35 Norsk-norska-Norstedt 36 skiold (f. 1855), K. Skredsvig (f. 1854), Gerhard Munthe (f. 1849) och Harriet Backer (f. 1845), medan en krets unga landskapsmålare vid denna tid samlade sig omkring Gude, som då var bosatt i Karlsruhe. Till denna krets höra O. L. S in d in g (1842-1911), J. M. Grimelund (f. 1842), F. Smith-Ha l d (1846-1903), J. F. Thaulow (1847-1906), Kitty L. Kielland (f. 1843) m. fl. Bekantskapen med samtida pariskonst medförde likväl en afgjord och våldsam brytning inom det norska måleriet. Efter 1878 samlades de unge målarna i Paris, öfvergingo till friluftsmåleri och direkt verklighetsstudium och skyndade så ganska man-grant hem till Norge för att på sitt eget lands natur tillämpa de vunna lärdomarna. 1880-talet blef en tid af strid, men äfven af kraftfull alstring och af en betydande utveckling. Ledande inom konstlifvet och de moderna idéernas ifriga agitatorer och representanter voro i främsta rummet E. Werenskiold, F. Thaulow och Kr. Krohg (f. 1852). Bland 1880-talets målare framstå äfven F. J. L. B. C öl lett (f. 1839) och T. H o l m b o e (f. 1866) inom landskapet och bland figurmålare den redan nämnde E. Peterssen, F. K o Is t ö (f. 1860), N. G. Wentzel (f. 1859), E. S oo t (f. 1859), S. J or ge n se n (f. 1861), H. F. Ström (f. 1863) och A. Eiebakke (f. 1867). Under 1890-talet aflöses det franska inflytandet - som ej varit starkt hos den yngre 1880-talskretsen - af påverkan från Danmark (från Zahrtmann). Det realistiska naturstudiet skjutes undan för ett nytt formspråk och för sträfvan till annat än omedelbar naturefterbild-ning. Detta skede karakteriseras dels af den dekorativa riktning med koloristisk anslutning till gammal norsk bondekonst, som representeras i främsta rummet af Gerhard Munthe i hans fantastiska sagokompositioner, dels af Ed v. Munch (f. 1863) i hans senare utvecklingsfas. De sista åren ha medfört påverkan af radikala riktningar från Paris. Bland här ofvan ej nämnda målare, som representera den för närvarande unga norska konsten i dess olika riktningar, äro H. Egedius (1878-99), T h. K i t te Isen (f. 1857), H. Sohlberg (f. 1869), 0. Wold-Torne (f. 1867), T h. Erichsen (f. 1868), V. L. Wet-lesen (f. 1871), L. Karsten (f. 1876), A. T. Kavli (f. 1878) och H. L. Lund (f. 1879). Inom de grafiska konsterna märkas J. Nord-hagen (f. 1856; etsningar), O. Lange (f. 1869; litografier) samt de redan nämnda H. L. Lund och främst Edv. Munch. Bland utöfvare af textil konst står Frida Hansen (f. 1855) som vågbrytare. 1800-talets skulptur uppbäres af H. Michel-sen (1789-1859), J. 0. Middelthun (1820 -86), Br. Bergslien (1830-98; Karl XIV Johans ryttarstaty m. fl. statyer i Kristiania), K. L. J a c obsen (f. 1835), K. Borch (1817-96), H. B u d a l (1830-79), O. H. Fladager (1832 -71), 0. 0. Glosimodt (1821-97), M. S. B. Skeibrok (1851-96), S. Lexow-Hansen (f. 1845), S. A. Sin di n g (f. 1846), J. Visdal (f. 1861), L. Utne (f. 1862), A. R. Svor (f. 1864), A. H. E n der (f. 1853; Tordenskiolds staty), G. Laerum (f. 1870), G. K. Utsond (f. 1864; Welhavens staty), Ingebrigt H. Vik (f. 1867) och A. G. Vigelan d (f. 1869: den främste i den yngre skulptörkretsen - Abelmonumentet, statyer af Camilla Gollett m. fl., fontänen för Eidsvoldsplatsen). För konsternas främjande har mycket blifvit gjordt på de senaste årtiondena. J. F. Eckersberg upprättade 1859 den första målarskolan i Kristiania. Där inrättades ett konstindustrimuseum 1876, en kopparsticks- och teckningssamling 1877, skulptur-museum 1882, Bergen fick sitt konstindustrimuseum 1889 och Trondhjem 1893, Kristiania ett .folkmuseum 1894, historiskt museum 1903. Kunstven-nernes samfund bildades 1878 (sedermera upplöst) och Förening til nationalgalleriets forögelse i slutet af 1880-talet. Årliga konstutställningar ha anordnats sedan 1882 (sedan 1884 på offentlig bekostnad), och statsbudgeten upptar ett ej obetydligt belopp till understöd åt konstnärer. En konstakademi "i beskeden maalestok" upprättades 1909. Sällskapet Det norske billedvseveri - bildadt af fru R. Blehr och fru Frida Hansen - samt flera väfskolor ha betydligt bidragit till textilkonstens uppblomstring. Litt.: N. Nicolaysen, "Norske bygninger f ra fortiden" (1860-80), L. Dietrichson, "De norske stavkirker" (1892), densamme och H. Munthe, "Die holzbaukunst Norwegens" (1893), H. Fett, "Gamle norske hjem" (1906), 'Norges kirker i middelalderen" (1909), "Norges kirker i nyere tid" (1909 ff.), K. Visted, "Vor gamle bondekultur" (1908), L. Dietrichson, "Magnus Berg" (äfven om norska trä- och elfenbensskärare, 1912). - Dietrichson, "Adolph Tidemand" (1878-79) och "Det norske nationalgalleri, dets tilblivelse og ud-vikling" (1887), A. Aubert, "Professor Dahl" (1893) och "Det nye Norges malerkunst" (1904), R. Thommesen, "Norsk billedkunst" (s. å.), J. Thiis, "Norske malere og billedhuggere i det nit-tende aarh." (3 dlr, 1904-07) och "Norsk malerkunst i Nationalgalleriet" (1912). G-g N. Norsk-norska. Se Landsmål, sp. 1040. Norsk rigsmaalsforening [-måls-]. Se Landsmål, sp. 1042. Norsk rätt. Se Nordisk r ät t, sp. 1330-33. Norsk selskab til skibsbrudnes redning. Se Lif-räddningsväsende, sp. 449. Norsköarna. Se Spetsbergen. Norstedt, svensk släkt från Noratrakten, känd sedan midten af 1600-talet. Namnet, efter hemorten, upptogs dock först ai ett par af dess medlemmar under förra hälften af 1700-talet. 1. Per Adolf N., boktryckare. Se Norstedt, P. A., & söner. 2. Karl N., den föregåendes son, boktryckare, f. l maj 1797 i Örebro, d. 9 febr. 1862 i Stockholm, blef 1809 student i Uppsala, inskrefs 1816 som underofficer vid Närkes regemente och blef seder- Karl Norstedt.