185 Nyborg 186 dem "Linnsea borealis". 1840 utgaf han ett häfte Dikter samt 1844 två band Samlade dikter, som 1846 och 1848 följdes af ytterligare två. 1845 hade han fått Svenska akad:s andra pris för Kristliga elegier. Emellertid hade han alltför flitigt deltagit i det "glada" studentlifvet och dess förströelser; hans afsikt var att bli präst, men med sitt bekymmerslösa lynne och sitt något backana-liska lefnadssätt stod han examen fjärran. På äldre vänners, särskildt hans gynnare ärkebiskop Wingårds, tillrådan afbröt han sin Uppsalavistelse och bosatte sig 1844 i Vassunda prästgård hos prosten Rollin, där han stannade i sju år, likväl då och då gästande det närbelägna Uppsala, där han var en af de kraftigaste tolkarna för de sympatier, som åren kring 1848 fyllde studenternas bröst under omhvälfningarna i Europa. Särskildt gaf han uttryck åt medkänslan för Danmarks kamp mot Tyskland (Sverige till Tyskland, Så säga Sveriges studenter, Gif akt); kännetecknande voro ock sådana studentsånger som Hvad är de skandinavers land? och Fansång ("Stå stark du ljusets riddarvakt"), den senare tonsatt af Wennerberg. Då alltjämt ingen examen blef af, fattade N. 1852 beslutet att som skald, deklama-tör och improvisatör företaga en eriksgata genom Sverige och vid soaréer föredraga sina egna dikter. Denna trubadurfärd pågick 1852-54; öfver-allt mötte N. gamla studentvänner, och resultatet blef en liten sammanspard summa. De hälsningar lian föredragit till de olika städerna samlade han under titeln Minnen från en sångarfärd genom Sverige (1854). Han vistades de följande åren som en vandrande gäst på olika ställen af Sverige (bl. a. i Linköping och Stockholm), men bosatte sig i början af 1860-talet i Västerås, där han blef medarbetare i "Vestmanlands läns tidning". De medel han sammanspart hade han insatt hos tidningens redaktör, en framstående skolman, hos hvilken han bodde, men då denne 1869 kom på obestånd, förlorade N. hvad han egde och drog ånyo ut på sångarfärd till Uppsala och Norrland. Ett anslag ur de på Svenska akad:s förslag utgående medlen gaf honom nödtorftig bärgning under hans senare år, helst hans anspråk på lifvet voro ytterst små. Nya upplagor af hans dikter, som alltjämt bevarade popularitet, utkommo 1853-54, 1861-63, 1880. - N. var utan tvifvel en rikt begåfvad skaldenatur; lian var "född skald", men det låg något af improvisatör öfver hans diktning, som icke utvecklades genom någon inre fördjupning; hans poesi utmärkes af öfversvallande känsla, mycket sinne för ordens khng och en viss förkärlek för fullklingande, ©xotiska ortnamn (ett nyromantiskt drag); han älskade att "i välljud dränka alla män'skans skilda öden". I sin diktning kan han lätt bli storordig, och han är den förnämste målsmannen för den något bullrande fosterländska diktning, som hade så stark resonans vid 1800-talets midt. Ej sällan fann han dock äkta djupt poetiska uttryck för studenthänförelsen, och äfven för det innerliga kan han finna de rätta orden, såsom i den vackra Sång på julafton eller i den gripande grafdikten öfver Kasper Wijkman ("Jag vågar kasta blommor på en graf"), en ljungande gensaga mot fariseismen. Student förblef han lifvet ut, men, som han sagt, egentligen "lefde" han blott under sin Uppsalatid. Se Eidderstad, "J. N." (i "Svalan"), Elol Tegnér, "J. N." (i "Svenskt biogr. lex. Ny följd", VII), K. R. Nyblom i företalet till Nyboms Samlade dikter (1880) och K. Warburg (i "Svea", 1890). K. w-g. Nyborg, grefskap, som 3 jan. 1652 förlänades åt riksrådet och rikstygmästaren Arvid Wittenberg, friherre till Loimijoki, samt omfattade de i Kex-holms norra län belägna Jougio och Uguniemi pogoster, inom hvilka funnos ungefär 600 bönder, hvilkas hemman voro satta till något öfver 2,650 arviorubel. G. P." Nyborg, gammalt herresäte i Håtuna socken, Uppsala län, naturskönt beläget vid Ullevi 1. Uli-fjärden af Mälaren, utgör !1/2 mtl med en ege-vidd af omkr. 600 har, hvaraf hälften åker, tax. till 164,000 kr. (1912). Egendomen, som under 1300-talet kallades Nyeby, var under senare medeltiden kloster- 1. kyrkogods, indrogs under reformationen till kronan och förlänades eller såldes af Johan III till Johan Ulfsparre, som uppförde den nuvarande manbyggnaden af sten. Egendomen har sedan egts bl. a. af medlemmar af släkten TOD Ko-chen samt köptes 1823 af generalen J. A. Sandek. Efter hans död (1831) har egendomen ofta bytt egare. Nyborg, dansk stad på Fyns östra kust vid N j-borgfjorden, en bukt af Stora Belt, 25 kin. från Odense och 30 km. från Svendborg. 8,470 inv. (1911). N. är öfverfartsort till Korsör på Själlaad (med ångfärja sedan 1884); endast vid ishinder sker öfverfarten från Knudshoved, öns östligaste udde. Staden har järnväg till Odense sedan 1865 och till Svendborg sedan 1897 samt god hamn, YS-sentligen utvidgad 1901. Handeln är rätt ansenlig, och flera industrigrenar drifvas i stort, bl. a. skeppsbyggen. Döfstumskola, hem för fallandesjuka och statsfängelse; bank (1906). Ända till 1857 uppbars vid N. tull af de fartyg, som passerade Stora Belt, och till 1912 hade N. garnison. Fästnings-vallarna slopades 1869, och stor del af området bebyggdes efter hand. 1908 restes en staty öfver Kristian IX. - N. grundlades 1170 af Valdemar den stores systerson Knut, efter hvilken Knudshoved fått sitt namn, och erhöll stadsrättigheter 1271. Dess läge midt i riket gjorde, att danahof (se d. o.) vanligen höllos där, och detta blef lag 1284. Många viktiga händelser knyta sig till stadens historia, såsom Erik Klippings handfästnLag (1282), domen öfver konungamördarna (1287), Sles-vigs förläning åt grefve Gerhard af Holstein (1386) och upphäfvandet af samma länsrätt för hans söner (1413). På slottet, som tidtals var konungaresidens, föddes Kristian II 1481. N. hemsöktes hårdt under Grefvefejden 1534-35 och af svenskarna 1658 -59. När Karl X 1658 kom öfver till Fyn, försvarades N. endast af en enkel jordlinje utan graf n. om det på en holme strax v. om staden liggande slottet, en bastionerad skans n. ö. om staden invid Belt och några smärre skansar längre ut på landtungan, särskildt vid Knudshoved och Slibs hamn. På konungens befallning (mars 1659) började gene-ralkvartermästaren Gorries v. Gorgas att befästa N. i enlighet med en dansk och af Kristian IV förut fastställd dessein. I nov. instängdes pfafe-grefven af Sulzbach och G. 0. Stenbock med 5,500 svenskar vid N. af en kejserlig-polsk-brandenburgsk-