återtog denna titel 1912; emellertid inrymmes vissa dagar en afdelning för kyrkliga spörsmål. Trots de skarpa vapen, hvarmed N. D. A., icke minst under sin nuv. redaktör, kämpat för utprägladt konservativa intressen och försvarsväsendets stärkande, har tidningen under senare åren vunnit ökad spridning äfven bland politiskt oliktänkande, sedan redaktionen, särskildt under afdelningen "Tidens frågor. Uttalanden af sakkunniga i olika ämnen" (fr. o. m. 1912), lämnat ansenligt utrymme åt förfäktare af olika tankeriktningar att uttala sig. Upplagan uppges vara 30,000 ex. I "Nya dagligt allehandas" redaktion ingick vid dess grundläggning en del af "Svenska tidningens" redaktionspersonal. Bland de många, som varit anställda inom dess redaktion, må nämnas redaktionssekreterarna H. Hörner, J. R. Spilhammar, J. A. Björklund, E. G. Hallgren, E. Sundin, H. A. Ring, C. M. Palm, G. Kock och N. Jacobsson, vidare O. Fr. Klewerström, J. Wendel och O. H. Dumrath (utrikesafdelningen), K. W. Bauck, J. L. Höijer, E. von Qvanten, Conny Burman, O. Byström, Fr. Cronhamn, H. L. Victorin, A. Assar och A. Hallén (musikafdeln.), H. Bjursten, K. Wetterhoff, Hj. Sandberg, J. Neander, N. Erdmann och Jacobine Ring (litteratur- och konstafdelningen), A. Axelsson (teater), vidare B. F. Schöldström, J. Linck, Hj. Wallgren, J. G. Renholm (Parisbref 1869--90), som kåsörer L. A. Ahlgren ("Papirius") och H. Seldener ("Bon soir"). Af "Nya dagligt allehanda" ha flera upplagor utgetts. Själfva hufvudupplagan har städse utkommit på aftnarna, men 1865--t o. m. 31 mars 1867 utkom däraf äfven en "morgonupplaga". Hufvudupplagans format har växlat från 5-spaltig till 7- à 8-spaltig folio; prenumerationspriset å densamma var först 16 rdr, men ökades 1861 till 19 rdr och 1863 till 20 rdr. 1897 blef prenumerationspriset 12 kr., och 1903 höjdes det till 14 kr. Vid sidan däraf utgafs från 16 mars 1861 en "veckoupplaga" (fr. o. m. 1863 kallad "halfveckoupplaga"), som utkom till slutet af 1872 två gånger i veckan i 6- à 7-spaltigt folioformat samt kostade 10 rdr för åren 1861--65 och 7 rdr 1866--72. Med undertiteln "hvarannandagsupplagan" utgafs den därefter 3 gånger i veckan i 5- à 7-spaltigt folioformat 1873 t. o. m. 30 nov. 1878 till ett pris af 9 kr. för år. Fr. o. m. 2 dec. 1878 förändrades "hvarannandagsupplagan" till daglig tidning med undertiteln "lilla upplagan". Denna var ursprungligen afsedd endast för landsorten, men blef från 27 sept. 1879 tillgänglig äfven i hufvudstaden och förändrades då till "Morgonupplaga af Nya dagligt allehanda. Lilla upplagan". 1882 erhöll den titeln "Lilla upplagan af Nya dagligt allehanda". Dess format växlade mellan 5- och 7-spaltig folio, och prenumerationspriset, som 1879 var 12 kr. för år, var fr. o. m. 1880 10 kr. "Lilla upplagan af N. D. A." utges fr. o. m. 1894 under titeln "Nya dagligt allehanda. Nationalupplagan" i 4--8 sid. à 5--6 spalter. Prenumerationspriset på densamma sattes 1896 till 4 kr., med Stora upplagans extrablad 5 kr. pr år, och höjdes 1903 till kr. 7,50. Af dagliga upplagan utges dessutom sedan 1906 en s. k. kvällsupplaga. Lösnummerpriset är 5 öre. Ett biblad till tidningen är "Ångaren. Annonsblad för kommunikationsväsendet", som sedan 1886 utges under seglationstiden 3 à 6 ggr i veckan och hvarå prenumerationspriset är 4 kr. (N. D. A. åtnjuter sedan gammalt förmånen att få mottaga fullständigare sjöfartsannonser än någon annan daglig tidning i Sverige.) Ett andra biblad är "Svensk flagg. Veckotidning för sjöfart", som utges sedan 1903 och hvarå prenumerationspriset är kr. 4,75. Annonspriset är i hufvudupplagan 8 à 14 (i nationalupplagan 6--12) öre pr mm., beroende på annonsens plats. Den för tidningens bolag gällande ordningen stadfästes af K. M:t 3 aug. 1866; ny bolagsordning sanktionerades 14 maj 1880, då bolagets namn tillika ändrades till Nya dagligt allehandas tidningsaktiebolag. Nu gällande bolagsordning för Aktiebolaget Nya dagligt allehanda fastställdes 27 mars 1912. B. L.* Nya elementarskolan i Stockholm, högre allmänt läroverk, skulle enligt stadgan af 14 aug. 1856 ha den särskilda uppgiften att vara en ständig profskola, hvarest förbättringar i lärosättet kunde försökas med afseende på elementarundervisningens fortgående utveckling. I början af 1820-talet förspordes i Sverige från många håll, där man intresserade sig för uppfostringsväsendet, ett lifligt ogillande af det sätt, hvarpå de allmänna skolorna voro ordnade. Man yrkade, att de moderna pedagogiska grundsatserna, som lämnats obeaktade i 1820 års i viss mån reaktionära skolordning, skulle tillämpas äfven i vårt land. Gifvande vika för de ifriga ropen på reform, tillsatte regeringen 1825 den s. k. Stora uppfostringskommittén, som hade till uppgift att i ett sammanhang granska tillståndet hos rikets allmänna uppfostringsverk och att föreslå förbättringar i dem. Denna kommitté utarbetade på initiativ af en af dess medlemmar, öfverste J. P. Lefrén, ett motiveradt förslag till upprättande af en profskola, där de nya grundsatserna inom pedagogiken kunde praktiskt tilläm-j pas. K. M:t gillade 20 juni 1827 kommitténs för-| slag och tillsatte en särskild direktion (J. O | Wallin, J. P. Lefrén, N. M. af Tannström och ; A. von Hartmansdorff) för organisationen och led-j ningen af en sådan skola. Sedan direktionen med i d9 af denna tillsatte lärarna (bland dem märktes j A. Lagergren, K. J. L. Almquist och A. Fryxell) j öfverenskoramit om detaljerna i läroplanen och om de för skolan särskildt utarbetade lärokurserna, [ begynte Nya elementarskolan 15 sept. 1828 sin l verksamhet. 1849 uppfördes den på ord. stat bland j rikets fullständiga läroverk. ' De nya grundsatser N. enligt förslagsställarnas mening skulle förverkliga voro: tillfälle till klas-; siskt lärd och högre medborgerlig bildning i samma läroverk under en för alla gemensam undervisning, ' i motsats till de då skilda lärdoms- och apologist-skolorna samt de förras fortsättning, gymnasierna; ; "ämnesläsning" för såväl lärare som lärjunge, d. v. s. undervisning af samme lärare i samma ämne hela skolan igenom i förening med lärjunges rätt att fritt fortgå i ett ämne (rätt att när som ; helst under läsåret undergå examen samt omedel-i bart därefter öfvergå till högre kurs, s. k. "fri flyttning"), utan att bindas af senfärdiga kamrater \ eller af ringare insikter i andra ämnen, detta i motsats till den då rådande "klassläsningen" (lärjunges skyldighet att en viss tid stanna i en klass