delse, t. ex. utställer en revers eller accepterar en växel för ogulden köpeskilling: i sådant fall kvarstår den gamla förbindelsen med eventuellt dithörande säkerhet. C. G. Bj. Novatorer (af lat. novator, nybildare, förnyare), en benämning på de "ungryske" tonsättarnas grupp (se Musik, sp. 1444). Nova vallis, latinska namnet på Nydala kloster (se d. o. 1). Nowawes, östlig förort till Potsdam (Brandenburg), vid Havel och järnvägen Berlin-Potsdam. 12,148 inv. (1905). Orten förenades 1906 med Neuendorf (se d. o.) till en kommun, N. - Neuendorf. J. F. N. Nova Zembla, oriktig form för Novaja Zemlja (se d. o.). Novelda [nåvä'lda], kretsstad i spanska prov. Alicante (Valencia), vid järnvägen Alicante-Madrid. 11,388 inv. (1900). Odling af vin och sydfrukter; tillverkning af spetsar. J. F. N. Novell (it. novella, nyhet), urspr. en berättelse om en nyhet af underhållande art, en anekdot i lätt framställning, nyttjas företrädesvis om mindre berättelser, vanligen på prosa. Motsatsen mellan roman och novell ligger dock icke blott i omfånget. Ramen framkallar en ändring i stilen. Novellen upptar en händelse, i hvilken en snabb och spännande utveckling af en situation, en tilldragelse af egenartad beskaffenhet träder i st. f. romanens episka bredd. ("Was ist die novelle anders als eine sich ereignete unerhörte begebenheit?", Goethe). Om romanen ofta sträfvar att ge en sammanträngd tidsbild af samhällslifvet eller af en persons hela utvecklingsgång, så ger åter novellen ett intressant specialfall och arbetar helst med färdiga karaktärer. - Den moderna novell-litteraturen har sitt ursprung i sagan och den fantastiska berättelsen. I outvecklad form förekom novellen (på vers) under medeltiden och odlades särskildt af de nordfranske trouvèrerna i form af fabliaux och contes, som blefvo gifvande källor för italienarna, när dessa på 1300-talet utbildade novellens konstform. Öfriga skattkammare, ur hvilka den italienska novellistiken öste, voro sen-antikens "Milesiska berättelser'' samt en hel del österländska samlingar, såsom den indiska fabelsamlingen "Hitopadeça" (Bidpais fabler), "Sju vise mästare", "Gesta romanorum" och "Disciplina clericalis". Novellens förste store mästare var italienaren Giovanni Boccaccio, som i sina 100 noveller i "Decameron" på ett lysande sätt bearbetade det tillgängliga berättelsestoffet. Bland hans efterföljare märkes Sacchetti. Exemplet följdes i olika länder, bl. a. af Margareta af Navarra. Bland senare mästare på detta område märkas fransmännen Voltaire, Marmontel, Ch. Nodier, Musset, Pr. Mérimée, Daudet, Maupassant och Anatole France, af tyskar Tieck, H. von Kleist, Fr. Reuter, G. Keller, den nyare tyska novellkonstens store mästare. P. Heyse och "Half-Asiens" skildrare Franzos, af italienare de Amicis och S. Farina, af amerikanare Irving, Poe och Bret Harte, af ryssar Turgenev och Tolstoj, af danskar fru Gyllembourg-Ehrensvärd, M. Goldschmidt, J. P. Jacobsen, H. Drachmann, Schandorph och Wied; af norrmän A. Kielland. Inom svenska novell-litteraturen gjordes de första försöken af V. F. Palmblad; vidare må nämnas K. J. L. Almquist, G. H. Mellin, Blanche och från senare tid Strindberg, A. Ch. Leffler, V. Benedictsson, G. af Geijerstam, V. von Heidenstam, 0. Levertin, Selma Lagerlöf, P. Hallström och Hj. Söderberg. En särskild art af noveller är den s. k. byhistorien, bondenovellen, bland hvars idkare bruka räknas i Frankrike George Sand, i Tyskland Immermann, Bitzius (Jeremias Gotthelf), B. Auerbach, i Norge framför allt Björnson, i Sverige Almquist och senare Geijerstam och A. L. Bondeson, i viss mån ock Selma Lagerlöf. - Novellett. 1. En helt kort, stämningsrik novell; denna konstart har odlats af bl. a. Blanche, norrmannen Kielland och dansken Jacob-sen. - 2. Mus., längre lyriskt pianostycke med fri gestaltning och omväxling af många korta tema. Benämningen infördes af Rob. Schumann (op. 21). K. W-g. Novellæ authenticæ, rom. rättshist. Se Noveller. Novellara [nå-], stad uti italienska prov. Reggio (Emilia), vid en från Reggio till Pos biflod Secchia ledande kanal. 1,545 inv. (1901; som kommun 7,781). N. var hufvudort i det huset Gonzaga tillhöriga grefsk. och hertigdömet N., hvilket som ledigt rikslän 1737 af kejsaren förlänades till Modena. (J. F. N.) Novellara [nå-], Lelio da. Se Orsi. Novelle, namn på en del af floden Aruvimi. Noveller (lat. novellæ, näml. constitutiones, "nya förordningar"), rom. rättshist., kallades de, mestadels på grekiska språket, för Östromerska riket utfärdade kejserliga förordningar, som tillkommit, sedan kejsar Justinianus (se d. o.) låtit verkställa sin kodifikation af den romerska rätten i tre hufvudafdelningar, digesta l. pandectæ, institutiones och codex. Sistnämnda afdelning innefattar de intill år 534 utfärdade kejserliga förordningar, åt hvilka fortfarande tillerkändes gällande kraft. Bland de samlingar af noveller, som kommit till de medeltida västeuropeiska rättsskolorna och därigenom fått betydelse för den senare rättsutvecklingen, förtjänar särskildt omnämnas det s. k. Authenticum, på latin, sannolikt en af Justinianus själf för (det af honom eröfrade) Italien 554 utfärdad officiell samling af 134 noveller. Utdrag af denna samling plägade förr under beteckningen authenticæ (novellæ) inskjutas i handskrifter af codex. På senare tid ha däremot novellerna fått bilda en fjärde hufvudafdelning i editionerna af den romersk-rättsliga kodifikationen, hvilken fått namnet Corpus juris civilis (se Corpus juris). Den nyaste novelleditionen (af Schöll och Kroll. 3:e uppl., Berlin, 1904) upptar 168 förordningar af kejsar Justinianus och hans två närmaste efterträdare. - Äfven i senare tiders rättsspråk, dock sällan i svenskan, användes uttrycket novell om en lag, som innehåller tillägg till eller förändring af en föregående lagkodifikation. I. L. (C. G. Bj.) Novellett. Se Novell. Novelli [nå-], Ermete, italiensk skådespelare, f. 1851 i Lucca, beträdde tiljan redan 1866. har sedermera genomrest Italien med eget teatersällskap, gett gästspel i en stor del af Europa samt i Amerika och öppnade 1900 i Rom en stående teater, "Casa di Goldoni", som dock efter två år måste upphöra. Som komisk och tragisk