Norrskenscorona, meteor. Se
Norrsken, sp. 1.
Norrskensdraperi, meteor. Se
Norrsken, sp. 5, och fig. 1 o. 2.
Norrskenskataloger, meteor. Se
Norrsken, sp. 5.
Norrskenskrona, meteor. Se
Norrsken, sp. 1.
Norrskenslinjen, meteor. Se
Norrsken, sp. 3.
Norrskensteodolit kallas ett af norske meteorologen
H. Mohn konstrueradt instrument för att mäta
läget på himmelen af en gifven punkt på ett
norrsken. För att kunna enas om en bestämd punkt af
norrskenet att mäta, måste observatörerna stå i
förbindelse medelst telefon; det består af en teodolit,
där tubens okular ersatts med en liten öppning och
objektivet med ett trådkors.
B. Rolf.
Norrströms norra gren (saltsjösidan) och motsvarande del af Norrbro.
(T. v. Strömparterren och riksdagshuset.)
Norrström, Mälarens utlopp genom Stockholm
till Östersjön, numera dess enda naturliga, sedan
Söderström, på södra sidan af Stadsholmen
(”Staden inom broarna”), till följd af särskilda
anordningar (slussen m. m.) bragts att blott
tillfälligtvis tjänstgöra som effektivt utlopp. N.,
sedan mer än ett århundrade icke obetydligt
sammanträngd mellan solida stenkajer, förbinder
Mälarens östligaste fjärd, Riddarfjärden, med den
västligaste delen af Stockholms saltsjöbassäng,
”Strömmen”. Löpande utmed norra sidan af
Riddar- och Stadsholmarna mot Blasieholmen, med
Norrmalm på norra sidan, kan den anges ega en
längd af 900 m., då bredden öfverst blir omkr.
240 m. och nederst omkr. 170 m. N. omsluter
emellertid på sitt mellersta lopp Helgeandsholmen.
Den sålunda bildade södra strömgrenen,
Lilla
Norrström eller, såsom denna tidigare efter
dåv. k. stallet å Helgeandsholmen kallades,
Stallkanalen, har en bredd af endast 18 m., och
den norra,
Stora Norrström, på smalaste
stället, vid den i afvaktan på reglering af
Mälarens vattenstånd bibehållna s. k. Helgeandsholmspuckeln,
är omkr. 35 m. bred. Tidigare, medan
nuv. Helgeandsholmen bestod af hufvudsakligen två
holmar, fanns äfven en mellersta gren af N.,
hvaraf en lämning länge kvarblef i den s. k. ”lilla
kanalen”. N. har ett djup växlande mellan 3
och 6 m., men är så pass strid, att den, frånsedt
de rätt ofta förekommande tillfällena af uppsjö
(se
Mälaren, sp. 239), ej tillstädjer något
praktiskt bruk af den staden genom ett privilegiebref
af 1529 tillförsäkrade förmånen, att denna ström,
likasom äfven Söderström, skall ”blifva i stadens
händer till att upp- och nederlåta skepp och
båtar”. Tid efter annan funnos i N. åtskilliga
kronan, Klara kloster och staden tillhöriga eller åt
arrendatorer medgifna kvarnar och andra
industriella anläggningar samt fiskerier. Genom k. bref
25 mars 1662, af omstridd innebörd, gafs åt
staden fri och evärdlig disposition öfver hela strömmen.
Slutligen påbjöd dock ett k. bref 17 juni
1821 borttagande af den sista resten af de många
hindren för vattnets behöriga lopp i N. Vid en
eventuell reglering af vattenståndet i Mälaren
enligt förslag af 1908 (se
Mälaren, sp. 241)
komma gifvetvis åtgärder i N. att spela den största
rollen. Dess hydrografiska förhållanden ha länge
och noggrant uppmärksammats. (Jfr V. E. Lilienbergs
”Om strömmarna i Stockholm”, 1891.)
-- Öfver N. leda flera
broar: längst i v.
järnvägsbron (färdigbyggd 1871), med vidbyggd
gångbro, därnäst Vasabron (1878), vidare såsom
fortsättningar af den å Helgeandsholmen
mellan riksdags- och riksbankshusen löpande gatan,
en bro öfver Lilla N. (1902) och en öfver Stora
N. anbragt provisorisk hängbro för gående, hvilken
enligt åtagande af Stockholms stad skall
ersättas med en solid körbro, slutligen, nederst, den
midtför k. slottet öfver Helgeandsholmen till
Gustaf Adolfs torg anlagda
Norrbro, en
monumental stenbro, utförd med tre hvalf öfver stora
strömgrenen 1787--97 efter ritning af C. F. Adelcrantz
och arbetsplan af E. Palmstedt och med ett
hvalf öfver lilla grenen 1799--1806 efter ritning af
J. E. Norberg. Denna ”Nya Norrbro” ersatte dels
en från urminnes tid förefintlig träbro, som från
nuv. Mynttorget i två partier, förmedlade af
Norrbrogatan (sedermera kallad "Gamla Norrbrogatan")
ledde till nuv. Gustaf Adolfs torg (tidigare
kalladt Norrmalmstorg) och som till en början,
enligt en bestämmelse i den gamla stadslagen,
underhölls af omkring Mälaren belägna städer och
landsorter, dels ock en dylik bro, ”Vedgårdsbron”, som
från den n. ö. om slottet belägna slottsvedgården
ledde snedt öfver till Helgeandsholmen och senare
fick en fortsättning öfver Stora N. i ”Slaktarhusbron”,
så kallad efter stadens då i vattnet vid nuv.
Strömparterrens norra sida belägna slakthus. ”Nya
Norrbro” blef för flera årtionden jämte Strömparterren
och ”Carl XIII:s torg” promenadplats för
”Norrbrolejon” och andra företrädare för
hufvudstadens eleganta värld. Ungefär där ”Gamla
Norrbro” gått öfver Lilla N. lades en mindre gångbro
af trä, hvilken 1843 utbyttes mot en gjutjärnsgångbro,
som i sin ordning 1879 ersattes af en körbro
af järn, hvarefter en bättre dylik, den ofvannämnda
af 1902, kom till stånd såsom ingående i de nya
anordningarna med Helgeandsholmen.
G. V. G.
Norrström, Karl Hjalmar, ståletsare och
skulptör, f. 4 juli 1853 i Eskilstuna, blef 1869
elev vid konstakademien i Stockholm och studerade
1877--80 i Paris vid École des arts décoratifs.
Af N:s arbeten i ståletsning märkas flera af konung
Oskar II inköpta (två sköldar, gåfvor till
