1865 professor i serbiska språket och litteraturen i Belgrad, 1867 sekreterare i Serbiska litteratursällskapet samt 1869 bibliotekarie och kustos vid nationalmuseet. Han har tre gånger varit kulturminister och som sådan nitiskt verkat för det serbiska skolväsendets organisation. 1883 blef han senator och i febr. 1884 inrikesminister. Han har senare varit sändebud i Konstantinopel och Petersburg, en tid konseljpresident och delegerad vid fredskonferensen i London 1912-13. N. är en grundlig och på samma gång ytterst produktiv forskare. N:s beskrifning öfver serbiska uttalet (Fiziologija glasa i glasovi srpskoga jezika, 1873) är ett för sin tid synnerligen utmärkt arbete; f. ö. har han utgett en större serbisk grammatik (Srpska gramatika, 2:a uppl. 1902) samt en språk- och litteraturhistorisk läsebok (Primeri knjizevnosti i jezika staroga i srpsko-slovenskoga, 3:e uppl. 1904); vidare Istorija srpske knjizevnosti Serbiska litteraturens historia; 1867, 2:a uppl. 1871) och Srpska bibliografija (Serbisk bibliografi, omfattande tiden 1741-1867; tr. 1869 med fortsättning till 1876); Srpska knjiga u XIX veku (Den serbiska litteraturen under 1800-talet, 1900); han har utgett bl. a. Dusans lagbok ("Zakonik St. Dusana", 2:a uppl. 1898), en gammal samling bysantinska och kyrkliga förordningar ("Matije Vlastara sintagmat", 1907), sysslat med äldre och yngre sägner och folklore ("Legenda o Vladimiru i Kosari", 1893; "Pripovetka o Aleksandru Velikom", 1878; "Varlaam i Joasaf", 1881; en gåtsamling, "Srpske narodne zagonetke", 1877; sångerna om Kosovoslaget i flera uppl. o. s. v.), samt flera historiska arbeten, bl. a. Srbi i turtsi XIV i XV veka (Serber och turkar på 1300- och 1400-talen, 1893), Stara srpska vojska (Serbiens krigshär i äldre tider, 1893), Tursko tsarstvo pred srpski ustanak 1780-1804 (Turkiska riket före serbiska resningen, 1907), Ustanak na Dachije (Resningen mot pretendenterna 1804, 1904), Vaskrs drzave srpske (Om serbiska upproret 1804-13, 2 uppl. 1904). Aktuella frågor behandlas med samma intresse: Dvadeset godina ustav. polit. u Srbiji (Serbisk politik 1883-1903),Balkanska pitanja (Balkanfrågor 1886-1905), Najnovija balkanska kriza (Den nyaste Balkankrisen). Han har dessutom i Serbiska litteratursällskapets, serbiska akademiens och Tjupitj-stiftelsens skriftserier publicerat en massa mindre afhandlingar rörande serbiskt språk, litteratur och historia. N. började som vitterlekare, har dessutom verkat som reseskildrare och öfversättare (bl. a. af Rankes arbeten om Serbiens historia). 1865-68 redigerade han den litterära veckoskriften "Vila". N. har länge varit den ledande personligheten inom Serbiens filologiska och historiska vetenskap. Lll. Novalis, pseudonym för tyske författaren Friedrich von Hardenberg (se d. o.). Novantiken (af lat. novus, ny, och antik, se d. o.), en stundom använd benämning på den konstriktning, som vanligen kallas renässansen, och på nyklassicismen (se d. o.). Nova Petropolis, Neu-Petropolis [nöj-], 1858 grundlagd tysk koloni i sydbrasilianska staten Rio Grande do Sul, 70 km. n. om Porto Alegre. Omkr. 20,000 inv., som drifva jordbruk, hvars produkter (majs, ris, spannmål, lin, tobak) exporteras öfver hamnstaden São Sebastião. J. F. N. Novara [nå-]. 1. Provins i italienska landskapet Piemonte, vid schweiziska gränsen. 6,614 kvkm. 754,641 inv. (1911). Norra delen är bergig genom förgreningar af Alperna; södra delen är ett slättland, vattnadt af Po (som bildar en del af södra gränsen) och dess bifloder Sesia, Agogna och Ticino samt genomdraget af flera kanaler. -- 2. Hufvudstad i nämnda provins, ligger emellan floderna Agogna och Terdoppio samt vid järnvägen emellan Turin och Venezia, hvilken där står i samband med fortsättningen af Simplon- och S:t Gotthardsvägarna. 54,589 inv. (1911). Staden var före 1830 omgifven af gamla spanska vallar, som nu lämnat plats för gator och promenader. En del af det gamla citadellet begagnas som fängelse. Af kyrkorna må nämnas katedralen (se pl. IX till art. Byggnadskonsten), urspr. från 400-talet, men ombyggd i romansk stil på 1860-talet. Statyer af Karl Emanuel III, Karl Albert, som i N. nedlade kronan 1849, Viktor Emanuel, Garibaldi och Cavour m. fl. Silkes- och bomullsspinnerier och väfverier, järn- och annan industri. Lyceum, lärarinneseminarium, tekniskt institut, tekniska skolor, museum. Biskopssäte. -- N. (lat. Novaria) var ett tämligen betydande municipium på romerska kejsartiden. Langobarderna upprättade ett hertigdöme N., Karl den store ett grefskap. Från slutet af 1100-talet tillhörde staden Milano, eröfrades 1515 och 1522 af fransmännen och tillhörde sedermera än Österrike, än Savojen. 6 juni 1513 blefvo de förenade fransmännen och venezianerna vid N. slagna af schweizarna, hvilket hade till följd, att fransmännen måste utrymma Italien. 23 mars 1849 slog fältmarskalken Radetzky med 60,000 österrikare, som dock vid olika tider anlände till slagfältet, i grund den ungefär jämstarka sardinska armén under konung Karl Albert. 1 o. 2. (J. F. N.) Nova Scotia [nåu'və skåu'ʃə l. skåu'ʃiə], Nya Skottland, förk. N. S., provins i Dominion of Canada i Nord-Amerika, gränsar i n. v. till Fundy bay, New Brunswick, Northumberlandsundet och S:t Lawrenceviken, i öfrigt till Atlantiska hafvet. Prov. består af två delar: halfön N., som sammanhänger med New Brunswick genom ett 19 km. bredt näs, och den n. ö. om halfön liggande ön Cape Breton (se d. o.), som är skild från fastlandet genom det smala Gut of Canso. 55,599 kvkm. N:s merendels branta kust bildar en stor mängd vikar och fjordar med de yppersta hamnar. I Minas Basin, den östra armen af Fundy bay, rusar tidvattnet in med ofantlig våldsamhet, stundom stigande till en höjd af 21,3 m., medan i Halifax harbour på motsatta kusten springfloden knappast når mer än 2 m. höjd. Det inre genomdrages af lägre bergskedjor, som stundom äro odlingsbara ända till topparna. Arkeiska bergarter (granit och gnejs) framträda på södra och östra kusterna; eljest består landet mest af paleozoiska lager, hvaribland på stenkol rika karboniska i n., hvilka träffas äfven på Cape Breton. Yngre eruptiv (basalt) bilda längs Fundy bay mäktiga vallar. Mycket utbredda äro istidsbildningar. Halfön är rik på sjöar och floder, de senare med få undantag farbara med kustfartyg i nedre delen af sitt lopp. Sjöarna upptaga en areal af 930 kvkm. Klimatet liknar New Brunswicks. Hamnarna tillfrysa aldrig. Befolkningens antal