(se d. o.) samt Hypatia, den senare af Proklos (se d. o.) och An. Boëthius (se d. o.). S-e. Nypon, bot., kallas skenfrukten hos Rosa-arterna ("nyponbuskar"). Nyponets väggar bildas af den köttiga, vid mognaden röda, urnelika blomaxeln, i hvars botten och på hvars insida de egentliga frukterna - små borsthåriga, stenhårda nötter - äro fästa. Nyponens köttiga väggar torkas, sedan frukterna (vanligen kallade "fröna") bortrensats, och användas till den i hushållen bekanta "nyponsoppan", som får sin syrliga smak af de i frukter vanliga organiska syrorna (äppelsyra m. fl.). Därjämte finnas flyktig olja och garfämne i nyponen, som fordom voro officinella under namnet fructus et semina Cynosbaii samt nyttjades i hvarjehanda sjukdomar inom tarmkanalen och urinvägarna. De största nyponen erhållas af Rosa pomifera och R. rugosa (från nordöstra Asien), som därför odlas. O. T. S. (G. L-m.) Nypreussiska befästningsskolan [-pröjs-]. Se Befästningskonst, sp. 1199. Nypritz. Se Nipertz, Nyprovensalska skolan. Se Provensalska språket och litteraturen. Nypythagorersm 1. Neopythagoreism (af grek. ne'os, ny), en filosofisk skola under de första årh. e. Kr., utmärktes af försök att pånyttföda den pythagoreiska talspekulationen genom upptagande af en del platonska begrepp. Representanter för denna riktning voro Ciceros vän P. Nigidius Figulus, Sotion, Apollonios från Tyana och Nikomachos från Gerasa. S-e. Nyquist, L. P. Se Gagner 1. Nýrádr, isl. Se Nyråd. Nynationalism. Se Rationalism. Nyrén, Karl, ekonom, vitter författare, f. 30 aug. 1726 å Skränge, Gammalkils socken, Östergötland, d. 25 jan. 1789, student i Lund 1749, biträdde Lidbeck vid anläggandet af Lunds botaniska trädgård 1753 och kallades 1755 af J. Alströmer till Alingsås samt erhöll under dennes vistelse vid riksdagen befattning som vice direktör öfver Alingsås stad och manufakturverk. 1757 blef han filos. magister i Lund och var till 1761 åter anställd i Alingsås. 1762 tillträdde han lektoratet i ekonomi och naturalhistoria i Linköping. Där möttes hans försök till trädplanteringar af mycken ovilja, och 1765 indrogo ständerna den nyss bildade befattningen och förordnade N. till lektor i grekiska, af hvilken befattning han dock först 1768 kom i fullt åtnjutande. 1766 blef han prästvigd, var 1769 prästeståndets notarie och utnämndes 1770 till kyrkoherde i Kuddby. Han blef 1771 kontraktsprost och 1783 teol. doktor i Königsberg. - N. var en flitig författare på flera områden. Hans mest kända arbeten äro Mappa geographica Scele-stinae eller stora Skälms-landets geographiska beskrifning (1786), en tämligen platt och förfärligt tröttsam satir, utan ringaste humor och delvis rätt rå, samt den mycket roliga, ofta omtryckta bröllopsskriften öfver P. Alströmer (1760), som skildrar de tyske handtverksgesällernas lefnadssätt och oseder. Han var äfven verksam som öfversättare (bl. a. af Richardson) och utgaf därjämte några skrifter i ekonomi, åtskilliga smärre tillfällighetsdikter m. m. Ej mindre än 81 band handskrifter inköptes efter honom af Liden och skänktes till Linköpings stiftsbibliotek. Förmodligen ur dessa hämtades hans Charaktersskildring ar och minnen (1836). -rn.* Nyrén, Magnus, astronom, f. 21 febr. 1837 i Brunskog, Värmland, blef student i Uppsala 1859, filos. kandidat 1867 och filos. doktor 1869. S. å. utnämndes han till docent i astronomi vid Uppsala universitet. Redan 1868 hade han emellertid antagits som e. o. astronom vid ryska centralobservatoriet i Pulkova, och större delen af hans vetenskapliga verksamhet blef förlagd till denna institution. Han blef där 1871 adjunktastronom och 1873 äldre astronom samt var 1890- 1908 vice direktör. 1888 hade han utnämnts till verkligt statsråd. Vid sidan af sin praktisk-astronomiska verksamhet, hvarvid N. skötte flera af observatoriets yppersta precisionsinstrument och utförde observationsarbeten, som blifvit af fundamental betydelse för den samtida praktiska och teoretiska astronomien, har han utöfvat framstående författarverksamhet. Redan hans doktorsafhandling, Försök till bestämning af precessionskonstanten medelst ljussvaga stjärnor (i "Uppsala universitets årsskrift" 1869; belönad med l:a priset vid 1869 års promotion), behandlade ett område, bestämningen af astronomiens fundamentalkonstanter, åt hvilket han senare egnade ett flertal viktiga arbeten, tillhörande samtidens yppersta i sitt slag. Bland dem må nämnas Détermination du coëfficient constant de la précession (1870), Bestimmung der nutation der erdachse (s. å.), Das aequinoctium fur 1865 (1876), L'aberration des étoiles fixes (1883) och Sur les déterminations de la constante de l'aberration, exécutées à Poulkova (1896). N. var vidare den förste, som med hög grad af sannolikhet ådagalade, att rotationsaxelns läge inom jordkroppen är föränderligt. Detta fenomen påvisades nämligen af honom redan i hans arbete Die polhöhe von Pulkowa (1873), och dess existens bekräftade han sedermera, delvis äfven före andra forskare, genom flera andra omfattande arbeten öfver variationerna i polhöjden. Bland N:s många öfriga arbeten, som till största delen, liksom de redan anförda, tillhöra den praktiska astronomiens område, må framhållas Bestimmung der längendif-ferenz zwischen den sternwarten Stockholm und Helsingfors (tills. med V. Fuss, 1871), Unter-suchung der Repsoldschen theilung des Pulkowaer vertikalkreises (1885), Ergebnisse der 1899-1903 in Odessa beobachteten durchgänge der funda-mentalsterne (1906) samt Über die von Emanuel Swedenborg aufgestellte cosmogonie (i "Viertel-jahrsschrift der Astronomischen gesellschaft", 1879). De flesta af ofvan anförda arbeten äro intagna i ryska vet. akad:s eller Pulkovaobservatoriets publikationer. Äfven i facktidskrifterna har N. offentliggjort ett flertal afhandlingar och uppsatser. Han har dessutom redigerat 13 volymer af Pul-