de med Ethelfrids son Oswald (634--642). Under hans regering stadgades kristendomen i N., förkunnad särskildt af den från det iriska öklostret Iona utsände, till biskop vigde munken Aidan (se d. o.), som 635 gjorde ön Lindisfarne till säte för den northumbriska missionen. Liksom förut Edvin stupade äfven Oswald (642) i strid mot den hedniske Penda af Mercia, men under brodern Oswiu (l. Oswy), som regerade 643--670, inträdde småningom lugnare förhållanden. Denne behärskade till en början blott Bernicia, medan Deira som lydrike under Penda af Mercia styrdes af Oswini, en from kristen och förtrogen vän till Aidan (samt son till Ellas brorson Osric, som en kort tid 633--634 varit konung af Deira). Sedan Oswini, den siste af Ellas ätt, 651 blifvit mördad på anstiftan af Oswiu, blef denne omsider några år senare konung i hela N., som därefter ej mer delades, och han befäste sin och kristendomens makt i norra England genom en seger öfver Penda (655), som stupade i striden. Den northumbriska kyrkan slöt sig genom Oswius af ett prästmöte bekräftade beslut 664 till den romerska efter en liflig tvist om den iriska och den romerska påskterminens inbördes företräden. I N. verkade under den närmast följande tiden den ryktbare kristlige skalden Cædmon (d. 680; se d. o.) och något senare Beda (d. 735), den engelska historieskrifningens fader. Under 700-talet förföll konungamakten i N. raskt till följd af konungarnas lastbara lefverne och slöseri med förläningar. Den siste mera betydande konungen i N. var Eadbert (737--758, d. som munk 768); efter hans tronafsägelse följde en rad dynastiska mord och intriger, och 793 började dessutom nordmännens härjningar. N. blef 827 skattskyldigt under konung Egbert af Wessex. 863--867 styrdes det af den Ella, som enligt sägnen lät Ragnar Lodbrok omkomma i en ormgrop. Ella fann sin död i en stor drabbning nära York mot Lodbrokssönerna (867), som slogo under sig södra N. Egbert II (876--878) var den siste angelsaxiske konungen i N. De närmaste årtiondenas northumbriska historia är föga känd, men de fleste härskare krönikorna där omtala voro med säkerhet nordmän. Edmund I af Wessex och Mercia innehade väldet där några år på 940-talet, därefter den landsflyktige norske konungen Erik Blodyx (d. omkr. 950), och 954 kom N. under konung Edred af Wessex, som lyckades fastare sammanknyta N. med det samlade engelska riket, hvarvid han dock åt jarlarna i landet inrymde en mycket själfständig ställning. Bland dessa mäktiga jarlar märkas Tostig, jarl Godwins son, hvars landsförvisning ledde till Harald Hårdrådes invasion och slaget vid Stamford bridge (1066), omedelbart före den normandiska eröfringen. Den siste trotsige jarlen i N. var Morkere (se d. o.), som gjorde flera misslyckade resningsförsök mot Vilhelm Eröfraren. Med engelska kronan införlifvades därefter N. 1095 af konung Vilhelm Rufus. Norra delen af det forna konungariket N. hade emellertid redan i senare hälften af 900-talet och början af 1000-talet eröfrats af de skotske konungarna. Jfr Bates, "History of N." (1895), och -- för nordmännens invasioner -- Jon. Steenstrup, "Normannerne" (1876--82). V. S-g. Northumberland [nå̄tha'mbələnd], nordligaste grefskapet i England, omges af Nordsjön och Skottland samt grefsk. Cumberland och Durham. 5,174 kvkm. 371,474 inv. (1911), oberäknadt "county boroughs" Newcastle och Tynemouth. Större delen af grefskapet är ett kalt bergland, med stora myrar och svag gräsväxt. De största höjderna äro på sydvästra gränsen Killhope law (673 m.) och på skotska gränsen Cheviot hills (högst 815 m.). De sistnämnda utmärkas genom frisk grönska och ge näring åt stora hjordar af får. Mellersta delen af landet är svagt kuperad, kusten merendels flack; utanför densamma ligga Holy island och Farne islands. De största floderna äro Tweed (på norra gränsen), Coquet och Tyne (på södra gränsen). I södra och sydöstra delen utbreder sig ett stort stenkolsfält, som sammanhänger med Durhams och som 1870 ansågs innehålla nära 3 milliarder ton. Utom stenkol, hvaraf 1911 brötos 14,7 mill. ton, har N. järnmalm och silfverhaltig blymalm samt flera slags leror, kalk- och sandsten. Bergsbruk och järnhandtering äro jämte skeppsbyggeri, glas- och lergodstillverkning de viktigaste industrigrenarna. Den odlade jorden upptar 55 proc., skogen 3 proc. af hela arealen. Vid kusten idkas sillfiske och i floderna laxfiske. Hufvudstad är Newcastle. Bland grefskapets många fornlämningar märkes Piktiska muren mellan Tyne och Solway (se Hadrianus' vall). Jfr Alnwick. (J. F. N.) Northumberland [nå^ha^belend], earler och hertigar af. Dessa engelska adelsvärdigheter ha ända sedan 1300-talet mestadels varit förbundna med den ryktbara släkten P e r c y (se d. o.). öfvergående förekomma de äfven i några andra ätter. Sålunda bars titeln earl af N. en kort tid på 1460-talet af den i Eosornas krig bekante parti-gängaren John N e v i 11 e (se d. o.) samt 1551 -53 af drottning Jane Greys svärfader John Dudley (se d. o. 1). Earlvärdighet af N. hade första gången getts åt en Percy redan 1377 och innehades med kortare afbrott inom släkten till 1670, då Karl II gaf titeln åt en af sina oäkta söner, George Fitzroy (se d. o. 1), som 1683 blef hertig af N. Inom en adoptivgren (som urspr, hette Smithson) af släkten Percy har hertigtiteln af N. gått i arf sedan 1766, och denna ättgrens nuv. (1913) hufvudman är den 7:e hertigen af N. V. S-g. Northumberlandsundet [nåtha'mbələnd-], det sund i södra delen af S:t Lawrencegolfen, som skiljer Prins Edward-ön från fastlandet (Nova Scotia och New Brunswick). J. F. N. Northumberlandöarna [nå̄tha'mbələnd-], en grupp af små öar under 22° s. br. nära Australiens östra kust. J. F. N. Northupit, miner., gråa eller gulaktigt genomlysande oktaedrar af sammansättningen Mg C03 .. NaC03 .Na Cl. A. Hng. North Walsham [nå'th ωå'lʃəm], stad i engelska grefsk. Norfolk, 22 km. n. ö. om Norwich. 4,254 inv. (1911). Latinskola. Handel med spannmål och andra landtmannaprodukter. J. F. N. North-western college [nå'th ωe'stən kå'lidʃ], högre läroverk i Fergus falls, Minnesota, grundlagdt 1900 med syfte att tillgodose det växande bildningsbehofvet bland ungdomen i de svenska församlingarna i nordvästra Minnesota. Skolan