Spiring tecknat sig för halfva utredningssumman (andra hälften skulle anskaffas af de holländske deltagarna), kunde den första expeditionen utrustas. Den bestod af två fartyg med besättning och varor från Holland, lämnade hösten 1637 under Minuits befäl Göteborg och ankom till Delawarefloden i mars 1638. Där inledde Minuit underhandlingar med indianerna och afslöt 29 mars 1638 det första landköpet, omfattande en sträcka af högra (västra) flodstranden ifrån flodens mynning (nuv. Bombay Hook) till bifloden Schuylkill s. om staden Philadelphia), dock utan gränsbestämmelse inåt landet. Som utgångs- och medelpunkt för den blifvande kolonisationen anlade Minuit på ett näs vid en af Delawares bifloder i närheten af nuv. staden Wilmington en skans, inneslutande några trähus, hvilken fick namnet Kristina efter Sveriges dåv. drottning. Med holländarna, som tidigare haft nybyggen på samma sida om floden och på dess östra sida ännu egde ett fäste, Fort Nassau, samt med engelsmännen i det innanför liggande Virginia uppstodo visserligen redan från början förvecklingar, men på det hela stördes ej den svenska kolonien vidare allvarsamt i sin utveckling, förrän den alldeles gick under som svensk. Med indianerna idkade de svenske kolonisterna under hela tiden ett synnerligen fredligt umgänge och lifligt varuutbyte. Sedan Minuit ordnat förhållandena i den lilla kolonien, begaf han sig mot Europa, anlöpte västindiska ön S:t Christoph och blef under ett besök på ett holländskt fartyg där med detta stormdrifven och afhördes aldrig mer. De båda svenska fartygen fortsatte hemresan till Sverige. Det gällde nu att i svenskt intresse fullfölja det af främlingar började företaget, och under de närmaste åren visade sig ganska stor ifver härför. De holländske deltagarna i kompaniet utlöstes, regeringen tvingade förrymda knektar och brottslingar att utvandra, och ett nytt kompani (Västindiska l. Amerikanska l. Nova-Suecia kompaniet) bildades, hvilket fick monopol på tobakshandeln. Genom dessa åtgärder kom ett par nya expeditioner till stånd. En af dessa (den andra i ordningen) medförde koloniens förste guvernör, löjtnant Peter Hollender (Ridder), som gjorde nytt köp af land norrut. Med den fjärde expeditionen, som afgick 1643, följde som ny guvernör den man, med hvars namn koloniens öden äro på det närmaste förbundna, nämligen f. d. öfverstelöjtnanten Johan Printz. Han försågs med en vidlyftig instruktion; en fullständig "stat för guvernementet" uppgjordes, hvilken saknade hvarken militära eller andra myndigheter, ej ens skarprättare, och en storartad ansats gjordes för koloniens framtid. Printz' guvernörstid, 1643-53, var också koloniens "storhetstid", så rik den än var på pröfningar för kolonisterna och förvecklingar med holländarna, förorsakade i ej ringa mån af guvernörens hänsynslöshet. Till koloniens tryggande skyndade Printz att anlägga dels nya skansar, såsom Nya Göteborg (nuv. Tinnicum) och Nya Korsholm på västra samt långt söderut på östra stranden Älfsborg (nuv. Elsingborogh, New Jersey), dels flera smärre nybyggen, blockhus o. d. (Nya Vasa, Mölndal, Uppland m. fl.), allt för att skaffa svenskarna ensamma herravälde öfver floden och de vanliga handelsvägarna från denna inåt landet. Där nedsatte sig de efter hand utkommande kolonisterna, egnande sig åt sädes- och tobaksodling, jakt och handel med indianerna. 1644, 1646 och 1647 gingo också expeditioner fram och tillbaka mellan kolonien och moderlandet, medförande åt den förra åtskillig förkofran, som väl behöfdes, och åt det senare åtskilliga laddningar mest af tobak och pälsvaror. Året 1647 blef emellertid af ödesdiger betydelse för den svenska kolonien; under detta utnämndes till guvernör i den holländska grannkolonien Nya Nederländerna Peter Stuyvesant, med hvars ankomst holländarnas öfvervikt här ute började göra sig gällande. Stor oenighet uppkom snart mellan de båda kolonierna och deras styresmän, särskildt med anledning af nytt landköp af Printz. Stuyvesant å sin sida anlade en ny skans, Fort Casimir, på västra sidan, af Delaware, ett stycke s. om Kristina, hvarigenom således uppseglingen till det svenska området kunde försvåras eller hindras. Till svenskarnas underlägsenhet bidrog ock, att en följande expedition hemifrån alldeles förolyckades och att intet på länge afhördes från fäderneslandet, hvarigenom Printz slutligen råkade med kolonien i så stort trångmål, att han, utan att afvakta begärdt entledigande och utsänd medhjälpare, lämnade kolonien i slutet af 1653. Innan han kommit hem, hade emellertid en ny expedition utgått från Sverige, medförande den äskade hjälpen och en ny guvernör, Johan Risingh. I maj 1654 ankom dennes fartyg till Delaware och kastade ankar utanför Fort Casimir, hvilket Risingh i en hast bemäktigade sig, hvarigenom han redan i början ställde sig på fientlig fot med holländarna. Risingh, som nu öfvertog guvernörskapet efter Johan Papegoja, Printz' måg, som denne förordnat till sin ställföreträdare, trodde sig till en början skola stärka sin ställning genom att ställa sig väl med indianerna. Han höll med dem sammankomster, på hvilka de gamla landköpen förnyades; och då han i juli 1654 sände hem sitt fartyg, följde med detta en rapport, som visar både med hvilken ifver han tagit sitt kall och hvilka förhoppningar han hyste om företaget. Det blef emellertid af kort varaktighet. Visserligen åstadkoms i Sverige genom förnyad ifver och genom åtskilliga förmåners och privilegiers medgifvande åt såväl utvandrare som participanter i kompaniet en ny expedition. Men det ena af dess fartyg inseglade i Hudsonfloden i st. f. Delawareviken och togs i beslag af holländarna. Och under det att man hemma i Sverige ansträngde alla krafter till en ny expedition, till hvilken emellertid alla förberedelser drogo långt ut på tiden, beslöt holländska Västindiska kompaniet att i ett slag tillintetgöra den svenska kolonien. Dess plan lyckades, innan den nyssnämnda expeditionen hann fram. Under sommaren 1655 vidtogos i Nya Nederländerna rustningar af så omfattande art, som om det gällt ett stort krigsföretag. En armé af 600-700 man samlades på en flotta af 7 fartyg, af hvilka det förnämsta förde 36 kanoner och 200 man. En allmän faste- och bönedag utlystes till helgande af företaget, och så seglade den väldiga krigsmakten 31 aug. in i Delawareviken. Företaget inleddes lyckligt med