posten) och förflyttades (juli) som earl af Iddesleigh till öfverhuset. Han afgick med Salisbury i febr. 1886 och inträdde i juli s. å. i Salisburys andra ministär som utrikesminister. Som sådan uppträdde han med skärpa mot den ryska politiken rörande Bulgarien. Då emellertid lord Randolph Churchill i dec. 1886 plötsligt afgick ur ministären och Salisbury behöfde rekonstruera denna i samverkan med de liberale unionisterna, ställde N. sin plats till disposition, Man hade på nyåret enats om, att han skulle öfverlämna utrikesministerposten till Salisbury, då han ett par dagar senare plötsligt afled af hjärtslag i dennes ämbetsrum. - En samling af N:s Lectures and essays utgafs 1887. Han har skildrats som en af Englands redbaraste statsmän, "ur stånd att känna harm öfver en oförrätt"; som politisk ledare saknade han initiativ, men hans osjälfviska patriotism, hans uppriktighet och tolerans förvärfvade honom i sällspord grad alla partiers aktning. Jfr A. Lang, "Life, letters and diaries of sir Stafford N., first earl of Iddesleigh" (1890). V.S-g. North Dakota [nå'th dəkåu'tə], Nord-Dakota, en af Nord-Amerikas förenta stater. Se Dakota, sp. 1123 och 1125--26. North Devon [nå'th de'vn], en stor ö i Arktiska arkipelagen n. om Nord-Amerika, omgifven i ö. af Baffin bay, i s. af Lancaster sund och Barrow sund, i v. af Wellington sund samt i n. af Jones sund. I n. v. utgår en halfö, Grinnell-land. Omkr. 56,700 kvkm. Ön har i sin östra ända arkeiska bergarter, f. ö. består den af paleozoiska lager (karbonisk sandsten och kalksten). J. F. N. North Downs [nå'th dau'ns]. Se Downs. Northeim [nå'rthajm], kretsstad i preussiska reg.-omr. Hildesheim (Hannover), vid Leines biflod Ruhme och flera järnvägslinjer. 8,625 inv. (1910). Gymnasium, evangeliskt folkskollärarseminarium, landtmannaskola. Tobaks- o. a. industri. (J. F. N.) Northern circars [nå'thən səkā's]. Se Circars. Northern territory [nå'thən te'ritəri]. Se Nord-Australien. Northers [nå'thəs], eng., häftiga nordanstormar, som under vintern blåsa öfver prärierna i Texas och Arkansas. De förorsakas af samma lufttrycksfördelning som nortes (se d. o.). På en stund kan temperaturen under en norther sjunka från 24° C. till under fryspunkten, och därigenom blir denna storm ofta hälsovådlig för både människor och djur, ehuru den är kortvarig. Jfr Blizzard. N. E-m. North-Esk [nå'th e'sk]. Se Esk 2. Northfield [nå'thfīld], stad i nordamerikanska staten Minnesota, vid flera viktiga järnvägslinjer, omkr. 56 km. s. om S:t Paul. 3,265 inv. (1910). Säte för det norska S:t Olaf college (1874), Carleton college (1866), osekteriskt, jämte astronomiskt observatorium (Goodsell), samt Baker school för klena barn. Northfleet [nå'thflīt], stadsliknande samhälle i engelska grefsk. Kent, vid Thames, 3 km. v. om Gravesend. 14,184 inv. (1911). Kemisk, cement- och tegelindustri. J. F. N. North Foreland [nå'th fåə'lənd]. Se Foreland. North fork [nå'th få'k]. Se North Platte. North-Kanara [nå'th kānā'rā]. Se Kanara. North Minch [nå'th mi'nʃ]. Se Minch. North park college [nå'th pāk kå'lidʃ], svensk-amerikanskt högre läroverk, beläget i North park, en af Chicagos förstäder, hade sin början i en 1891 upprättad skola, i hvilken särskildt predikanter för Svenska missionsförbundet utbildades. Sedan 1894 har läroverket omfattat predikantskola, förberedande afdelning ("academy"), affärsafdelning och musikskola. 14 lärare, 185 elever (1912). Läroverkets egendom har ett beräknadt värde af 75,000 dollar. O. A. L-r. North Platte [nå'th plä't]. 1. Flod, äfven kallad North fork. Se Nebraska river. - 2. Stad i nordamerikanska staten Nebraska, vid föreningen af North och South Platte till floden Nebraska och vid Union--Pacific-banan. 4,793 inv. (1910). J. F. N. North Shields [nå'th ʃī'lds]. Se Shields och Tynemouth. North Sydney [nå'th si'dni], förstad till Sydney, i Nya Syd-Wales, på norra stranden af Port Jackson. 22,040 inv. (1901). J. F. N. North Tonawanda [nå'th tånəωå'ndə], stad i nordamerikanska staten New York, vid Niagarafloden, 22 km. n. om Buffalo. 11,955 inv. (1910). Northumberland [nåtha'mbələnd], "landet norr om Humber" (lat. Northumbria), angelsaxiskt konungarike, uppkom omkr. 600 (enligt en uppgift kort efter 588, enligt en annan 605) genom våldsam förening af de angliska smårikena Bernicia (kelt. Bryneich; motsvarande de nuv. grefsk. Durham och Northumberland samt det skotska landskapet Lothian) och Deira (kelt. Deifr; motsvarande det nuv. Yorkshire). Det omfattade, då det efter eröfringen af angränsande brittiska, piktiska och skotska områden var som störst, hela nordöstra delen af England och sydöstra delen af Skottland, från Humber i s. till Forth i n., med Nordsjön i ö. och en växlande gräns genom det keltiska landskapet Strathclyde i v. En blodig täflan om väldet emellan de gamla dynastierna i N:s båda hufvuddelar kännetecknade till en början rikets historia; därefter följde hårdnackade krig med grannriket Mercia och keltiska stammar i n. och v., till dess rikets kraft bröts genom nordmännens härjningar. -- I Bernicia hade konung Ida (d. 559) omkr. 547 grundlagt ett rike med det fasta Bamburgh som medelpunkt; den förste kände konungen i Deira, hvars hufvudstad var York, var Ella (dödsår omstridt: 588 eller efter 597). Idas sonson Ethelfrith af Bernicia (593--617) förjagade Elias söner från Deira och blef sannolikt de båda rikenas förste gemensamme konung (en annan uppgift låter föreningen ske redan under hans fader, Ethelric). Ethelfrids efterträdare blef Elias son Edvin (se d. o.), som blef konung öfver båda rikena 617, sedan Ethelfrid stupat i en fejd mot riket Östangeln; dennes söner flydde till pikterna n. om Forth. Gränsen mot deras land skyddade han med den befästa platsen Edinburgh (Eadwinesburh), och under hans regering infördes 627, då konungen och hans stormän mottogo dopet, från Canterbury kristendomen i landet. Edvin stupade 633 mot Penda af Mercia och den walesiske fursten Cadwallon, hvarpå Berniciaätten åter blef härskan-