Norrvikens domsaga-Norsborg Fig. 4. Norrtälje i slutet af 1600-talet, efter Sueciæ-verket. 230 hus äro redan färdiga eller under byggnad. Bolaget har anlagt kallbadhus och skall iordningställa idrottsplats samt har anordnat yttre belysning med luxlampor. Villastadsborna äro företrädesvis tjänstemän cch köpmän med verksamhet i Stockholm, f. n. omkr. 1,000 pers. 2. Wbg. Norrvikens domsaga, Göteborgs och Bohus län, omfattar två tingslag, Vette härad samt Kville, Tanums och Bullarens härad. Domsagan sammanfaller med Norrvikens fögderi. 1,399 kvkm. 33,246 inv. (1912). Norrälfven, namn på Lule älf (se d. o., sp. 1350). Norrönaspråket l. Norröna tunga (isl. norrønt mál l. norrøn tunga), d. v. s. nordiskt språk, kallade de gamle nordborna själfva det tungomål, som talades i Norge och på Island. På 1800-talet och t. o. m. någon gång ännu senare har man ofta, företrädesvis i Tyskland, kallat detta språk fornnordiska (ty. "altnordische") språket (se d. o.), sålunda förbiseende, att fornsvenskan och forndanskan äro lika "fornnordiska" (jfr Nordiska språk). (Ad. N-n.) Norröra och Söderöra, bebodda öar i Roslagens skärgård, n. ö. om Blidö och tillhörande Blidö socken. Nors l. Slom, Osmerus eperlanus L., zool., en till laxfamiljen hörande fiskart, som utgör typ för släktet Osmerus i dess nu vanligen antagna omfattning. Norsen utmärkes genom stora spetsiga tänder på plogbenet och insidan af vingbenen samt på tungan. Fjällen sakna silfverglans och äro löst sittande samt ytterst tunna, hvarför, då den underliggande huden äfvenledes endast på vissa ställen har silfverglans, köttet skimrar genom fjällen och ger fisken ett på vissa ställen liksom genomskinligt utseende. Den äldre norsen går i stim för sig och leker skild från den yngre, hvilket föranledt fiskare och en del zoologer att anse den som en egen art eller varietet, "slom". Norsen håller sig stimvis tillsammans och uppträder, i synnerhet vid lektiden tidigt på våren, i ofantliga stim. Den uppfiskas då med notar och håfvar lassvis samt nyttjas på sina ställen till kreatursfoder. Den leker såväl på grunden i sjöarna som äfven, synnerligast den större ("slommen"), i älfvarna. Hos oss användes den dels färsk, dels torkad - i vissa trakter nedlagd i aska - som föda, dock nästan uteslutande af den fattigare befolkningen. Den obehagliga lukt, som i synnerhet de mindre norsarna sprida omkring sig, gör, att de försmås vid de förmögnares bord. I England och Ryssland värderas norsen däremot, till en del just för sin pikanta lukt, äfven af de högre samhällsklasserna. Sin största betydelse har den som ett viktigt födoämne för gös, lax m. fl. värderika fiskarter. Största massan uppfångas vid endast några få cm. längd, men i större vattendrag och i hafvet blir den ända till omkr. 25 cm. Norsen förekommer i Östersjön till nordliga delen af Bottniska viken samt i ganska många större och mindre sjöar inuti landet. Vid västra kusten är den mera sällsynt och saknas vid större delen af norska kusten, hvaremot den är talrik i Norges större insjöar. I England och Frankrike förekommer den blott vid kusten och i älfmynningarna. Närsläktade arter äro O. spirinchus från Hvita hafvet samt O. dentex från Stilla hafvet. B. L.* Norsborg, landtegendom i Botkyrka socken, Stockholms län, vackert belägen vid en vik af Ekeröfjärden af Mälaren och med en del af egorna stötande till Bornsjön. 5 71/192 mtl (jämte Kärsby och Tomtberga) med en areal af 350 har. Egendomen, som från början hette Borg, men i slutet af 1700-talet fick namnet N. efter egaren grefve Joh. Liljencrants' fru Nora Stjernstedt, var i äldre tid kronohemman, som på 1560-talet uppläts till Erik XIV:s och Johan III:s lifmedikus V. Lemnius (d. 1573) och innehades sedan af dennes son och sondotter. Indraget vid reduktionen, blef Borg 1698 anslaget till boställe för lagmannen i Södermanland, men utbyttes 1762 mot Näsby i samma socken och tillföll statssekreteraren K. F. von Höpken, som 1778 sålde det till statssekreteraren Joh. Liljencrants. Denne egde äfven Sturehof, Slagsta och Fittja i samma socken och uppförde den nuv. reveterade hufvudbyggnaden vid N., och från hans tid härröra till väsentlig del den stora park och trädgård, som ännu pryda N. Han gjorde N. till fideikommiss, men fideikommissrätten har upphäfts, och N. inköptes 1900 för 185,000 kr. af Stockholms stad för dess vattenledning från Bornsjön. Staden har där anlagt ledningens hufvudstation med filtreringsbassänger, pumpverk, elektricitetsverk, bostadsbyggnader m. m., och 1912 beslöto stadsfullmäktige att dit förlägga hela vattenledningsverket, hvarefter Årstaverket 1916 kommer