305 Nädhammar-Nål 306 bestämmande inträdde, då bödeln förkortade hans lidanden, genom att döda honom med en dolk o. s. v. eller genom kväfning; det var i synnerhet vid rådbråkning, som nådestöten kom till användning. Sedan har ordet fått en nästan motsatt betydelse och begagnas för att beteckna det sista ordet, den sista handlingen, som fulländar en människas störtande. Nådhammar, herresäte i Vårdinge socken, Stockholms län, utgör med Skarberga 2 m ti, tax. till 135,000 ki. Det bebyggdes på 1870-talet af den blinde H. A. Lidholm (se denne) med en ståtlig hufvudbyggnad af sten, i renässansstil, och från honom härrör ock den vackra parken. Hufvud-byggnaden upplåts af Lidholm 1898 för en tid af 50 år till Sophiahemmet i Stockholm som ett hvilo-och konvalescenthem, men då efter Lidholms död hans arfvingar ville, att Sophiahemmet skulle köpa hela egendomen, afstod det 1907 från sin rätt och flyttade hemmet (Nådhammarhemmet) till Djursholm och 1913 till hufvudbyggnaden på Bre-vik på Lidingön. N:s nuv. egare ar filos, doktor Sv. Carlsson. Wbg. Nådigt afsked. Se N å d 3. Nådar, en särskild form för pensionering af änkor samt omyndiga och oförsörjda barn efter ecklesiastika ämbets- och tjänstemän, består däri, att änka och barn under det eller de år, som närmast följa efter tjänsteårets utgång, ega att uppbära inkomsterna af den befattning, som den aflidne innehaft, mot skyldighet att bekosta tjänstens skötande genom vikarie. Privilegierna tillförsäkra endast ett nådar, privilegieåret, men efter ansökan kan K. M:t på grund af särskilda omständigheter bevilja ytterligare nådar, extra nådar. Dessa extra nådar skola emellertid upphöra, då prästerskapets änke- och pupillkassa (se d. o.) kan utdela pensioner med hela det beräknade beloppet. Inkomsterna af nådåret kunna ej tillgripas för den dödes gäld. Till de ecklesiastika ämbets- och tjänstemän, hvilkas efterlefvande voro tillförsäkrade nåd-år, ha räknats alla de, som ansetts stå under prästerskapets privilegier, således ej endast präster, utan äfven "läsemästare" och "skolbetjänte" m. fl. Numera har emellertid nådårsrätten för elementar-lärares änkor och barn upphört, sedan med bidrag af statsverket en "Lärarnas vid elementarläroverken änke- och pupillkassa" upprättats. K. H. B.* Nådårsbesparing. Se Avancemangsbesparing. Nåid, lapsk trollkarl. Se Mytologi, sp. 177. Nål, smalt och spetsigt redskap, oftast af metall, men äfven af trä, horn, ben, elfenben, afsedt för olika ändamål, företrädesvis till, medelst tråd, hopfogande eller utsirning af tygstycken (t. ex. synål, stramaljnål), till vissa andra arbeten (virknål, strumpsticka, radernål m. m.), till sammanhållande af föremål (t. ex. knapp-, säkerhets-, hår- och hattnål), till prydnad (kråsnål). 1. Tekn. Som material för synålar användes nu så godt som uteslutande ståltråd. Denna, som levereras från tråddragerierna i ringar, upphasplas först på en större trumma med omkr. l,5 m. diam., och den därvid bildade större ringen afskäres på två midt emot hvarandra liggande ställen, så att två omkr. 2,5 m. långa trådknippen erhållas. Dessa afskäras ytterligare is. k. skaft, dubbelt så långa som nålarna. Skaften rätas på så sätt, att de hopläggas i buntar om 4,000-6,000 st., ett par stålringar skjutas öfver dem, buntarna glödgas lindrigt i muffel och rullas mellan två planhyflade gjutjärns- eller stålskifvor med parallella rännformiga uttagningar för ringarna. Därpå följer spetsningen af skaftens båda ändar, hvilket sker på snabbgående små slipstenar. Arbetet utfördes förr för hand, då en skicklig arbetare kunde spetsa intill 15,000 skaft, d. v. s. 30,000 nålar pr dag. Numera göres det oftast med maskin. En arbetare kan sköta 4 ä 5 dylika maskiner, som hvar och en kan spetsa 10,000 skaft, d. v. s. 20,000 nålar pr timme. De spetsade skaften blankslipas på midten i en annan maskin, hvarpå tillplattningen och fåran vid nålens öga utstansas i ett prägelverk. En arbetare kan för hand prägla omkr. 30,000 skaft, en maskin af en sort, hvaraf en arbetare kan sköta 4, omkr. 40,000 skaft pr dag. Därpå utstickes "ögat" i en särskild liten maskin, vid präglingen uppkomna grader och fenor afstrykas med fil, skaften afbrytas på midten, och brottytorna afjämnas. Nålarna uppvärmas till rödvärme i muffel, härdas i rofolja och anlöpas efter härdningen i kokande trän till gul eller violett anlöpningsfärg. Därpå följa skurning och polering af nålarna. Ett stort antal, 200,000 eller mera, inpackas med fin, skarp sand eller smärgel och olja i påsar eller paket af grof linneduk, som, flera åt gången, rullas och pressas under en belastad skifva under omkr. 16 timmar. Förfarandet upprepas under användning af allt finare slipmaterial, slutligen crocus eller tennaska 8 ä 10 ggr, tills nålarna bli fullständigt polerade, då de tvättas med såpvatten och torkas med sågspån. Efter poleringen sorteras nålarna, hvarvid brutna, krokiga eller på annat sätt felaktiga borttagas. Då nålarnas hufvud äro lättast utsatta för att brytas, blåanlöper man numera ofta nålarna omkring "ögat". Detta utföres efter poleringen i en särskild operation. Efteråt afslipas nålarna, så att anlöpningsfärgen återstår endast inne i ögat och i fåran vid detsamma. För att borttaga möjligen kvarvarande fenor eller skarpa kanter kring ögat, hvilka skulle kunna skära af tråden, utbrotschas vidare ofta nålsögat med en särskild liten brotsch (se d. o.). Som sista operation tillkomma bryning och efterpolering, som utföras med finaste smärgel på en läderskifva. Synålar voro redan under medeltiden föremål för yrkesmässig tillverkning i Tyskland, och under slutet af 1500-talet öfverflyttades genom niirnbergska arbetare fabrikationen till England, där den uppblomstrade, särskildt i White-chapel. I Tyskland äro nu Aachen och Iserlohn medelpunkter för tillverkningen. - Virknål är ett i ett handtag fastsatt stift, som i sin något af-trubbade ända är försedt med en hulling, med hvars tillhjälp lösa maskor slingas. - H å r n å-1 a r, afsedda för hårets sammanhållande, göras af mjuk järntråd, som i särskilda maskiner omböjas och numera ofta klubbformigt uppstukas i ändarna eller korrugeras, d. v. s. få vågig form. - Säkerhetsnål är en för betryggadt hopfästande af dräktdelar eller kirurgiska bindor o. d. afsedd, omböjd, af stål- eller mässingstråd tillverkad nål, som via böjningsändan är tillklämd eller vriden rundt några hvarf, så att den fjädrar kraftigt. I andra ändan är en hylsa med inskärning, hvari-