Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Norvagism - Norwalk - Norve l. Narfve (isl. Norfi, Narfi), nord. myt., en jätte - Norvegia, latiniserad benämning på Norge. - Norvegia, tidskrift för norskt folkmål och folklif - Norwich - Norvid, Gypryan Kamil, polsk skald - Norvik, annat namn för fideikommisset Nor (se d. o. 1). - Norwood - Nosaby, socken i Kristianstads län - Nosairier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tidningars och litteraturalsters påverkan. Se
afhandlingar rörande danismer i tidskriften "Språk och
stil", III, IV, VII och X. – I danskan ha norska ord,
fraser och konstruktioner naturligtvis trängt in i
tämligen stort antal under den tid litteraturspråket
var gemensamt för Danmark och Norge; rikast äro de
till finnandes hos norskfödda författare (Dass,
Holberg m. fl.).
R-n B.
Norwalk [nå’ωåk]. 1. Stad i nordamerikanska
staten Connecticut, vid Long island sound. 6,954
inv. (1910). Hafsbad och sommarvistelseort. –
2. Stad i nordamerikanska staten Ohio. 7,858
inv. (1910). Gjuteri och maskintillverkning.
1–2. (J. F. N.)
Norve l. Narfve (isl. Nǫrfi, Narfi), nord. myt.,
en jätte, Nattens fader, enl. Snorres Edda; i ett
par Eddasånger förutsättes namnets form vara Norr
(isl. Nǫrr, dat. Nǫrvi).
B-e.
Norvegia, latiniserad benämning på Norge.
Norvegia, tidskrift för norskt folkmål och folklif,
utg. af föreningen Norvegia, som stiftades 1881 af
P. Kr. Asbjörnsen, I. Aasen, S. Bugge, J. Fritzner,
M. Moe, H. Ross, J. Storm och C. R. Unger och
återupplifvades 1901 af M. Hægstad, A. Larsen,
G. Storm och A. Taranger. Tidskriften N. var ämnad
att utkomma 1884 (af J. Storms viktiga bidrag
"Inledning" och "Norsk lydskrift" trycktes då en
del), men blef icke då utgifven. Först 1902 utkom
1:a häftet, och 1908 fullbordades bd I, som utgöres
af Storms ofvannämnda, då fulländade afh. S. å. afslutades
äfven bd II, som innehåller sägner,
visor, kulturskildringar och dialektafhandlingar.
B-e.
Norwich [nå’ridʃ]. 1. Hufvudstad i engelska
grefsk. Norfolk vid Wensum, strax ofvanför dess
förening med Yare, och vid Great eastern railway
och sedan 1888 eget grefskap (county borough). 30,5
kvkm. 121,478 inv. (1911). De många trädgårdarna
t. o. m. innanför de ännu delvis kvarstående murarna
ge staden ett landtligt utseende, och trots sin
oregelbundenhet anses N. vara en bland de vackraste
städerna i östra England. I dess södra del står på
en kulle kärnan af en gammal normandisk borg, som nu
(sedan 1894) är upplåten till museum. V. därom ligger
det ålderdomliga torget med rådhuset (Guildhall),
från 1400-talets början. Bland stadens mer än 40
kyrkor (de flesta från 1400-talet) äro många utmärkta
genom sin byggnadsstil, såsom katedralkyrkan Holy
Trinity (byggd 1096–1510), i normandisk stil med
rik ornamentering och ett 96 m. högt torn (näst
katedralens i Salisbury det högsta i England), och
S:t Peter Mancroft, af många ansedd som den vackraste
kyrkan i England, hvartill kommer en af hertigen
af Norfolk bekostad stor rom.-katolsk kyrka. N. är
säte för en anglikansk biskop, har en 1547 inrättad
latinskola, lärarseminarium, teknisk skola, dårhus,
blindinstitut, barnsjukhus (som bär Jenny Linds namn)
m. m. S:t Andrew’s hall (urspr. skeppet af en kyrka)
användes för musikfester. Redan på 1300-talet var
N. bekant för sina ylleväfnader, kallade "worsted
stuffs" efter byn Worsted (20 km. från N.), dit
flamska väfvare anländt på 1130-talet. På 1600- och
1700-talen blomstrade N:s handel och textilindustri,
men den senare har nu öfverflyglats af de stora
fabrikerna i Lancashire och Yorkshire. Nu tillverkas
mest skovaror, landtbruksredskap, vagnar
och i synnerhet stärkelse och senap (i en stor
fabrik i Carrow, nu införlifvad med staden). –
Omkr. 5 km. s. om N. ligger byn Caistor, förr det
romerska fältlägret Venta Icenorum. – 2. Stad i
nordamerikanska staten Connecticut, vid floden
Thames, som där bildas genom föreningen af Yantic
och Shetucket. 20,367 inv. (1910). Stora fabriker
för tillverkning af bomulls- och ylletyger, maskiner,
tryckpressar, papper m. m. Den indianska kyrkogården
var sedan urminnes tider begrafningsplats för
mohikanerna; ännu bo några mohikaner, de siste,
i byn Mohegan, 8 km. s. om N. – 3. (N. village)
By i nordamerikanska staten New York, vid
Chenangofloden. 7,422 inv. (1910). Tillverkning af
järnvägsvagnar och pianon.
1–3. (J. F. N.)
Norvid [nå’r-], Gypryan Kami l, polsk skald, f. 1821,
d. 1883, deltog i den polska emigrantrörelsen,
reste 1853 till Förenta staterna och bosatte sig
1856 i Paris. Kedan i den första diktsamlingen,
Piesni spoleczne (Sociala sånger, 1848), framträdde
han som en själfull, mystisk skald på nationell
grund. Hans förnämsta diktverk äro dramerna Krakus,
W anda, Kleopatra och Promethidion. Först efter sin
död blef N. uppskattad efter förtjänst. En del af
hans skrifter utkom 1863 i samlingsverket "Biblioteka
pisarzy polskich". Z. Przesmycki publicerade sedan
1901 N:s handskrifter i tidskr. "Chi-mera", jämte
utförlig biografi och bref. A-d J.
Norvik, annat namn för fideikommisset Nor (se
d. o. 1).
Norwood [nå’ωud]. 1. Förstadsområde i London,
beläget dels i Surrey, dels i grefsk. London
(metropolitan borough Lambeth), bestående till
stor del af fritt liggande boningshus, bebodda
af förmögna familjer. Offentliga inrättningar
äro bl. a. ålderdomshem, judiskt konvalescenthem,
seminarium och musikskola för blinda. – 2. Stad i
nordamerikanska staten Ohio, n. ö. om Cincinnati, till
hvilket det betraktas som förstad. 16,185 inv. (1910).
1 o. 2. J. F. N.
Nosaby, socken i Kristianstads län, Villands
härad. 3,848 har. 2,668 inv. (1912). N. utgör ett
pastorat i Lunds stift, Villands kontrakt.
Nosairier l. Nusairier (arab. nusairije, "småkristna"),
oriktigt ansarier, är det från muhammedanerna lånade
namnet på ett i nordligaste delen af Syrien bosatt
folk, hvars inhemska namn är musaibiter, efter en
af dess förnämsta religiösa lärare, Abu ʿAbdallah
El-Musaibi. Urspr. bosatta vid nedre Eufrat, uppträdde
nosairierna redan under 900-talet i norra Syrien som
ett i religiöst och politiskt afseende själfständigt
folk. Men om deras egen följande historia, såvidt
den är skild från Syriens, ega vi endast några få,
sparsamma notiser (meddelade i de Sacys och Wolffs
arbeten öfver drusernas historia). Deras religion
var sannolikt urspr. rent manikeisk, men i sin
nuv. form har den framgått ur samma blandning af
urgammal soldyrkan, gnostisk kristendom och schiitisk
muhammedanism, som gett upphof äfven åt de tre öfriga
för Syrien egendomliga och vanligen till schiiterna
räknade sekterna: druser, mutawile och ismailiter
(assassiner). Nosairiernas förnämsta trossatser äro
följande. Den panteistiskt fattade gudomligheten
bildar, under de mystiska benämningarna "mening",
"namn", "port", en treenighet, men "meningen" har
frambragt "namnet", och "namnet"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
