länets städer 225 och på landsbygden 330 industriella företag med ett bruttotillverkningsvärde af i städerna 86 och på landsbygden 35 mill. mark. Det största antalet industriella företag fanns i Helsingfors samt trakten däromkring äfvensom i Lojo och i närheten af Kymmene älf. Af fabriksindustriens olika grenar må främst framhållas sågverksrörelsen och järnindustrien. 1910 sysselsattes 47 ång- och 23 vattensågar, hvilka försågade öfver 2,1 mill. st. timmer. Bland järnbruk, delvis förenade med masugnar och mekaniska verkstäder, må nämnas Billnäs, Fiskars och Åminnefors i Pojo s:n, Trollshofda i Tenala, Högfors i Pyhäjärvi s:n, Strömfors i Pernå s:n och Mariefors i Thusby s:n. Antalet handlande i länets städer uppgafs till 3,879, landthandlandena till 685. Handelsflottan räknade vid utgången af 1911 73 ångfartyg, om 34,823 reg.-ton, samt 330 segelfartyg, om 22,791 reg.-ton. Genom länet gå Helsingfors--Hyvinge, Hyvinge--Hangö, Helsingfors--Karis, Kervo--Borgå, Lovisa--Vesijärvi, Fiskars--Skuru, Nääs--Hyvinge och en del af Hyvinge--Riihimäki--S:t Petersburgs banlinjer. 1911 funnos inom länet 228 postanstalter och 40 sparbanker, med en ansvarssumma af 46,3 mill. mark, fördelad på 65,284 insättare. 8,590 personer, eller 2,3 proc. af folkmängden, åtnjöto understöd af den kommunala fattigvården. Landskommuner funnos 39, byar 1,298, stadsförsamlingar 17 (hvaraf 7 i Helsingfors), landsförsamlingar 39, dessutom 2 grek.-ryska och 1 rom,-katolsk stadsförsamling, bägge i Helsingfors. Provinsialläkardistrikt funnos 4. För den lärda och allmänt medborgerliga bildningen är bättre sörjdt än i något annat län. För folkbildningen arbetade under läsåret 1911 343 fasta folkskolor (hvaraf 162 svenska) med 15,198 lärjungar. Ingen kommun var i saknad af fast folkskola. -- Se vidare Nyland. A. G. F. Nyliberala partiet. Efter representationsförändringen ansågo åtskilliga liberaler, att man först borde afvakta dennas verkningar, innan man mera bestämdt glede in på reformstråten. Andra mera radikala element ansågo åter en dylik töfvan för omotiverad försiktighet. Vid 1867 års riksdag kom ingen formell sammanslutning till stånd i mera bestämdt framstegsvänligt syfte, men vid slutet af 1868 års riksdag bildades nyliberala partiet, bland hvars mera framträdande ledamöter märktes L. J. Hierta och A. Blanche från städerna samt A. V. Uhr, K. J. Svensén, K. A. Larsson i Maspelösa, O. Jönsson i Kungshult, J. Andersson i Häckenäs, m. fl. från landsbygden. Det vidlyftiga programmet gick i ytterst radikal riktning och fordrade bl. a. borttagande af all census för valbarhet till riksdagens båda kamrar och för valrätt till den Andra, kommunal rösträtt per capita, afskaffande af ordensväsen, biskopsämbeten, generaldirektörs- och presidentsbefattningar o. s. v. Trots att sammanhållningen ej ens var så stark bland partiets medlemmar, att de gingo fram med gemensam lista vid utskottsvalen, väckte dess blotta tillkomst stor oro inom landtmannapartiet, som vid 1869 års riksdag straffade dess medlemmar med förlust af utskotts- och andra förtroendeposter. Yid 1869 års val stärktes visserligen partiet i städerna genom inval af bl. a. S. A. Hedin och J. Mankell från Stockholm, A. Gumælius från Örebro m. fl., men på landsbygden föllo bl. a. K. J. Svensén, K. A. Larsson och J. Andersson igenom. Därtill kom, att försvarsfrågan snart vållade splittring inom partiets led, och efter några få år var dess saga all. V. M. Niill, Eduard van der, österrikisk arkitekt, f. 1812 i Wien, d. 1868, var 1844-65 professor i ornamentik vid akademien. Han arbetade i förening med A. S. v. Sicardsburg. Bland deras gemensamma arbeten märkas Karlteatern, Palais Larisch, men framför allt de båda storverken kommendantbyggnaden i den oerhörda byggnadskomplex, som utgör Wiens arsenal, utförd i romansk stil med kraftiga rundbågar och karakteristiska detaljer (1849-59), samt Operahuset, en storartad teaterbyggnad, utförd 1861-69 i rik renässans, i plananordningen ej blott sinnrik och förtjänstfull, utan ock mönstergill och normgif vande. Bygget blef ett sorgebarn för sina båda upphofsmän, och ingendera af dem upplefde dess slutliga fullbordan. N. utförde äfven konstindustriella ritningar af stor förtjänst. (G-g N.) Nylund, Felix Artur, finsk bildhuggare, f. 1878 i Korpo socken (Åbo län), genomgick Finska konstföreningens ritskola i Åbo och konstakademien1 i Köpenhamn samt har senare studerat i Paris. N:s konst visar i sin rena förenkling af formen inflytande från Thorvaldsens och Bissens klassicism. Bland hans arbeten må nämnas porträtt af Sören Onsager, "Skrubtudsen" (i k. museet i Köpenhamn), Mot morgongryningen (Vers Taube) och Ervin (i konstsamlingarna i Ateneum, Helsingfors)., Gunnar och En man och en kvinna (i Åbo konstmuseum) . T. Stz. Nylågtyska. Se Fornsachsiska och Platt-ty ska. Nyläst. Se Läst 2. Ny m., vid växtnamn förkortning för K. F. Nyman (se d. o.). Nymalthusianism, Neomalthusianism (af grek. ne'os, ny), såväl den praktiska rörelse som den teoretiska lära, som afse inskränkning af familjernas storlek, icke genom sena giftermål och återhållsamhet, såsom Malthus (se denne) förordat, utan genom s. k. preventiva medel, afseende att förhindra befruktning. Som folksed uppenbarade sig nymalthusianismen i nyare tid tidigast i Frankrike i form af det s. k. tvåbarnssystemet; f. n. håller denna rörelse på att utbreda sig till alla kristna folk utom slaverna. Som teoretisk lära förkunnades nymalthusianismen först i England, där äfven (1877) på bl. a. Annie Besants tillskyndelse en "Malthusian league" i sådant syfte bildades. Senare har den predikats af en mängd ekonomer och filantroper i alla länder såsom bästa medlet till fattigdomens bekämpande (i Sverige af K. Wicksell). I forntiden förde tvåbarnssystemet Grekland och Rom mot undergången. Det torde göra detsamma med våra folk, därest det blir allmän folksed. P. E. F-k. Nyman, Mårten, öfversättare, ämbetsman, f. 1643 i Stockholm, d. där 1715, blef student i Uppsala och utgaf där ett tal De conservanda linguce patrice rectitudine et sinceritate (1664) samt öfv. Then underskiöna Psyche (ur Appulejus, 1666; omtryckt 1690 och 1778), en af de första svenska tolkningarna från en vitter klassisk författare. N.