Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nyman, Mårten - Nyman, Per - Nyman, Karl Fredrik - Nyman, Erik Olof August - Nyamnikéer - Nymerkantilism - Nymf - Nymfagog - Nymfeacéer - Nymfer - Nymfomani, Andromani l. Metromani
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ingick sedan på ämbetsmannabanan, blef proto-notarie
i Reduktionskollegium, rådman (1686) samt (1709)
borgmästare och preses i Handelskollegium i Stockholm.
–rn.*
Nyman, Per, folkpredikant, f. 1794 i Vrå socken,
Småland, d. 1856 i Urshult, gjorde sig redan som
gymnasist bekant genom åtskilliga tillfällighetspoem
samt blef 1818 student i Lund och 1820 präst med
tjänstgöring i Växjö stift. Där blef han en af de mest
omtyckta och af allmogen eftersökta predikanterna
genom sin enkla, folkliga vältalighet, sin lysande
improvisationsgåfva och det glödande trosnit,
som genomvärmde hans föredrag, ehuru de ej egde den
yttre fulländning eller den ädlare smak, som utmärkte
samtida berömda predikoförfattare. Han kallades äfven
till Stockholm och predikade i flera af hufvudstadens
kyrkor med liknande framgång. 1826 utnämndes han
till bataljonspredikant på Vanas (Karlsborg) och blef
äfven garnisonspastor därstädes samt 1835 kyrkoherde
i ö. Vemmerlöf af Lunds stift och 1842 i Stenbrohult
af Växjö stift. Därifrån förflyttades han 1849 till
Urshult. Af hans predikningar utgafs en samling 1860.
–rn.»
Nyman, Karl Fredrik, botanist, f. 14 aug. 1820
i Stockholm, d. där 26 apr. 1893, var en flitig
skriftställare i sin vetenskap och var från 1850-talet
till 1889 konservator vid Riksmuseets botaniska
afdelning. Han företog 1844 en botanisk resa till
Malta, Sicilien, Neapel m. m. och vistades 1853 i
Österrike för studier. Alltjämt mycket anktade och
starkt efterfrågade äro hans arbeten Utkast till
svenska växternas naturhistoria eller Sveriges
fanerogamer (l, 1867, 2, 1868), Sylloge floræ
europææ (1854-55; suppl. 1865) och i främsta
rummet det stort anlagda verket Conspectus
floræ europæ (1878-82; 2:a uppl. 1883-90).
C. Lmn.
Nyman, Erik Olof August, botanist, f. 13 okt. 1866 i
Linköping, d. 29 juli 1900 i Mimenen, blef filos,
doktor i Uppsala 1896 och företog en botanisk
resa till Java och Nya Guinea 1897-1900, hvarifrån
han hemsände värdefulla samlingar. N. efterlämnade
några smärre botaniska skrifter, särskildt inom sitt
hufvudstudium, bryologien. C. Lmn.
Nymanikéer. Se Katarer.
Nymerkantilism. Se Merkantilsystemet, sp. 175.
Nymf. 1. Zool. a) (Nympha). Se Insekter, sp. 715. -
b) Namn på kakaduan Callipsittacus Novæ Hollandiæ
(se pl. Australisk fauna, fig. 6, och Papegojor).
– 2. Se Nymfer.
Nymfagog (grek., af wf/7m/e, brud, och afgéln, föra),
"brudförare", som i Forn-Grekland förde bruden till
brudgummen. Ordet användes dock endast i fråga om ett
andra eller senare äktenskap. Vid första äktenskapet
var det en paranymfos, som på en vagn förde brud
och brudgum till den senares bostad.
Nymfeacéer, bot. Se Nymphæaceæ.
Nymfer (grek. ny’mfai) var hos forntidens greker,
liksom det ännu är hos ny grekerna, i allmänhet en
benämning för unga fullvuxna flickor eller äfven för unga
gifta kvinnor. Företrädesvis nyttjas dock ordet i mytologien
om kvinnliga gudaväsen af lägre rang, nära förbundna med
naturlifvet, hvars ständigt verksamma, närande och
alstrande krafter de representera. Motsvarande
naturens olika riken, inom hvilka de tänktes
ha sitt hemvist, särskildes flera slags nymfer,
såsom bergsnymfer (oreader), trädnymfer (dryader
och hamadryader), käll- och flodnymfer (najader),
hafsnymfer (okeanider och nereider). Andra nymfer
tänktes vara fästa vid bestämda orter och benämndes
efter dem nysaiska, lemniska, dodonaiska nymfer
o. s. v. Nymferna föra ett behagligt och sorgfritt
lif under växlande sysselsättningar, än under sång
spinnande och väfvande i skuggiga grottor, än jagande
villebrådet i skogarna, än trådande dansen på det
mjuka gräset eller badande i de svala böljorna. Med
åtskilliga gudar af högre rang, såsom Apollon, Hermes
och Pan, träda de ofta i förbindelse och kringsvärma
den jagande Artemis, men fly satyrernas lystna och
efterhängsna släkte. Människors blickar undvika de
vanligen, men äro i allmänhet välvilligt sinnade
mot de dödlige och gå dem till hända med många slags
hjälpsamhet. De besitta läkedoms- och spådoms- samt
äfven trolldomsförmåga; och då de förälskat sig i
någon skön yngling eller man, söka de, såsom Kalypso
och Kirke i Odyssén, med hvarjehanda konster kvarhålla
honom i sitt våld. Mången fick med lifvet plikta
för den ynnest han åtnjutit, och då någon plötsligt
förföll i vansinne, brukade man säga, att han var
gripen af nymferna (nymfo’leptos). Mellan nymferna
och de nordiska sagornas huldror, skogsrån, älfvor,
sjöjungfrur med flera naturväsen finnas alltså
mångfaldiga beröringspunkter. I äldre tider synes
man ha tänkt sig nymferna som odödliga i likhet
med gudarna, och Homeros låter dem t. o. m. någon
gång uppstiga till Olympen för att taga del i
gudarnas lag. Småningom utbildade sig dock en
föreställning om nymferna som blott elementarandar,
hvilkas hela existens var fäst vid de naturföremål,
som de tillhörde. Särskildt gäller detta om skogs-
eller trädnymferna, som tänktes bo i träden och
dö med dem. På många ställen hade nymferna egna
helgedomar (ny’mfaia; jfr Nymphaeum),
hvarest åt dem hemburos offer af lamm, getter,
mjölk, olja, stundom äfven vin. Af den bildande
konsten framställdes de som unga tjusande flickor
i lätt eller alls ingen klädnad, stundom med ett
eller annat attribut, som antydde deras speciella
karaktär (se fig. till art. Najader och Nereider). –
I det moderna språkbruket nyttjades mera förr
(t. ex. på Bellmans tid) än nu ordet nymf om en ung
kvinna med föraktlig bibetydelse (glädjeflicka).
A. M. A.
Nymfomani (af grek. ny’mfe, klitoris,
och mani’a, lidelse), Andromani l. Metromani
(se dessa ord), en hos kvinnor i olika åldrar
förekommande sjuklig öfverretning af det sexuella
driftlifvet, som ofta på ett så våldsamt sätt ger
sig till känna, att sociala och konventionella
hänsyn oblygt åsidosättas för det pockande
begärets tillfredsställande. Fantasien är i dylika
tillstånd uppfylld af de mest sensuella bilder och
föreställningar, som på höjden af öfverretning kunna
anta en hallucinatorisk liflighet under drömmar och
delirier. I sammanhang med sinnessjukdomar, såsom
mani, paralysie générale, äfvensom hos moraliskt
undermåliga kvinnor och kvinnliga idioter uppträder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
