bibliotek jämte arkiv af förnämligast genealogiskt innehåll. 1-3. Wbg. Näsby fält, Vendes artilleriregementes öfningsplats. Se Kristianstad, sp. 1405. Näsbyholm, fideikommissegendom i Gärdslöfs socken, Malmöhus län, omfattar nästan hela socknen eller 28,262 mtl, tax. till 2,142,600 kr., hvaraf 21,300 kr. på annan fastighet, och 0,625 mtl i Svenstorps socken, tax. till 88,400 kr. (1912). Det gamla N. låg på en hög holme i Näsbyholmssjön, som förvandlades till en halfö, när nästan hela sjön uttappades 1872, hvarvid gjordes en massa fornfynd från stenåldern. Slottet var väl befäst och bestod af tre byggnader omslutande en gård. Midtpartiet utgjordes af ärkebiskop Birger Gunnarssons (se d. o.) i slutet af 1400-talet uppförda starka stenhus, försedt med ett fyrkantigt torn af 10,6 m. höjd och med l,3 m. tjocka murar. Flyglarna voro af korsvirke, och en vindbrygga förenade ön med fastlandet. På 1860-talet raserades det gamla slottet, och något nytt slott har ej uppförts, utan endast en större borgerlig byggnad. Det märkligaste på egendomen är dess tuberkelfria nötkreatursbesättning. Förste kände egaren är riddaren Johannes Niklisson, fader till ärkebiskopen Petrus Johannis (d. 1355). Höfvitsmannen i Skåne ridd. Tuve Galen sålde godset 1409 till ärkebiskopen Jakob Geertson Grubbe i Lund, hvarefter det följ. år lades under ärkebiskopsstolen och räknades bland dess fyra slott. Vid reformationen indrogs det till kronan 1536 och lämnades i förläning, till dess Sten Bielke till Vanås 1574 tillbytte sig egendomen. Genom gifte kom den till släkten Beck och 1744 genom arf till danske kaptenen Krist. Henrik von Finecke, som 1756 gjorde N. till fideikommiss. Genom gifte kom det till Konr. v. Blixen, hvarefter barnen antögo äfven moderns namn och kallade sig von Blixen-Finecke. Nuv. innehafvåren är danske hofjägmästaren frih. Fr. von Blixen-Finecke, egare af Stjärneholm m. m. i Skurups socken och innehafvare af stamhuset Dallund på Fyn. Wbg. Næsbyholm, danskt herresäte i Præstö amt på Själland, 8 km. från Sorö, nämnes redan 1388 och egdes under tidernas lopp af flera namnkunniga män, såsom Laurids Axelson Thott (d. 1483), Torben Oxe, Jörgen Brahe och Henrik Bielke. Fredrik IV gjorde af N. och Bavelse 1709 grefsk. Fredriksholm, hvilket han skänkte åt sin frilla, fröken v. Schindel, som innehade det till 1716. Sedermera såldes de båda egendomarna ånyo. 1804--24 egdes N. af grefve K. S. Danneskjold-Samsö, som 1810--12 anlade Danneskjoldske kanalen l. Næsbyholmskanalen, en af Susaa l. Næsbyaa bildad 22 km. lång fördjupning. E. Ebg. Näsby-Åkersberga järnväg. Se Stockholm-Roslagens järnvägar. Näsduk, ett mindre och vanligen i kvadratisk form afpassadt stycke väfnad af lärft (ej sällan fin batist l. kammarduk), bomull eller siden. Den är till färgen hvit eller brokig, ofta med påtryckta mönster eller längs kanterna broderad, prydd med hålsöm, dyrbara spetsar o. s. v. Bruket af näsdukar spred sig från Italien under 1500-talet, först inom damvärlden; de utstyrdes särskildt som bröllopsgåfvor med åtskillig lyx, såsom brodering med guld, silfver och pärlor, och i hörnen hängde tofsar. Näsdukarna fuktades med parfymer, som voro afsedda att äfven konservera hyn, och kallades därför af fransmännen mouchoirs de Vénus. I Österlandet var näsduken förr ett privilegium för furstar och andra högt uppsatta män. Att härskaren tillkastade en kvinna sin näsduk gällde som ynnestbevis. Näsdusch. Vid en del nässjukdomar, t. ex. ozæna (stinknäsa), användes näsdusch för näsans rengöring; den utföres bäst med användning af en vanlig sköljkanna eller klysopomp: l proc. koksaltlösning eller 2-3 proc. borsyrelösning (36°-37° C.) äro lämpligast. Att vid alla möjliga andra tillfällen skölja näsan anses ej nyttigt. E. St-g. Näset. Se Värmlandsnäs. Näsfisken, Chondrostoma nasus L., zool., en till cyprinidernas familj hörande fiskart, som utmärkes därigenom, att munnen sitter på nosens undersida och käkarna äro klädda med skarpkantiga skifvor af ett hornlikt ämne. På hvardera sidan finnas 6-7 svalgtänder, ofvan jämnt af slipade utan fåror. Alla fenorna äro korta. Fjällen sitta i mycket regelbundna rader. Färgen är ofvan mer eller mindre mörkt svartgrön, sidorna silfverfärgade, de öfre fenorna grå, de undre mer eller mindre rödaktiga. Längden går till 25-40 cm., stundom däröfver. Näsfisken lefver i snabbflytande älfvar och åar äfvensom i sjöar, där den rotar i bottengyttjan och med sina skarpa käkar afbetar på stenarna växande alger. Den stiger i april eller maj upp i rinnande vattendrag, där den leker på grusbotten. Köttet har föga värde och ätes blott af fattigt folk. Näsfisken är allmän i Syd-Tyskland, i Rhens och Donaus flodområden. I Nord-Tyskland är den mera sällsynt. Uti Italien förekommer en närsläktad art, och i allt finnas sju arter af detta släkte i Europa och Asien. R.L.* Näsfjärdarna. Se Mälaren, sp. 239. Näsgångar, anat. Se Näsa. Næsholm. Se Lindenborg. Näshult, socken i Jönköpings län, Östra härad. 7,371 har. 1,064 inv. (1912). N. bildar med Stenberga ett pastorat i Växjö stift, Östra härads kontrakt. Näshulta, socken i Södermanlands län, Österrekarne härad. 13,262 har. 1,774 inv. (1912). N. utgör ett till egaren af Hedensö patronellt pastorat i Strängnäs stift, Österrekarne kontrakt. Näshultasjön, insjö i nordvästra Södermanland, Näshulta socken, afflyter till östra Hjälmaren. Näsijärvi, sjö i Finland, hör till Kumo älfs vattensystem och ligger mellan 61° 30,5' och 61° 51,5' n. br. samt under 23° 51' ö. lgd (fr. Greenw.) Sjön, som utefter större delen af sin sträckning utgör en stor öppen fjärd, har en längd af omkr. 43 km. samt en bredd af omkr. 5--8 km., undantagande vikarna, som till följd af det sjön omgifvande landets kuperade beskaffenhet äro synnerligt talrika samt särskildt på sjöns östra sida djupgående och natursköna. N:s vattenspegel ligger 94,8 m. ö. h. Areal 263 kvkm. N. utgör bassängen för vattnen inom nordöstra delen af det område, som begränsas af finska landryggen (Suomenselkä), en sydöstlig utgrening af Satakuntaåsen (den s. k. Vatulanharju) och den tavastländska åsen. Det förnämsta tillflödet har sjön från Ruovesi, gonom Murole fors och kanal, hvilken sjö i sig upptar vattenmassor från tre håll: från Ätsäri, från