Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Norrlandsfrågan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
själfva jordbruket) representera endast 32,5
proc. af sammanlagda produktionsvärdet, medan
motsvarande siffra för hela riket var 41,6 proc.,
en ej alltför afgörande skillnad Sedan alla på
slutet af 1800-talet framförda klagomål i riksdagen
afvisats, kom omslaget med vänsterfraktionernas
stegrade inflytande på rikspolitiken, och vid
1901 års riksdag skedde den nya uppfattningens
genombrott. Lindhagens omfattande motion 27 jan. gaf
anledning till en riksdagsskrifvelse af 1 juni "med
hemställan, att Kungl. Maj:t täcktes låta utreda,
huru genom lagstiftnings- eller andra åtgärder den
själfegande jordbrukande befolkningens ställning
i Norrland och Dalarna kunde vidmakthållas och
stärkas och jordbrukets utveckling i nämnda
landsdelar befrämjas"; redan den 7 samma månad
tillsattes en kommitté ("Norrlandskommittén") med
grefve L. Douglas som ordf., J. Berlin. J. Bromée,
H. Claëson, M. v. Feilitzen, Fr. Kempe, E. Kinberg,
G. Kronlund, K. Lindhagen, A. Lindman, Ad. Wiklund
som medlemmar och sedermera justitierådet L. Améen
som sekreterare. Kommittén gjorde förberedande
framställningar år 1901 om dels en interimistisk
förbudslag, dels nya grunder för afvittringen
i de mindre delar af Norrland, där den ännu
ej var afslutad, samt 1902 om förhindrande,
att utlänning kunde förvärfva aktier i svenskt
jordegande bolag. Den första framställningen ledde
ej till något, och den tredje är ännu beroende på
pröfning. I anledning af den andra åter ha genom en
författning år 1909 stadgats nya grunder för oafslutad
afvittring i lappmarkerna i syfte bl. a. att hela
skogsanslaget utom husbehofsskog afsättes till
allmänning. Kommittén aflämnade 27 okt. 1904 sitt
slutliga betänkande med omfattande reservationer
och bilagor. Detta betänkande är utgångspunkten för
Norrlandsfrågans offentliga behandling på de senare
åren. Till grund för kommitténs framställningar och
förslag låg en statistisk utredning (Betänkandets
del 6), utvisande, att år 1900 egde sågverksbolag,
bruk och enskilda sågverksegare 34,3 proc. i areal
af den jordbruksfastighet i Norrland och Dalarna,
som tillhörde enskilda; dessa industriens fastigheter
utgjorde sammanlagdt omkr. 5,400,000 har, ungefär
= Skåne, Halland och Småland tillsammantagna,
52 bolag egde fastigheter till taxeringsvärde
af minst 1/2 mill. kr., och några af dem egde
hvar för sig jordegendom af större omfång än
Blekinge. Kommittén framställer sina förslag i
följande sexton punkter: 1. Föreslås förbud, utom
i vissa i lagförslaget nämnda fall, då konungen på
grund af särskilda förhållanden lämnar bolag eller
förening för ekonomisk verksamhet (med undantag af
bank, penning- l. försäkringsanstalt) tillstånd att
förvärfva fast egendom i Norrbottens, Västerbottens,
Jämtlands och Västernorrlands län samt de egentliga
skogstrakterna af Kopparbergs och Gäfleborgs
län. Förslaget ledde till en kungl. proposition
vid 1906 års riksdag (i nära öfverensstämmelse med
kommitténs förslag), hvilken i hufvudsak antogs af
riksdagen 28 april. Lagen ("Norrländska förbudslagen")
promulgerades 4 maj 1906. År 1912 utsträcktes förbudet
till hela Hälsinglandsdelen af Gäfleborgs län. -
2. Förslag till lag om hemmansklyfning, egostyckning
och jordafsöndring i de sex
nordligaste länen, afseende att, genom ändring af
lagen 27 juni 1896, söka förekomma egostyckning utan
stöd(husbehofs-)skog. - 3. Förslag om provisorisk
inskräkning i rätten att i de fem nordligaste länen
egostycka i annat fall, än som omförmäles i § 3 af
lagen 27 juni 1896. Naturligtvis var skälet till
detta förslag att förekomma, att egostyckning på det
gamla sättet (jfr sp. 1493) massvis företogs af bolag
och skogsspekulanter, innan den nya lagen hunne bli
färdig. Den provisoriska lagen utfärdades 16 juni
1905 att gälla till 1 jan. 1910. 1909 antog riksdagen
en definitiv lag till förekommande af egostyckning
utan utläggande af stödskog till inegodelen (lag 25
juni 1909, som trädde i kraft med 1910). - 4. Förslag
om en särskild arrendelag för Norrland och Dalarna,
afsedd för bolagens och enskilda skogsspekulanters
utarrenderade hemman. En kungl. proposition härom föll
1907, likaså 1908. 1909 års riksdag antog däremot en
lag, hvilken utkom 25 juni s. å. och trädde i kraft l
följande sept. samt stadgade bl. a., att arrendetiden
ej skulle få understiga 15 år, att arrendatorn
egde ovillkorlig rätt till husbehofsvirke och bete
m. m. liksom rätt att verkställa nyodling samt erhålla
ersättning därför vid arrendets afträdande, att
jordegaren hade nybyggnadsskyldighet o. s. v. Genom
lag 10 maj 1912 utsträcktes nyssnämnda lag till
hela Gäfleborgs län. Om den med arrendelagen i
samband stående uppsikts(vanhäfds)lagen se nedan. -
5. Då man skulle kunna kringgå det föreslagna
egostyckningsförfarandet och arrendelagen genom att i
stället använda jordafsöndring, föreslogos ändringar
i §§ 20 och 22 af lagen 27 juni 1896, innefattande,
att i den del af hemmanets egovidd, som kunde
författningsenligt afsöndras, ej finge för de sex
nordligaste länen ingå mer än en femtedel af hemmanets
hela åkerareal eller dess sammanlagda egovidd i tomt,
åker och äng. Kungl. proposition i detta ämne afläts
till riksdagen 1907 med förslag om sådan bestämmelse,
att vid jordafsöndring i nämnda län inegojord ej finge
afsöndras till den omfattning, att hemmanets jordbruk
därigenom märkligen försvagades. Den blef antagen med
tillägg, åsyftande, att genom ändringarna hinder ej
måtte läggas i vägen för åstadkommande af "egna hem"
eller industriella anläggningar. Lag utfärdades 31
aug. 1907. - 6. Förslag om införande af en vanhäfdslag
för vederbörande fastigheter. Den afsåg att förekomma,
att bolagen och enskilda skogsspekulanter skulle, i
stället för att sälja eller utarrendera inegor enligt
de nya föreskrifterna, på ett otillfredsställande sätt
låta sköta dem af en rättare eller låta jorden ligga
obrukad. Proposition afläts 1907, men föll. 1909
kom emellertid, i sammanhang med arrendelagen,
en sådan vanhäfdslag, kallad "uppsiktslag", till
stånd. Själfva lagen utfärdades 25 juni 1909 och
kungl. reglemente för de däri (§ 3 ff.) omtalade, af
konungen tillsatta jordbrukskommissionerna i länen 28
jan. 1911. - 7. Förslag till en expropriationslag för
utbrytning af odlingslägenheter å trävaruindustriens
fastigheter. Expropriation skall dock företagas,
först sedan "jordbrukskommissionen" sökt ordna saken
genom underhandling. Förslaget har hittills ej ledt
till påföljd. - 8. Förslag om vissa åtgärder för
upplåtelse af odlingslägenheter å kronomark. Genom
föregående lagstiftning hade sörjts för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
