111 Nulla poena sine lege-N u 11 it et 112 trång, brant dal, motsvarande arab. wadi (se d. o.), förekommande i Indiens torrare bergstrakter, där de endast efter häftiga regn föra något vatten. Nu'lla poena sPne lége [-pena-], jur. Se A n a-logi 4. Nullarbor plain [nalä'ba pléin; "trädlösa slätten"], en vegetationsfattig och alldeles trädlös trakt i Syd-Australien, innanför Stora Australiska bukten. Det är en kalkstensplatå, som med 90- 180 m. höga, branta terrasser sänker sig ned mot hafvet och bildar kust under en sträcka af 160 km. J. F. N. Nulla régula si'ne exceptiöne, lat., "ingen regel utan undantag". Nulie terre sans seigneur [nyl tär sä säjor], fr. Se Frankrike, sp. 1142, och Länsväsen, sp. 196. Nullifiers [na'lifäios], "nullifikatorer", benämning på det parti i Syd-Carolina, som under tariff-striden 1828-33 anslöt sig till J. C. Calhouns "nullifikationslära". Se vidare Nullifikation. Nullifikatiön, "försättande ur kraft", "upphäf-vande", unionsrättslig term i Förenta staternas politiska lif, innebärande ett kraf på vetorätt för en enskild stat, under vissa omständigheter, mot unionsmyndigheternas beslut. Detta kraf saraman-hänger med antifederalisternas (se d. o. och F e d e-ralister 1) uppfattning af unionsförfattningen som ett fördrag mellan suveräna stater, det framträdde redan 1798-99 i några af Madison och Jefferson formulerade resolutioner af staterna Virginias och Kentuckys legislaturer (se Nord-Amerikas förenta stater, sp. 1221), men fick praktisk betydelse först under tulltariffstriderna 1828-33. Den starkt protektionistiska tulltariff ("tariff of abominations"), som 1828 antogs af kongressen och godkändes af presidenten J. Q. Adams, väckte omedelbart häftiga gensagor i de frihandelsvänliga sydstaterna, och i samband därmed formulerade och utvidgade Förenta staternas dåv. vice president J o h n C. C a l h o u n (se d. o.) närmare den i hans hemstat, Syd-Carolina, redan tidigare allmänt hyllade nullifikationsteorien. Enligt Calhouns utredning, vanligen kallad South Carolina exposition, skulle 1828 års tariffakt vara orättvis, förtryckande och författningsstridig och en enskild stat därför ha rätt att förklara den kraftlös och ogiltig (null and void) inom vederbörande stats egna gränser. Calhoun motiverade lagligheten af en dylik "nullifikation" med läran om de enskilda staternas suveränitet och unionsförfatt-ningens fördragskaraktär. Något enhetligt handlande amerikanskt folk hade ej existerat, och författningen hade beslutats af staterna som sådana och ratificerats af hvarje stats befolkning för sig, handlande som en särskild och oberoende politisk enhet. Förbundsregeringens beslut bunde därför icke en stats medborgare direkt, utan endast medelbart genom staten, och dennas befolkning kunde på allmän folkförsamling (convention) suveränt bestämma omfattningen af sina förpliktelser samt, om den ansåg en af förbundsmyndigheterna antagen lag strida mot förf a ttningsaf talet, med för nämnda stats medborgare bindande kraft förklara lagen i fråga ogiltig inom statens område. Förbundsregeringen kunde då hänskjuta saken till ett konvent af alla stater, och om tre fjärdedelar af dessa utta- lade sig emot den protesterande staten, ställdes denna inför valet mellan att foga sig eller utgå ur unionen. Till dessa Calhouns läror anslöt sig redan s. å. (1828) Syd-Carolinas legislatur, och liknande uttalanden gjordes kort därpå äfven af staterna Georgia, Mississippi och Virginia, medan 6 andra stater officiellt uttalade sig för tariffaktens laglig-het och rättvisa. Presidenten Andrew Jackson uttalade sig skarpt för unionens upprätthållande under alla omständigheter, och under en berömd debatt i senaten (1830) framlade Daniel Webster i ett glänsande svarstal till Calhouns meningsfrände senator Hayne från Syd-Carolina den federalistiska uppfattningen af unionens och de enskilda staternas inbördes befogenheter. Calhouns anhängare, the nullifiers, genomdrefvo i nov. 1832 på ett statskonvent för Syd-Carolina beslut om nullifikation af 1828 års tarifflag och af en ny, något modifierad sådan af 1832; efter nyårsdagen 1833 skulle dessa lagar "ej vara bindande för staten, dess ämbetsmän eller medborgare". Calhoun nedlade vicepresidentbefattningen och lät i stället välja sig till en af Syd-Carolinas representanter i unionssenaten. Presidenten Jackson begärde nu af kongressen befogenhet att, om så behöfdes, med våld genomföra uppbörd af tariff aktens tullsatser, men under debatterna om denna "våldslag" (the jorce bill) framträdde Henry Clay med ett kompromissförslag om modifiering af tariffsatserna på ett mot de protesterande sydstaterna tillmötesgående sätt, och detta antogs samtidigt med "våldslagen" (mars 1833). Calhoun hade därmed i realfrågan till god del fått sin vilja fram, och Syd-Carolinas statskonvent skyndade också att återkalla sitt nullifika-tionsbeslut. Krisen var öfverstånden, men nullifika-tionsläran lefde kvar och utgjorde 1860-61 i något ändrad form det teoretiska underlaget för sydstaternas beslut om utträde (secession) ur unionen, hvilket då ledde till det stora inbördeskriget. Jfr J. F. Rhodes, "History of the United states from... 1850", I (1893), H. von Holst, "John C. Calhoun" (1882), D. F. Houston, "A critical study of nullitication in South Carolina" (1896), och Elliott., "Die staatslehre J. C. Calhouns" (1902). V. S-g. NuliPpora, bot. Se Kalk al ger. Nullisoklin. Se Aklin. Nulli'SSimo [no- -må], spelt., it., bud i åtskilliga spel, hvarigenom man förklarar sig icke skola taga några stick. Jfr N o 11. Nullitet (fr. nullité, af lat. nufllus, ingen, betydelselös), ogiltighet; person utan all förmåga. - Jur. En rättshandling säges vara en nullitet, när någon af de för dess giltighet väsentliga förutsättningarna vid dess tillkomst icke förefunnits. Den kan i sådan händelse icke medföra den rättsliga verkan lagen eljest fäst därvid. Det kan allenast med afseende på särskilda slag af rättshandlingar afgöras, hvilka förutsättningar äro af en så väsentlig natur och hvilka äro af beskaffenhet, att deras frånvaro endast berättigar den med rättshandlingen missnöjde att begära dess återgång eller rättelse däri. Ett af domstol gifvet beslut säges vara en nullitet, när under rättegången förelupit ett svårare rättegångsfel. Den, som anser sig genom beslutet kränkt i sin rätt, måste dock öfverklaga detsamma inom viss tid, hvilken i allmänhet ax vanlig besvärstid, men i visst fall natt och år