Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 20. Norrsken - Paprocki / 79-80 (1914) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Novaja Ladoga ("nya Ladoga") - Novaja Praga (Petrikovka), stad i sydryska guv. Jekaterinoslav - Novaja-Usjitsa, kretsstad i ryska guv. Podolien - Novaja Zemlja, en till ryska guv. Archangel hörande dubbelö i Norra ishafvet - Novakovic, Stojan (Stefan), serbisk statsman och filolog

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

("gamla Ladoga"), som var Ruriks residens 862-865.
J. F. N.

Novaja Praga (Petrikovka), stad i sydryska
guv. Jekaterinoslav. Omkr. 10,000
inv. Spannmålshandel.
J. F. N.

Novaja-Usjitsa, kretsstad i ryska
guv. Podolien. 6,436 inv. (1900).

Novaja Zemlja (ry., "nyland"), en till ryska
guv. Archangel hörande dubbelö i Norra ishafvet,
ligger mellan 70° 30’ och 77° (Kap Mauritius)
n. br. samt mellan 52° och 69° ö. lgd, skiljande
Kariska hafvet (i ö.) från Barents haf (i v.). Genom
Kariska sundet (Kara-porten) skiljes det i s. från ön
Vajgatj. Genom en smal, krokig kanal, Matotjkin sjar,
är N. delad i två öar, af hvilka Nordön omfattar
40,955 kvkm. och Sydön 50,115 kvkm. En större ö vid
södra kusten, Mesjdusjarsky, är 321 kvkm. och öfriga
kustöar inalles omkr. 400 kvkm. Ögruppens hela areal
är alltså 91,791 kvkm. Bland kusternas många vikar
må nämnas Namnlösa viken, som bildar en gräns mellan
öns södra och norra del. Landet n. om denna vik är
ett äkta alplandskap, hvars toppar (till omkr, 1,200
m. höjd) ofta bilda utgångspunkt


Kustparti med glaciär på Novaja Zemlja.

för glaciärer (se fig.), men området s. om viken
har endast obetydliga höjder (de högsta omkr. 600
m.), saknar äkta glaciärer, men har vidsträckta
firnområden. Upp till Namnlösa viken är N. en
fortsättning af Paë Choi-bergen på fastlandet,
och bergvecken ha här en nordvästlig riktning,
men från viken norrut råder däremot en nordöstlig
riktning, och där de båda dislokationsriktningarna
sammanträffa vid Namnlösa viken, finnes en ansenlig
förkastning. Matotjkin sjar har utseendet af att vara
en erosionsdal. Flera andra sådana finnas jämväl,
som gå tvärs öfver ön och göra det möjligt att komma
från den ena kusten till den andra utan nämnvärd
stigning. Berggrunden består i s. hufvudsakligen
af siluriska och devoniska lager, genombrutna af
eruptiva bergmassor (porfyr, mandelsten, diorit,
diabas), på några ställen uppträda granit,
glimmerskiffer. I norra delen synes däremot
stenkolsformationen förhärska. Äfven jura- och
tertiärformationerna förekomma på ön. Erosionen, som
här understödes af de skarpa temperaturväxlingarna och
af vindarna, har sönderdelat ytan i en mängd isolerade
partier. Floderna äro merendels obetydliga, ofta blott
några m. breda, och karakteriseras genom vidsträckta
deltabildningar, hvilka icke sällan sträcka sig öfver
flera km. Den allra nordligaste delen af N. (n. om
Korsviken) är en låg (omkr. 600 m. hög) platå, högst
i s. ö., lägst i n. v., h. o. h. täckt af inlandsis
(endast på östra kusten finnes ett isfritt kustområde). Glaciärer
förekomma f. ö. ända ned till Namnlösa viken;
och n. om Matotjkin sjar nedskjuta allestädes
väldiga sådana i dalarna. - Temperaturen är högre
på västra kusten än på den östra. Medeltemperaturen
vid västra ändan af Matotjkin sjar är - 8,3°, men aftar
söderut (under 70° 35’ är den -9,5°). Sommarens
medeltemperatur är på förra stället 2,5°, vinterns -
20°. Växtlighet förekommer blott på de postpliocena
marina aflagringarna. Den kända fanerogamfloran (se
Kjellman, "Fanerogamfloran på N. och Waigatsch",
i Vegaexped:ns vetenskapl. iakttagelser, 1882) på ön
(väsentligen s. om 74°, ty n. därom ha ytterst få
arter anträffats) räknar omkr. 200 arter. Det inre
af ön tyckes sakna allt djurlif, med undantag af
en eller annan flyttfågel, fjällämmel, polarräf,
björn eller ren. Äfven insekterna äro få. Däremot
lifvas kusten af ett oräkneligt antal flyttfåglar,
och klipporna äro flerstädes bokstafligen betäckta med
millioner alkor och grisslor, medan otaliga flockar af
änder, gäss och svanar hvarje sommar svärma omkring
i dalarna och på sjöarna i öns södra del. Hvalar,
hvalrossar, sälar och springare finnas ock i stort
antal. Det rika djurlifvet vid kusten ditlockade
tidigt ryska jägare, och många öfvervintrade flera
år å rad. 1909 gjordes från Archangel ett försök att
grundlägga en fiskarkoloni på ön. Men 1912 blef det,
i följd af ogynnsamma isförhållanden, omöjligt att
komma fram till kolonien med nödiga förråd, och när
detta på sommaren 1913 lyckades, befanns det, att
alla de kvarlämnade (omkr. 100 pers.) hade dött af
hunger. - N. tyckes redan på 1000-talet ha varit kändt
af Novgorod jägare, men dess geografiska upptäckt
inträffade först på 1500-talet. Vanligen antages
N. vara det öde land, som sir Hugh Willoughby 1553
påträffade (Nordenskiöld anser dock detta ha varit
ön Kolgujev). Med säkerhet nåddes N. af St. Borough
1556. De viktigaste underrättelserna om ön härstamma
dock från W. Barents, som 1594 undersökte en del
af västra kusten och 1596-97 framträngde äfven
till dess östra kust. Rykten om guld och silfver
på ön föranledde flera ryska expeditioner i senare
hälften af 1700-talet. En sådan under Savva Losjkin
fullbordade 1760-62 en kringsegling af ön. Men
den viktigaste expeditionen dit efter Barents
utfördes af Rozmyslov (1769), som lämnade den första
beskrifningen öfver Matotjkin sjar. Bland nyare resor
må anföras följande för kännedomen om ön mer eller
mindre viktiga: Lütkes resor 1821-24, Pachtusovs
1832-35, v. Baërs expedition 1837, Moisejevs och
Zivolkas 1838-39 samt resor af Rosenthal och
Heuglin, Wilczek (1872), Payer och Weyprecht,
Johannesen, Nordenskiöld (1875) m. fl. På uppdrag
af ryska regeringen anlade löjtnant Tjagin 1877 vid
Möllerviken på västkusten en permanent station till
de sjöfarandes tjänst, försedd med goda hus och en
lifräddningsbåt. 1878 färdades Grinevetskij tvärs
öfver ön från Karmakuli till östra kusten, och
1895 gjorde T. Tjernysjev viktiga undersökningar
på västra kusten mellan halfön Gåslandet och
Matotjkin sjar samt gick öfver ön från Karmakuli till
Golitsynviken på östra kusten (se därom Ymer, 1896).
J. F. N.

Novakovic [nåva’kåvitj], Stojan (Stefan), serbisk
statsman och filolog, f. 1842 i Sjabats, blef

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>