Om identisk not och kollektiv not se Kollektiv not. Not (isl. nót, stort nät), vad, ett af garn bundet fiskredskap, som släpas längs bottnen samt tages ihop ("öras") antingen vid stranden eller i en båt. Noten består af en midtdel ("bröstet" l. "hugget"), ofta försedd med en påslik förlängning ("kilen" l. "kalfven"), i hvilken fisken slutligen skall stanna, samt två "armar", en på hvardera sidan. Noten utlägges i halfcirkel och drages medelst i "armarna" fästa dragtåg ("tögar"), dels

Notdragning med spel på Ellestasjön, Malmöhus län. De två notarmarnas dragtåg (stållinor) äro uppvirade på spelen i hvardera båten.

med handkraft, dels med spel eller notvinda (se fig.). För att noten må hållas i sin rätta ställning i vattnet, är den försedd med flöten af trä, kork e. d., som äro fästa vid öfvertelnan, samt med sänken af sten e. d. på undertelnan, genom hvilka redskapet tvingas att gå invid bottnen. Notar äro af växlande storlek, från några få till hundratals famnar. Längden på en not anges ofta genom längden på hvardera armen. Efter olika storlek och ändamål skiljer man mellan agn- l. betesnotar, land- l. dragnot, is- l. vinternot, laxnot, siknot o. s. v. Ett särskildt slags not är den i Norrland m. fl. ställen brukliga enan l. ringnoten, som icke uppdrages till stranden, utan hoptages ute i vattnet. Ett dylikt slags not är äfven den i senare tider mycket omtalade amerikanska påsenoten l. snörpevaden ("purseseine"). R. L.* Not, bygnk. Se Dörne. Not., vid växtnamn förkortning för G. de Notaris (se d. o.). Nöta (lat. norta, märke, tecken, skriftecken, ljudtecken, bokstaf), räkning öfver köpta och på stället betalta varor, hvilken öfverlämnas till köparen; förteckning på kläder, hvilka utlämnas till tvätt. - Med notas (plur. af nota) förstodo romarna särskildt vissa skriftecken. Sådana voro dels förkortningar i vanlig skrift, t. ex. S. P. Q. R. - senatus populusque romarms, M. = Marcus, o s. v., dels chifferskrift, scriptio per notas (i bref), dels ett slags snabb- 1. kortskrift, särskildt ste-nografi, notas tironiänce, så kallade efter Ciceros frigifne Tiro (jfr Stenograf i). - Nota censor ia, lat., censors anmärkning vid någons namn i de fornromerska senats- eller tribuslängderna; straff, som bestod i vanära, degradering; tadel, smälek. -- Nota characterifstica, särskiljande kännemärke. Jfr Ad notam. - Nota quadräta 1. quadriquafrta, mus., koralnot. Se Gregorian- ska sången. - Notce musicce, noter (se d. o.). - Notce romänce. Se Neumer. Nota [nåta], A l ber t o, italiensk komediförfattare, f. 1775 i Turin, d. 1847 som generalintendent i Cuneo, var den bäste af Goldonis efterföljare-och utmärkte sig särskildt i karaktärsteckning. Bland hans lustspel må nämnas II progettista, La. fiera, La pace domestica, II flosofo celibc, Educa-zione e natura. Egendomlig för N. är en viss allvarlig, melankoliskt färgad ironi. Han vardt mindre omtyckt uti Italien än i utlandet. Hans arbeten äro flera gånger utg., bl. a. i 8 bd (Teatro comico) 1842-43. Notabel (lat. nota1'bilis), anmärkningsvärd, utmärkt; förnäm. - I Frankrike kallades i äldre tider de mest betydande personerna i en provins eller en stad notabler (les notables). Konungarna sammankallade dem - från 1300-talet - stundom för att inhämta deras råd. En sådan församling hette notabelförsamling (assemblée des notables) och bestod af prinsarna af blodet, medlemmar af högadeln, kyrkan, parlamenten och de centrala ämbetsverken samt en del municipala ämbetsmän, alla utsedda af regeringen. På 1500-talet och i början af 1600-talet sammankallade man ofta sådana möten för att undgå riksdag (se États généraux). De sista och mest bekanta nota-belförsamlingarna höllos 12 febr.-25 maj 1787 (för att förmå de privilegierade stånden att hjälpa staten i dess ekonomiska betryck) och 6 nov.-12 dec. 1788 (för öfverläggning om tredje ståndets ledamotsantal och omröstningssättet i den till 1789 sammankallade riksdagen). - Äfven i andra länder har ordet notabler användts som benämning på rådgifvande församlingar, som tillsatts af regeringen, t. ex. i Danmark på en sådan af 21 medlemmar (6 från konungariket, 9 från Slesvig och 6 från Holstein), med hvars hjälp man 1851, ehuru för-gäfves, sökte åvägabringa en uppgörelse om hertig-dömenas ställning. (S. B.) Notabelförsamling. Se Notabel. No'ta be'ne, Notabe'ne (lat, "märk vält"), väl att märka, välförståendes; anmärkning. Förkortas vanligen till n. b. Nota'bije, stad. Se C i tta vecchia 2. Notabilitet (af lat. notäbilis, märkbar, i ögonen fallande), utmärkthet, berömdhet, högt ansedd eller betydande person. No'tae, lat. Se Nota. Notalgi (af grek. nötos, rygg, och a'lgos, smärta), med., värk i ryggen. Notäras, Krysantos, grekisk teolog och geograf, f. omkr. midten af 1600-talet, d. 1732, vistades en tid i Italien och Frankrike, där han studerade i Paris, blef ärkebiskop i Csesarea och patriark af Konstantinopel. Ryktbara äro hans arbeten om österländska kyrkans riter och dogmer (1715) samt hans Inledning till geografien (1716). Notariälprote'st. Se Notarius publicus. Notariat, jur., sammanfattningen af de personer, notarier, som enligt lagstiftningen i vissa länder finnas auktoriserade af staten för öfvervarande eller företagande af akter af rättslig betydelse, särskildt för upprättande och bestyrkande af handlingar (urkunder) ang. aftal mellan enskilda. De af notarierna upprättade urkunderna ega i dessa länder trovärdighet som offentliga urkunder, d. v. s;