kovaobservatoriets annaler. På grund af sina
betydande arbeten har N. kommit att intaga en
synnerligen framskjuten ställning bland samtidens
astronomer. Han var under ett flertal år led. af
styrelsen för det internationella astronomiska
sällskapet. Han blef led. af Vet.-soc. i Uppsala 1885,
af Vet.-akad. i Stockholm 1890 och af Fysiogr.
sällsk. i Lund 1905 samt är hedersled, eller korresp.
led. af flera utländska akademier och lärda
samfund. 1899 tilldelades honom af franska Vet. akad.
Valz-priset.
(B-d.)
Nürnberg, största handelsstaden i Bajern,
ligger i en flack, men välodlad trakt i reg.-omr.
Mittelfranken och delas af ån Pegnitz i två genom
flera sten- och träbroar samt en kedjebro förenade
hälfter, som efter sina hufvudkyrkor bära namnen
Sebalderseite och Lorenzerseite. Fordom var N. en
bland de förmögnaste och inflytelserikaste bland
Tysklands fria städer och är en bland de få städer
i Europa, som behållit sitt medeltidsutseende
väsentligen oförändradt. Dess gamla befästningar
(vallar och grafvar) finnas till stor del ännu kvar.
Af de enligt uppgift 365 torn, som förr förstärkt
vallarna, kvarstå nära 100, och några af de gamla
intressanta portarna ha bibehållits. De flesta
gatorna äro smala och krokiga; de flesta husen ha
gaflarna vända åt gatan. Den vanliga byggnadsstilen
är gotisk, men de rika detaljer man slösat på
de inre gårdarna äro vanligen lånade från
renässansen. Vid uppförandet af nya hus imiterar man
ofta de äldre byggnadernas höga spetsgaflar, erker
och röda tegeltak. En god öfverblick af den
intressanta staden erhåller man från den gamla borgen,
belägen på en klippa i stadens norra del (se fig. 1).
Fig. 1. Utsikt öfver Nürnberg. I bakgrunden borgberget med borgen t. v.;
hitom denna S:t Sebalduskyrkan (med två olika torn på västra fasaden).
Den anses vara uppförd i förra hälften af 1000-talet
och erhöll sin nuv. form hufvudsakligen under
Fredrik Barbarossa (1152--90) samt restaurerades
samvetsgrant i öfverensstämmelse med sitt
ursprungliga utseende 1854--56, då en del af
densamma inreddes till bostad för konungafamiljen.
Borgen var de tyske konungarnas favoritresidens, och
riksregalierna förvarades där 1424--1806. Det vid
foten af borgberget belägna rådhuset, byggdt i
italiensk stil (1616--22), har en 89 m. lång fasad i
två våningar och flera salar, bl. a. den s. k. stora
salen med väggmålningar af Dürer o. a. samt den
i rik renässansstil hållna lilla salen. Midt emot
rådhuset ligger den gotiska S:t Sebalduskyrkan
(se fig. 1) med helgonets graf, bestående af en med
72 figurer prydd bronssarkofag, förfärdigad af
Peter Vischer och hans söner och betraktad som ett
den tyska konstens mästerverk (se afbildning däraf
i art.
Vischer, P.). Den södra stadshälftens
hufvudkyrka, S:t Lorenz (fig. 2; en praktbyggnad
i gotisk stil, uppförd 1278--1472, restaurerad 1905),
eger bland andra konstverk Ad. Krafts berömda
sakramentshus, änglahälsningen af Veit Stosz (se
Stosz) samt flera glasmålningar. Bland äldre
märkliga privathus må nämnas nassauska huset (från
tiden omkr. 1350), tucherska, pellerska (se bilder
af Pellerhaus å pl. IV till art.
Bostad och pl.
XVI till art.
Byggnadskonst) och toplerska
husen. Ett särskildt intresse är fäst vid A.
Dürers (se bild däraf i art.
Dürer, sp. 1181),
Hans Sachs’ samt den på Napoleons befallning
1806 skjutne patriotiske bokhandlaren Palms hus.
Statyer ha rests af Dürer, Sachs, Behaim, Melanchthon,
prins-regenten Luitpold och kejsar Vilhelm I.
Gatorna och torgen prydas af flera springbrunnar,
bland hvilka må särskildt nämnas ”den sköna
brunnen” på torget, en 19,
5 m. hög stenpyramid,
prydd med statyer, samt den under namnet
”Gänsemännchen” bekanta brunnen vid Vårfrukyrkan.
På vägen till Johanneskyrkogården, som
innehåller Dürers, Sachs’, Behaims, Pirkheimers
m. fl. ryktbara nürnbergares grafvar, stå Krafts
