligtvis
frånvarande från hufvudstaden, kan han öfverlämna
rikets inre styrelse till statsministern och
minst fem af statsrådets andra medlemmar, som då
utgöra N:s regering och föra den i konungens namn,
å hans vägnar och efter hans instruktion. Statsrådet
("statsraadet") består af statsministern och minst
sju andra medlemmar, bland hvilka de administrativa
göromålen fördelas så, som konungen anser lämpligt. I
konseljen skola i allmänhet alla dess medlemmar,
såvida de ej ha laga förfall, vara tillstädes;
dock är statsrådet beslutmässigt, när öfver hälften
af dess medlemmar är närvarande. Protokoll föres af
statssekreteraren. Ärendena föredragas af vederbörande
statsråd och expedieras af honom i öfverensstämmelse
med i statsrådet fördt protokoll. Statsråd åligger
att frimodigt yttra sin mening, som konungen är
förpliktad att höra, denne dock obetaget att själf
fatta beslut; i vissa fall är statsrådet skyldigt
att mot beslutet göra föreställningar och låta taga
sin afvikande mening till protokollet. Statsråd kan
för ämbetsfel, t. ex. om han ej sålunda reserverat
sig till protokollet, åtalas af odelstinget inför
riksrätt. I statsråd handläggas och afgöras nästan
alla regeringsärenden (sedan 1911 äfven diplomatiska),
dock med undantag af rent militära kommandomål och
saker af föga vikt. Statsråd eger rätt att deltaga
i stortingets förhandlingar, men ej i besluten;
vid ärenden, som behandlas för stängda dörrar,
får han vara tillstädes, endast om tinget det
tillåter. – Lagstiftning och beskattning tillhöra
stortinget, hvars sammansättning och funktioner
i hög grad ge författningen dess demokratiska
prägel. Stortinget består af 123 representanter,
41 från städer och 82 från landsbygd. Ända till
1869 sammanträdde stortinget hvart 3:e år, men
sedan- dess har det samlats årligen; nyval ega dock
alltjämt rum blott hvart 3:e år. Medlemmarna måste
vara minst 30 år, ha vistats 10 år i riket och vara
röstberättigade i sin valkrets ("valgdistrikt"); dock
kan förutvarande statsråd väljas i krets, där han ej
är röstberättigad. Tjänstemän i regeringsdepartementen
och hoffunktionärer äro ej valbara. Statsrådsmedlem
kan ej väljas till stortingsrepresentant, så länge
han tillhör ministären. Stortingets medlemmar åtnjuta
ett arfvode af 3,000 kr. för hvarje stortingssession
(årligen). Stortinget sammanträder i Kristiania första
söckendag efter 10 jan. hvarje år. Konungen eger
dessutom att sammankalla urtima ("overordentligt")
storting, som efter hans godtfinnande kan upplösas
af honom, under det att lagtima ("ordentligt")
storting förblir samladt, så länge det själf finner
nödigt. Stortinget sammanträder som en kammare;
enkammarsystemet är dock något modifieradt, ty
så snart stortinget är konstitueradt, utväljer
det bland sina medlemmar 1/4 (31), som för hela
valperioden bildar lagtinget, medan resten
(92) utgör odelstinget. Hvarje ting sammanträder
för sig och väljer själf talman ("president") och
sekreterare. Stortinget (plenum) tillkommer bl. a. att
stifta och upphäfva lag, pålägga
skatter, tull och andra afgifter, besluta om
upptagande af statslån och utöfva kontroll öfver
statsfinanserna, bevilja de till statsutgifterna
nödiga anslagen, granska statsrådets protokoll
och taga del af ingångna traktater, öfvervaka
statens revisionsväsen samt naturalisera
främlingar. Lagförslag skall först framställas i
odelstinget antingen af dess egna medlemmar eller af
regeringen genom ett statsråd; sedan det antagits
där, sändes det till lagtinget. Stanna de två
afdelningarna, efter att ha upprepat behandlingen
två gånger, i olika beslut, förelägges förslaget
stortingsplenum till afgörande, hvarvid erfordras
2/3 majoritet. Lag skall sanktioneras af konungen,
som dock eger endast suspensivt veto; antages lag,
hvarå konungen vägrat sanktion, i oförändrad form
af tre lagtima storting efter försiggångna nyval,
blir det lag utan kunglig sanktion. Grundlagsändringar
behandlas ej i afdelningarna, men kräfva 2/3 majoritet
i det samlade stortinget (plenum) för att kunna
antagas; de föreläggas ej konungen till sanktion. Ett
karakteristiskt drag i stortingets arbetsmetoder
är dess vidsträckta användning af ständiga utskott
("faste kommittéer"), inalles 16 utom en fullmakts-
och en valkommitté (för behandling af stortingets
inre angelägenheter). Politisk rösträtt, som 1898
blef allmän för män (20 proc.) och 1907 tilldelades
äfven själfförsörjande och gifta kvinnor (33 proc.),
tillkommer genom grundlagsändring 11 juni 1913 alla
"norska medborgare, män och kvinnor, som fyllt 25
år, varit bosatta i landet 5 år och där fortfarande
vistas". Rösträtt suspenderas för dem, som åtalas
inför domstol för straffbara handlingar, förklarats
omyndiga, försatts i konkurs eller emottaga
fattigunderstöd. Stortingsman och hans suppleant
("varamand") utses sedan 1905 genom omedelbara val;
får ingen kandidat öfver hälften af alla afgifna
röster, sker omval, hvarvid fordras endast enkel
majoritet.
K. V. H.
Centralförvaltningen är fördelad mellan 9
departement, hvart och ett under ett statsråd:
"Utenriksdep.", "Kirke- og undervisningsdep.",
"Justits- og politiedep.", "Dep. for sociale saker,
handel, industri og fiskeri", "Landbruksdep.",
"Dep. for de offentlige arbeider", "Finans- og
tolddep.", "Forsvarsdep." (med Arméstyrelsen
och Marinestyrelsen), och "Revisionsdep." Hvarje
departement består af en eller flera "avdelinger"
under en "ekspeditionschef", hvarje avdeling af ett
eller flera "kontorer" under en "byraachef". Utanför
regeringskontoren står som själfständig institution
"statssekretariatet", som bl. a. för protokoll i
statsrådet, redigerar "Lovtidenden", statskalendern
m. m. Under departementen sortera en mängd
centrala ämbetsverk. Några förvaltningsmyndigheter
äro oberoende af departementen och lyda direkt
under konungen eller stortinget (Armékommandoen,
Marinekommandoen, riksadvokaten, "riksskattestyret"
och statsrevisionen). Hufvudstad är Kristiania. –
Lokalförvaltningen utöfvas dels af statens, dels af
kommunernas organ. I administrativt afseende delas
N. (1913) i 20 "overövrighedsdistrikter" l. "amt"
(län), hvaraf 2 (Kristiania och Bergen) omfatta
blott städerna med samma namn och styras af en
"stiftamtmand". De 18 öfriga (Smaalenenes, Akershus,
Hedemarken, Kristians, Buskerud, Jarlsberg og Larvik,
Bratsberg,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
