Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Norrsken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
NORDISK FAMILJEBOK
KONVERSATIONSLEXIKON
OCH
REALENCYKLOPEDI
Norrsken (lat. aurora borealis), meteor., ett
ljusfenomen, som stundom visar sig om
natten på himmelen, vid våra latituder
mestadels åt norr, hvaraf detsamma fått sitt
namn. På södra halfklotet ses det företrädesvis
åt söder och benämnes därför sydsken l.
södersken (lat. aurora australis). Det gemensamma
vetenskapliga namnet är polarsken
(lat. aurora polaris) emedan det uppträder oftast
och starkast vid högre nordliga eller sydliga
breddgrader och endast ytterst sällan inom tropikerna.
– I de mångfaldiga och växlande former,
under hvilka detta praktfulla fenomen visar sig i
mellersta Sverige, kan man urskilja 3 hufvudstadier,
som, när fenomenet kommer till sin fulla utveckling,
uppträda i följande ordning. 1) Ljusbåge
af 8°–10° höjd, begränsande ett mörkt segment,
som hvilar på horisonten i n. (se pl. fig. 1). Denna
båge, som i början är stillastående och lyser med
svagt, jämnt, fosforiskt sken, kan bibehålla sig
oförändrad i flera timmar. Vanligen uppkomma dock
snart däruti ljusstarkare fläckar eller korta
strålknippen, som synas flytta sig fram i bågens riktning
i ena eller andra leden, dock mest från dess västra
mot dess östra ända. Ofta bildas en eller flera nya
bågar ofvanom den första, och dessa uppstiga efter
hvarandra mot zenit. 2) Strålar, som hastigt tändas
och slockna, antingen uppskjutande från öfre kanten
af en ljusbåge (se fig. 1) eller fristående på
himlahvalfvet och i senare fallet ofta förbundna till
knippen, hvilkas undre konturer bilda slingrande eller
veckade kroklinjer. Dessa ge det hela utseendet
af ett orgelverk med sina pipor eller, när strålarna
ligga mycket tätt tillhopa och ljusstyrkan oupphörligen
växlar, likhet med en fladdrande fana
(fig. 3) eller ett draperi (pl., fig. 2). Alla
norrskensstrålar äro riktade mot en och samma punkt,
det s. k. magnetiska zenit, hos oss belägen SSO
om astronomiska zenit och på något afstånd
från denna punkt. När strålningen uppnått en
viss grad af utbildning, utbreder den sig t. o. m.
öfver södra himmelen, och äfven dessa sydliga
strålar konvergera mot det magnetiska zenit. Då
detta inträffar, öfvergår fenomenet till sitt tredje
och praktfullaste stadium: 3) norrskenskronan l.
norrskenscoronan. Vid fullt utbildad corona ses
omkring det magnetiska zenit en rund eller
något aflång, vanligen ljus, men stundom mörk
fläck, som synes liksom sätta ett hinder för, att
de densamma i mängd omgifvande och mot
densamma uppskjutande strålarna framtränga vidare.
Samtidigt synes längre ned på himmelen en massa
 |
| Fig. 3. Norrskensfotografi af Störmer i Bosekop 1 mars 1910. (Exponerad 5 sekunder.) |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
