Tyska riket själft förvaltningen, som sistnämnda år återlämnades åt kompaniet. 1 april 1899 återtog likväl riket ånyo regeringen på ön. Koloniens ekonomiska utveckling har icke nått långt. Jordbruk är hufvudnäringen (kokos, kautschuk), den odlade ytan upptar omkr. 20,000 har. Försök med kaffe-, tobaks- och bomullsodling ha misslyckats. Införseln skattades 1910 till 976,000 mark, utförseln till 399,000 mark. De viktigaste hamnarna äro Friedrich Wilhelms-, Berlin- och Konstantinhafen. Regelbunden ångbåtstrafik med Sydney och Hongkong. Utom N. omfattar kolonien äfven Bismarckarkipelagen, öarna Bougainville och Buka i Salomongruppen, Marianerna, Karolinerna och Marshallöarna samt beräknas i hela denna omfattning till 242,476 kvkm. med 584,860 inv. Guvernören bor i Herbertshöhe på Nya Pommern. Upptäcktshistoria. Ehuru sannolikt sedd af Dabreu redan 1511, besöktes ön först af portugisen dom Jorge de Meneses, som på väg från Goa till Ternate tvangs att söka skydd vid "Isla Versija" (1526), sedan af spanjoren Alvaro de Saavedra 1528. Namnet N. erhöll ön (1546) med anledning af befolkningens likhet med de afrikanske negrerna i Guinea. Redan 1605 sände holländarna fartyg till N., och sedan Torres 1606 upptäckt sundet mellan N. och Australien, lärde Schouten och Lemaire känna östra kusten (1616). Vilh. Dampier seglade (1699) utefter norra kusten, Cook (1770) genom Torres sund västeröfver. Först i senare delen af 1800-talet blefvo kusterna noggrannare kända. Än i dag äro stora delar af det inre alldeles outforskade. 1848 fann Owen Stanley, att Louisiaderna utgjorde en egen ögrupp; han upptäckte äfven det efter honom uppkallade berget. Wallace gjorde fem resor till dessa trakter (1856--63), d'Albertis (1871--73 och 1876--78) besteg Arfakberget och seglade 120 km. uppför den stora Fly-floden. Tysken A. B. Meyer vandrade 1873 tvärs öfver det näs, som skiljer Geelvink bay från Arafurasjön. Från Triton bay trängde 1879 ryssen Miklucha-Maklaj in i landet; på 1870-talet sysslade man hufvudsakligen med att kartlägga floderna, men på 1880-talet började åter nya försök att intränga i det inre, och vid samma tid började ön bli föremål för kolonialmakternas intresse. Redan 1828 hade holländarna anlagt ett fäste, Fort Du-Bus, på sydvästra kusten, men uppgåfvo det 1836, emedan klimatet kräfde för många offer. I början på 1880-talet förklarade de landet v. om 141° ö. lgd för holländsk koloni. 6 nov. 1884 togo engelsmännen i besittning sydöstra delen af ön, och s. å. blef Kaiser Wilhelms land ett tyskt skyddsområde. Härmed togo upptäcktsresorna större fart. Tysken O. Finsch, som redan 1882 berest ett kustområde af Kaiser Wilhelms land (Finschkusten), upptäckte 1885 Kejsarinnan Augustas flod, och sedermera har en mängd ströftåg mot det inre företagits från den tyska kolonien. Den förste, som kommit tvärs öfver ön, var guvernören i den engelska kolonien Mac Gregor, som efter flera viktiga upptäcktsresor i det inre två gånger, 1896 och 1898, gick öfver Owen Stanley-kedjan mellan Port Moresby och Mambarefloden. Minst genomforskad är den nederländska delen af ön. Svensken grefve Birger Mörner, som 1913 medföljde en tysk expedition uppför Kejsarinnan Augustas flod, har därunder sammanbragt en större samling etnografiska föremål, som han skänkt statens etnografiska museum. Litt.: d'Albertis, "N." (1880), Finsch, "Samoafahrten" (1888), Zöller, "Deutsch N." (1891), Thomson, "British N." (1892), Mac Gregor, "British N." (1897), Hagen, "Unter den papuas" (1899, det bästa tyska arbetet), Pratt, "Two years among N. cannibals" (1906), och Burnett, "Through Polynesia and Papua" (1911). J. F. N. G. L-m. L-e. Nya Guineakompaniet [-ginēa-]. Se Handelskompani, sp. 1339. Nya Göteborg, skans i Nya Sverige, 30 km. s. om Kristina (se d. o.), byggdes af guvernören J. Printz i början af 1643 till skydd för dennes residens och för behärskande af vägen från det holländska Fort Nassau. N., som nedbrann 1645, återuppfördes sedermera, men gick 1655 förloradt med kolonien i öfrigt (jfr Nya Sverige). L. W:son M. Nya Hagalund. Se Hagalund. Nya Hannover, den nordligaste af de större öarna i Bismarckarkipelagen. 1,476 kvkm. Ön är sannolikt af vulkaniskt ursprung. Den upptäcktes af Carteret 1767 och fick sitt namn af honom. J. F. N. Nya harmoniska sällskapet. Se Harmoniska sällskapet. Nya Hebriderna, en till Melanesien hörande ögrupp i Stilla oceanen, n. ö. om Nya Kaledonien, mellan 13° 4' och 22° 24' s. br. samt 166° 30' och 169° 50' ö. lgd. Man delar gruppen i 4 afdelningar: de 4 Torresöarna, de 9 Banksöarna (efter botanisten Banks), de 19 centralöarna samt de 7 södra öarna. De största öarna äro Vanua Lava (352 kvkm.), S:ta Maria (336 kvkm.), Espiritu Santo (se d. o.), Aurora (529 kvkm.), Pentecost (743 kvkm.), Malikolo (2,268 kvkm.), Ambrym (644 kvkm.), Api (507 kvkm.), Sandwich (518 kvkm.), Eromanga (se d. o.) och Tanna (380 kvkm.). Sammanlagda arealen beräknas till 13,227 kvkm. Öarna äro bergiga och ha flera dels slocknade, dels ännu verksamma vulkaner (den största på Tanna) samt äro klädda med yppig växtlighet; särskildt producera de sandelträ i stor myckenhet. Kusterna äro höga och ofarliga samt sakna nästan fullständigt korallref. Hamnar äro sällsynta. Invånarna (se fig. 8 å färgpl. I till art. Oceanien), hvilkas antal beräknas till högst 70,000, äro melanesier, något blandade med polynesier, söndrade i många små, genom inbördes strider skilda stammar, som tala en mängd språk eller dialekter, hvilka tyckas vara hvarandra mycket olika, men i grammatiskt hänseende äro besläktade med hvarandra. De äro vilda och krigiska samt ådagalägga dessa egenskaper i synnerhet mot européer. Med undantag af Banksöarnas befolkning äro de inbitna kannibaler. På ön Aneityum, den sydligaste i ögruppen, äro alla omvända till kristendomen. Förr (i mindre grad ännu) hämtade Nya Kaledonien, Queensland, Fidji-, Samoa- och Hawaiiöarna arbetare från N. för sina bomullsplantager. Under förevändning att skydda franska nybyggare mot infödingarnas fientligheter besatte fransmännen ögruppen 1886 trots protester af engelska regeringen, hvilken fruktade, att en fransk straffkoloni där skulle anläggas. Enligt en i okt. 1887 ingången,