Nya England-Nya Extra posten 13G och inhämta visst pensum i alla ämnen, innan flyttning till högre klass kunde ifrågakomma); växelundervisning och monitörsystem (se Växelundervisning); utvidgning af de moderna språkens studium, som började före latinläsningen (latinet var valfritt och började läsas först i 2:a klassen, men uppsköts sedermera till 3:e och slutligen, från 1851, till 5:e klassen). Enligt skolans ursprungliga grundsatser skulle all öfverläsning försiggå på lärorummet och endast skriftliga uppsatser utarbetas i hemmet. För att med hemmets vård sammanknyta skolans infördes s. k. anmärkningsbok (se d. o.); disciplinen skulle, så långt möjligt, upprätthållas utan kroppslig aga. De idéer, för hvilkas utförande N. blef en försöksanstalt, gjorde sig genom dess exempel i flera afseenden gällande för den svenska skolundervisningen i dess helhet, sådan den ordnades genom k. cirk. 6 juli 1849. (Se härom föredrag af J. A. Hazelius i N:s "Årsberättelse för läseåret 1861- 62".) Men på samma gång har N. själf under tidens lopp modifierat ett och annat i den ursprungliga planen. Monitörsystemet, i början be-traktadt som regel, medan lärarens undervisning gällde som undantag, ansågs redan på 1840-talet endast som ett viktigt "hjälpmedel" åt läraren, inskränktes sedan början af 1860-talet alltmera och upphörde alldeles på 1870-talet. Den s. k. fria flyttningen inskränktes likaledes successivt, delvis redan på 1870-talet, men i synnerhet från midten af 1880-talet, då den meningen kraftigt började göra sig gällande bland lärarna, att denna frihet icke borde inträda, förrän lärjungarna vunnit tillräcklig utveckling för att med verklig fördel kunna begagna densamma. I anslutning härtill upphörde den fria flyttningen i 3:e och 4:e klasserna 1885 och 1886, men i den 5:e först 1896. I sammanhang med den äldre l är ar generationens successiva afgång ordnades samtidigt undervisningen alltmera efter bruket vid de öfriga allmänna läroverken, och slutligen afskaffades den fria flyttningen med dess under de nya förhållandena ganska betungande komplement, flyttningsexamina i hvarje särskildt ämne, fullständigt genom k. br. 4 juni 1897. Gifvetvis upphörde med klassläsningens införande och monitörsystemets försvinnande öfverläsningen på lärorummet. N. började sin verksamhet med 6 lärare och 3 "mästare" (öfningslärare) samt ett beräknadt maximum af 100 lärjungar, men 1859 bestämdes de sistnämndes antal till 200 och 1862 till 300. (Alltifrån början har N. varit inrymd i kvarteret mellan Mästersamuelsgatan och Hötorget samt nuv. Slöjd- och Sergelgatorna, där skolans lägenheter varit växlande och efter hand ökats genom nybyggnad, hvarförutom annex varit förhyrda i närheten.) Efter fullbordandet af skolhusets tillbyggnad 1899 har lärjungeantalet småningom ökats till omkr. 450 (464 höstterminen 1913). I sammanhang med det växande elevantalet har lärarnas antal naturligtvis ökats; mot slutet af 1880-talet (1887) hade det sålunda stigit till 19 och utgör f. n. (1913), oberäknadt 5 timlärare, 31. - Den lärarna från början åliggande skyldigheten att författa lämpliga läroböcker har haft den följd, att skolan under de gångna 60 första åren af sin tillvaro åstadkom en samling dugliga läroböcker, så stor, att intet annat svenskt läroverk därtill kan uppvisa ett motstycke - inalles 155 läroböcker i 335 upplagor (bland dessa Almquists "Svensk språklära", Oides "Fransk grammatik", Pallins hist. läroböcker, Calwagens läroböcker i moderna språk). Efter nämnda tid ha flera af skolans yngre lärare framgångsrikt fullföljt dessa traditioner, hvarpå bl. a. Edströms läroböcker i franska, Fagerlunds i geografi och Hellstens i naturvetenskap för mellanstadiet kunna tjäna som exempel. I början af 1887 ingick N:s direktion till K. M:t med ett inom läroverkskollegiet utarbetadt, i flera viktiga punkter förändradt program för skolans framtida verksamhet, som upptog åtskilliga reformförslag, hvilkas betydelse småningom erkänts dels redan på 1890-talet, dels vid genomförandet af 1905 års skolorganisation eller f. n. (1913) stå främst på dagordningen. Under de två senaste årtiondena har det ena pedagogiska försöket aflöst det andra och ledt till efterföljd i flera fall. Bland dessa nya rön må nämnas hemarbetets lättande dels genom begränsning af de skriftliga arbetena och deras förläggande till skolan, dels genom lex-frihet för måndagarna; försöket med den s. k. praktiska afslutningskursen 1897- 1903, som blef en föregångare till den 1905 införda realskolexamen; valfrihetens tillgodoseende dels genom det 1896 påbörjade försöket med alternativt fransk eller engelsk språklinje fr. o. m. 4:e klassen, dels genom senare försök med valfrihet mellan engelska och tyska som första främmande språk och fr. o. m. höstterminen 1912 med en s. k. nyspråklig linje med ryska i st. f. latin å latingymnasiet. Skolans ställning har väsentligen förändrats genom det af K. M:t 2 dec. 1905 utfärdade reglementet. Visserligen har denna fortfarande till "särskild uppgift att vara ett läroverk, där ifrågasatta förändringar med afseende å undervisningea vid de allmänna läroverken samt organisationen af desamma företrädesvis må kunna på försök till-lämpas". Men i verkligheten är uniformitetens seger nu fullständig. Skolan sorterar nu liksom huf-vudstadens öfriga allmänna läroverk under Direktionen öfver Stockholms stads undervisningsverk som eforalstyrelse och i öfrigt under Läroverksöfversty-relsen, som efter skolkollegiets hörande besluter om ifrågakommande pedagogiska prof. Kollegiet anhöll emellertid 1911 hos K. M:t, att denna dess särställning, på grund af skolans bekymmersamma ekonomisk. och lokala förhållanden måtte upphöra. Jfr G. Sjöberg, "Bidrag till Nya Elementarskolans historia under de första femtio åren af hennes tillvaro" (1878-85), samt läroverkets års-redogörelser med därvid fogade "Meddelanden från Statens profskola", I-XLVI. Ho Hd. Nya England. Se New England. Nya Extra posten, en i Stockholm två gånger i veckan (måndag och torsdag) förr utkommande tidning, hvars första nummer utgaf s 4 okt. 1819. Den uppsattes af boktryckaren Joh. Imnelius, antagligen i samråd med L. Hammarsköld, som blef tidningens förnämste medarbetare, möjligen dess ledare. Andra medarbetare voro K. F. Dahlgren och P. A. Sondén, och tidningen, som hade till uppgift bl. a. att mer än sina samtida sysselsätta sig med litterära frågor och teatern, blef sålunda