275 Nyromantiska skolan-Nyrop storia", 1886-91) och F. Vetterlund ("Atterboms sagospel Fågel blå", 1901, och "Från nyromantikens dagar", 1907). K. W-g. Nyromantiska skolan (Nya skolan) i Sverige. Se N y ro m a n t i k, sp. 273. Nyrop [-råp]. 1. C a m i l lus N., dansk kir-urgisk instrumentmakare, f. 1811, d. 1883, utbildade sig under en fyraårig vistelse i utlandet till instrumentmakare, innehade sedan 1838 verkstad i Köpenhamn, vann stort anseende äfven i utlandet i synnerhet för sina ortopediska maskiner och konstgjorda lemmar samt fick 1860 titeln professor. Han författade Bandager og instrumenter (3 bd, 1864-77). 2. Camillus N., den föregåendes son, historiker, f. 31 juli 1843, blef 1867 juris kandidat och redan 1869 medlem af "reprsesentantskabet" (deputerade) för Industriforeningen i Köpenhamn, var 1876 -94 dennas sekreterare och 1880-93 därjämte hos den gemensamma representationen för industri och handtverk samt 1893-98 dennas kassör. 1894 blef han ånyo medlem af reprsesentantskabet och var 1898-1908 dess ordf. Han var 1872 och 1888 sekreterare för de nordiska industriutställningarna i Köpenhamn och har dessutom på flera sätt medverkat till industriens utveckling i Danmark. Han var 1890 en af konstindustrimuseets stiftare och har sedan dess varit led. af dess styrelse. I många skrifter, genom hvilka ett alldeles nytt fält uppodlats, har han skildrat dels särskilda industrigrenars uveckling, dels framstående industriidkares lif och verksamhet, bl. a. i Bidrag til den danske boghandels historie (2 bd, 1870), Bidrag til den danske industris historie (1870-73), Meddelelser jra industriens omraade (1876), J. Fr. Glassen (1887), Industriforeningen i Kjöbenhavn (1888), Ny Carlsberg. Et jubilceumsskrift (1896), N. L. Reiersen (s. å.), Det Suhrske hus (1899), Haand-vcerks skik i Danmark (1903), /. C. Jacolsen (1911) m. fl. arbeten. Därjämte har han utgett "Danske gildes- og lavsskraaer f ra middelalderen" (2 bd, 1895-1901) och "Tidsskrift for kunstindustri" (14 bd, 1885-99). 1888 fick N. professors titel. 3. Kristofer N., broder till N. 2, språkforskare, litteraturhistoriker, f. 11 jan. 1858 i Köpenhamn, tog 1879 magisterkonferensen i romanska språk och 1886 doktorsgraden samt blef 1888 docent och 1894 professor vid Köpenhamns universitet. Hans huf-vudverk som språkman är Grammaire histori-que de la langue jran-9aise (I, 1899, 2:a uppl. 1904; II-IV, 1903-13), som äfven i Frankrike åtnjuter stort anseende. 1910 höll han föreläsningar öfver franska språket vid College de France. Vidare har han utgett en rad läroböcker och språkläror i de romanska språken samt de två själfulla framställningarna af Sprogets vilde skud (om missförstådda ord, 1882) och Ordenes liv (1901; öfv. till eng. s. å., till ty. 1903). Af litteraturhistoriska skrifter kunna nämnas den stora, prisbelönta afh. Den oldfranske heltedigtning (1883; öfv. till it. 1886), Nej, et motivs historie (1891) och Rysset og dets historie (1897; "Kyssen och dess historia", 1898). Härtill sluta sig Fortids sägn og sange (I -VI, 1907-09), skildringar af märkliga traditioners vandringar från folk till folk och därmed följande omdaningar (Toves trollring, Vandrande juden, Tannhäuser m. fl.). N. var 1890-1903 redaktör af tidskr. "Dania" och meddelade där en mängd folkloristiska bidrag. Han är led. af Vi-denskabernes selskab (sedan 1899), af Vet. o. vitt. samh. i Göteborg (sedan 1908), af Institut de France (1912) och af Feliberförbundet. 4. Martin N., den föregåendes kusin, arkitekt, f. 11 nov. 1849 vid Eingkjöbing, studerade vid konstakademien i Köpenhamn, vann dess båda guldmedaljer 1877 och 1880 och vistades som dess stipendiat utomlands i tre år. Hemkommen blef han lärare vid akademiens byggnadsskola, lämnade ritningar till villor och till restaurering af Bispgaarden samt vann ett be- l römdt namn genom ' byggnaderna till den skandinaviska utställningen i Köpenhamn 1888. De höllos i träbyggnadsstil utan någon skylande förklädnad, i originella och temperamentsfulla former och med rikligt, men på samma gång diskret användande af färg. Konstruktivt voro de ett mästerverk, och detta var åstadkommet med relativt ringa kostnad (ett planschverk öfver dem utgaf s 1891). På samma plats, som upptagits af utställningens provisoriska hufvud-byggnad, uppförde N. Köpenhamns rådhus. Efter två täflingar, 1889 och 1890, och trots ganska starkt motstånd stadfästes hans förslag 1892. Arbetet tog s. å. sin början, grundläggningen egde rum 1894, och 1903 var byggnaden så pass färdig, att den kunde tagas i bruk. Af utsmyckandet återstod ännu mycket att fullborda, likaså återstod ordnandet af byggnadens omgifningar. Köpenhamns rådhus (afbildningar af detsamma lämnas å pl. XXVII till art. Byggnadskonsten och å pl. I till art. Köpenhamn) är det mest storartade monumentala byggnadsverk, som sedan de stora slottsbyggenas tid blifvit uppfördt i de skandinaviska länderna, och det är en öfverlägsen exponent för den samtida arkitekturens vilja och sträf-van, liksom för den danska byggnadskonstens lynne. Materialet är tegel med sockel af granit och dekorativa detaljer i kalksten och bränd lera. Byggnaden har stora linjer och väl afvägda proportioner, måleriskt effektfulla konturer, gaflar, spiror, kre-nelering och ett 102 m. högt, smidigt klocktorn, som påminner om de toskanska stadshusens kampaniler. Dess dekorativa utsirning är rik, men blir aldrig hopad eller öfverlastad; på ett fantasifullt sätt lif-var och karakteriserar den jättebyggnadens olika partier. Denna hade med grunden och inventarier kostat 5,817,500 kr. (En kortfattad vägledning i