115 Numenios -Numider 116 makt, försyn, gudaväsen. - Numen a'dest. Se Innocue vivito, numen adest. Numenios, grekisk filosof från Apamea i Syrien under senare hälften af 2:a årh. e. Kr., tillhörde senantikens eklektiska platoniker, i det att han sammanförde platonska och pythagoreiska föreställningar. Af hkns skrifter finnas kvar endast fragment (utg. i "Fragmenta philosophorum grsecorum", 1868). S-e. Numenius, zool. Se Spofsläktet. Numenon. Se Numen. Numerälia, lat. Se Räkneord. Numeri, det latinska namnet på 4:e Mose bok. Se Pentateuken. Numerianus, Marcus Aurelius, son af romerske kejsaren Carus och yngre broder till Garinus, blef kejsare dec. 283 e. Kr. och mördades 8 månader därefter på återtåget från Persien. Han säges ha varit litterärt bildad och älskvärd i sitt uppträdande. &. Tdh.* Numerisk (af lat. numerus, tal, antal), som har afseende på bestämda tal. - Numerisk ekvation. Se Ekvation. - Numeriskt värde af en reell storhet kallas den positiva kvadratroten ur storhetens kvadrat. För en positiv storhet är det numeriska värdet således lika med storheten själf, för en negativ sådan åter lika med storheten med ombytt tecken. En reell storhets numeriska värde sammanfaller med dess modyl (se d. o. 2). Numerisk apertur (förk. Num. ap.). Se Apertur Nu'mero, plur. Nu'meris. Se n : o. Numers, von, svensk-finsk adlig ätt, härstammande från den i Lybeck födde borgmästaren och burggrefven i Narva Lorens Numers, som 1653 adlades. Ätten immatrikulerades 1818 på finska riddarhuset, och en gren af densamma har blifvit immatrikulerad på riddarhuset i Riga. Sedan 1836 har ätten ej varit representerad i Sverige. 1. Hedvig Konstantia Fredrika von N., författarinna, född Ehrenstam, f. 18 okt. 1830 i Karlskrona, d. 24 sept. 1863 i Stockholm, var dotter till sedermera statsrådet J. F. Ehrenstam. Hon erhöll en synnerligt vårdad upp-iostran samt uppväxte delvis under inflytande af gustavianska traditioner, som hennes moder inhämtat under mångårig bekantskap med Leopold. Hon egnade sig till en början åt dramatiskt skriftställen och debuterade 1855 med en öfv. från franskan och ett originallustspel, Den orientaliska frågan. Men egentligt uppseende väckte först hennes nästa stycke, På Gröna Lund (1856), en skildring ur lifvet från det gustavianska tidehvarfvet, med Bellman som hufvudfigur. Det gafs såväl i Stockholm som i landsorten under flera år. Mindre lycka gjorde hennes prisbelönta täflingsstycke Andra tider, andra seder (lustspel med sång i 5 akter, 1857). Flera andra, dels original, dels bearbetningar för scenen, äfvensom bidrag till kalendrar, tillhörde dessa och närmast följande år. 1858 gifte fröken Ehrenstam sig med protokollssekreteraren i finska senaten K. J. 0. von Numers och bosatte sig i Helsingfors. S. å. utkommo hennes Dikter och 1859 teaterstycket Ett äfventyr i Humlegården under Carl Israel Hallmans tid. Sedan var hon mest sysselsatt med romaner och noveller, af hvilka flera mottogos med bifall. Efter hennes död utkom ett par arbeten. 2. Gustaf Adolf von N., son af en syssling till den föregåendes man, finländsk dramatisk författare, f. 21 mars 1848 i Vasa, d. 2 febr. 1913, student 1869, egnade sig till en början åt jordbruk och var landtbrukare i Ilmola socken. 1883 inträdde han i statsjärnvägarnas tjänst, blef 1888 stationsinspektor i Suinula samt 1894 i Bennäs, från hvilken plats han 1903 af politiska orsaker tvangs att afgå. Därefter var han uppsynings-man vid Pilppa kanal i Heinävesi och sedan 1908 stationsinspektor vid Kannus station. Som dramatiker debuterade N. 1888 på Finska teatern med det historiska skådespelet Erik Puke, som följdes af Klaus Kurk och liten Elin samt Striden vid Tuukkala. Ännu mer känd och populär blef N. genom sina lustspel, Bakom Kuopio och Pastor Jussilainen, hvilka tidsbilder i den burlesk-komiska genren otaliga gånger blifvit uppförda i Finland och vunnit framgång äfven i Sverige. Svagare var N:s senaste lustspel, Snälla flickor (1897), ett försök att imitera de tyska possen-fabrikaten. Af N:s Dramatiska arbeten ha utkommit 2 dlr: "Bakom Kuopio" (1892) och "Striden vid Tuukkala" (1893; en kvasifortsättning Tuukkas son 1903). N:s öfriga stycken föreligga tryckta endast i finska öfversättningar. 1. -ni.* 2. A. H. Nu'merus, lat. (plur. nu'meri), tal, antal; nummer. - Gramm., en sådan grammatisk kategori inom såväl nominal- (och pronominal-) som verbalböjningen, hvarigenom ett antal betecknas. Man skulle kunna föreställa sig, att antalet af numerus-beteckningar kunde på något sätt bestämmas af tal-begreppen i allmänhet, så att man kunde erhålla grammatiskt ental, tvåtal, tretal o. s. v. I allmänhet ha dock språken i detta fall stannat vid att skilja mellan ental, lat. singuläris (som har afseende på en; Varro), och flertal, lat. pluralis (som har afseende på flera; Quintilianus). I de äldre indoeuropeiska språken fanns allmänt äfven en annan numerus, nämligen duälis, tvåtal, som i de olika språken småningom mer eller mindre dött ut (se Duälis). I allmänhet bestämmes den grammatiska numerusskillnaden af olika ändelser eller i öfrigt olika former: gata, gator- broder, bröder: rike, riken, jag kallar, vi kalla, o. s. v. Numerus har liksom alla grammatiska kategorier utvecklats ur vissa psykologiska förhållanden. Antag, att ett ord hufvudsakligen (eller endast) kunde tänkas som ett, så kunde det hända, att det med afseende på sin form blef bestämmande för bildningen af vissa ords singularisformer (samma sak om duälis och pluralis). Oftast sker denna utveckling af grammatiska kategorier genom inflytande af sammanhörande ords kongruens. Om vi ha ett kollektiv (d. v. s. psykologisk plural), t. ex. eng. people, och det genom psykologisk inverkan så ofta förbindes med verbet i plur., att det småningom kännes som en pluralis, likställd med andra händelsevis befintliga grammatiskt kännetecknade pluraler, så kan det anses genom inverkan af kongruensen ha blifvit en plural. People, liksom sv. folk, kännes också närmast som en plural. K. F. J. Numerär (lat. nu'merus), antal. Nu'mida, zool. Se Pärlhönsen. Numider. Se Ka b v ler.