273 Nyromantik 274 märkta mästare i A. Man zon i (1785-1873), hvars historiska roman "I promessi sposi" är af stor betydelse, och den djupsinnige pessimisten G. Leopar di (1798-1837). - I de slaviska länderna företrädes riktningen af ryssarna A. Pusjkin (1799-1837), närmast en byronian, och M. L e r-m ön to v (1814-41) samt af polacken A. Mickie-wicz (1798-1855). - I Danmark firar nyromantiken sitt genombrott i 1800-talets första år efter den norsk-tyske naturfilosofen och mineralogen H. Stef-fens' föreläsningar genom A. öhlenschlägers (1799-1850) nordiskt romantiska diktning, särskildt genom hans sagospel och nordiska tragedier och epos; vidare märkas här den folklige religiöse nyromantikern N. S. F. Grund t vi g (1783- 1872), den tyskfödde filosofiskt anlagde lyrikern S. S t a f f e l d t (1769-1826) af mystiskt panteistiskt skaplynne samt den känslosamme hyperromantikern B. S. Ingemann (1789-1862), mest bekant för sina historiska romaner. I Sverige frambryter nyromantiken några år senare. Den visar sig i olika grenar. Den stridbaraste truppen är fosforisterna - den s. k. nya skolan -, hvilka öppet uppträdde som den akademiska riktningens och dess efterföljares motståndare. Första uppslaget till nyromantiken hos oss får väl sökas i det lilla studentsällskapet Vitterhetens vänner, som stiftades 1803 och bland hvars medlemmar voro L. Hammarsköld och Kl. L i v i j n, som emellertid till en början snarare stodo under inflytande af "sturm und dräng" Då sällskapet upplöstes 1805, hade de emellertid tagit intryck af den tyska nyromantiken. 1807 stiftades i Uppsala sällskapet Musis Amici, sedermera kalladt Auroraförbundet, där Vitterhetens vänners sist invalde led. den unge P. D. A. Atterbom var den märkligaste medlemmen; jämte honom må nämnas V. F. Palmblad, Hedborn, Elgström, Ingelgren. 1809 hade Hammarsköld sammanträffat med två lundensare, som hyllade samma åsikter, K. A. A gar d h och J. K. Askelöf; dessa samverkade i bladet "Polyfem" 1809-12, som blef den nya skolans första stridsorgan hos oss och där i synnerhet Hammarsköld offentliggjorde en del satirer mot gamla skolan, under det att äfven allvarliga artiklar däri upptogos; dessutom utgaf Hammarsköld en allvarlig tidskrift "Lyceum", men denna upphörde snart, helst Uppsalagruppen i midten af 1810 börjat utge en stor tidskrift "Phosphoros" (1810-13), där "fosforisterna" häfdade sitt program och meddelade arbeten. Vidare utgafs från denna krets "Poetisk kalender" (1812-22) och "Svensk litteraturtidning" (1813-24). Striden fördes med mycken bitterhet under ett årtionde, och motsidans talan fördes af P. A. Wallmark i hans "Journal" med understöd af Leopold, Järta och andra. Äfven den urspr, utanför skolorna stående Tegnér inblandades i striden. Det sista betydande polemiska inlägget var parodien "Markalls sömnlösa nätter" (1820-21), i hvars första del Hammarsköld hade huf-vudandelen med bistånd af Sondén och Atterbom, under det att den andra natten företrädesvis var skrifven af K. F. Dahlgren med bistånd af Livijn. Fosforisternas diktning, som till en början led af en del både inre och yttre brister - dunkel, förkonstling, svulst och ordkram -, innebar dock både med hänsyn till diktningens innebörd och språkform en afgjord föryngring och ingöt nya poetiska värden i svensk poesi. Deras främste skald var Atterbom ("Blommorna", "Lycksalighetens ö", "Fågel blå", ofullbordadt); jämte honom märkas lyrikern Elgström, psalmisten Hedborn, novellisten Palmblad, humoristen Dahlgren, den Atterbom närstående lyrikern "Euphrosyne" (fru J. K. Nyberg). Som kritiker verkade Hammarsköld, Atterbom, Palmblad. Vid sidan af fosforismen funnos emellertid äfven andra nyromantiska riktningar. En sådan framträdde bl. a. i det vänskapsförbund, som bildades 1811 under namn af Götiska förbundet och där den nationella nyväckelsen hade sin härd; den gamla götiska rörelsen förknippades här med nyromantiska idéer och reaktion mot upplysningstidens idéer. Under det att en af göterna, Tegnér, ställde sig afvisande mot den mera utpräglade romantiken, intog däremot Geijer till den ett vänligt förhållande. Geijer gaf ock så väl i sin ungdomsdiktning som ock i sina tidigaste broschyrer (t. ex. 1810 års täflingsskrift om inbillningskraften och skriften om falsk och sann upplysning) uttryck för nyromantiska idéer. Inom Götiska förbundet arbetades ock för samlande af folkvisor och folksägner och utgifvande af medeltidslitteratur (Rääf, Afzelius, Geijer, G. V. Gumselius, J. H. Schröder). Andra nyromantiker inom vår svenska diktning äro enslingar som den geniale sensuelle grubblaren S t a g-n e l i u s och Vitalis, och i A l m q u i s t s författarskap spelar likaledes nyromantiken en icke ringa roll, om han också i sina senare arbeten utvecklar andra åskådningssätt och egenskaper. Äfven en hel del af tidens mera eklektiska skalder röjer afgjordt nyromantiska drag, t. ex. N i-c a n d e r. I politiskt och kulturellt afseende voro de fleste nyromantikerna representanter för den konservativa och "ultraistiska" riktning, som särskildt under 1820-30-talen hade sitt hem i Uppsala. Litt.: R. Haym, "Die romantische schule" (1871; 2:a uppl. 1906), G. Brändes, "Hoved-strömninger i det 19:e aarh:s litt." (1873-90; sedan i "Sami. skr."), Th. Gautier, "Histoire du romantisme" (1874), V. Vedel, "Studier över guldalderen i dansk digtning" (1890), Vilh. An-dersen, "A. Oehlenschläger" (3 bd, 1899-1900), R. Huch, "Bliitezeit der romantik" (1899; 3:e uppl. 1908) och "x^usbreitung und verfall der romantik" (2:a uppl. 1908), 0. F. Walzel, "Deutsche romantik" (2:a uppl. 1910), H. A. Beers, "A history of english romanticism in the XVIII century" (1899) och "A history of english romanticism in the XIX century" (1901), M. Joachimi, "Die weltanschau-ung der deutschen romantik" (1905), och J. Marsån, "La bataille^romantique" (1912). Den romantiska skolan i Sverige behandlas i våra större litteraturhistoriska verk samt dessutom i arbeten af A. Fryxell ("Bidrag till Sverges litteraturhistoria", 1860-62), K. V. Bottiger ("Auroraförbundet i Upsala", 1874), B. Norling ("Nya skolan bedömd i litteraturhistorien", 1880), G. L. D. Frunck ("Bidrag till kännedomen om nya skolans förberedelser och första utveckling (till år 1811)", 1889, och "Bref rörande nya skolans hi-