Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nässjö ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
extra prov.-läkare och järnvägsläkare),
distriktsveterinär, apotek (sedan 1881) samt ett
betydligt antal handlande och handtverkare. Socknens
i N. förlagda nya kyrka, i baltisk-gotisk stil,
efter ritningar af Ekman och Hagström, är en af de
ståtligaste i länet. För N. afsedda tidningar äro
"N. nyheter" (3 ggr i veckan, utg. i Jönköping),
"N.-posten" (3 ggr, utg. i Eksjö) och "N.-tidningen"
(3 ggr, utg. i Eksjö). N. blef municipalsamhälle
1881 och erhöll köpingsprivilegier genom k.
br. 17 okt. 1890, men trädde aldrig i utöfning
af köpingsrättigheterna. K. br. 31 okt. 1913
bestämde, att N. skall tills vidare i judiciellt
hänseende bibehållas under landsrätt och tillhöra
Tveta, Vista och Mo domsaga samt i ecklesiastikt
och folkskolehänseende tillhöra N. församling.
A. Jhn.
Nässjö–Oskarshamns järnväg (sign. N. O. J.),
normalspårig (1,435 m.), 148,4 km. lång, hvaraf
68,3 km. inom Jönköpings och 80,1 km. inom Kalmar
län, eges och trafikeras af Nässjö–Oskarshamns
nya järnvägsaktiebolag. Den sträcker sig med
hufvudsakligen östlig riktning från Södra och Östra
stambanornas föreningspunkt, Nässjö station, åt
ö. till Eksjö, i hvars omedelbara närhet den passerar
Skedeån, fortsätter till Hultsfred, hvarvid den mellan
stationerna Bruzaholm och Hjältevad löper strax s. om
sjön Hjälten. Från Hultsfred framgår järnvägen i rakt
sydlig riktning till Målilla, till en början följande
västra stranden af sjön Hulingen. Från Målilla
fortsätter den i en mer sydöstlig riktning utefter
Emmån och sjön Ryningen till Berga, hvarefter den tar
en hufvudsakligen östlig riktning, som bibehålles till
Oskarshamn. Förutom med Statens järnvägar i Nässjö
har järnvägen anslutning till följande järnvägar: vid
Ormaryd, 12 km. från Nässjö, med Anneberg–Ormaryds
järnväg, vid Hultsfred med Hultsfred–Västerviks
järnväg och Östra Centralbanan, vid Målilla med
Hvetlanda–Målilla, vid Berga med Kalmar–Berga och
vid Oskarshamn med Ruda–Oskarshamns järnvägar. För
trafik öppnades sträckan Nässjö–Eksjö i maj 1873,
Eksjö–Hultsfred i nov. 1874 och Hultsfred–Oskarshamn
i juni s. å. Nässjö–Oskarshamns järnväg byggdes af en
engelsk entreprenadfirma Morton & son med engelske
ingenjören Wilkinson (som förmedlat entreprenadens
tillkomst) som chefsingenjör. Bland andra villkor,
som ingingo i entreprenadkontraktet, var äfven det,
att Wilkinson skulle få utstaka järnvägen, hvar och
hur han ville, mellan vissa bestämda stationspunkter,
och att järnvägsbolaget, som 1869 erhållit koncession,
skulle för järnvägen, som enligt kontraktet
tillförsäkrats endast en tredjedel af i vanliga fall
erforderlig rullande materiel, betala 5,500 pd st. pr
engelsk mil, eller för den med inräknande af den 21
km. långa Vimmerby–Hultsfred järnväg (nu ingående
i Östra Centralbanan) 169 km. långa järnvägen ett
belopp af öfver 10 mill. kr., jämte fri jord, syllar,
byggnads- och stängselvirke. Järnvägsbygget, som
igångsattes enligt dessa villkor, måste emellertid
snart afbrytas, hvarigenom bolaget, hvars hela
inbetalade aktiekapital var endast 1 mill. kr., led
stora förluster. För att möjliggöra fortsättandet af
järnvägens byggande erhöll bolaget ett statsanslag
af 1 mill. kr. utan återbetalningsskyldighet, men
bolaget måste ånyo afbryta byggandet, hvilket
endast med oerhörda förluster för aktieegare och
obligationsinnehafvare slutligen kunde bringas till
fullbordan. Resultatet blef att, då järnvägen öppnades
för trafik, den hade kostat omkr. 13 mill. kr.,
ehuru den egentliga byggnadskostnaden utgjorde
endast 6,7 mill. kr. 1907 öfvertogs järnvägen
af ett svenskt konsortium mot en köpesumma af 1
mill. kr. Vid 1912 års slut utgjorde den bokförda
byggnadskostnaden 6,104,469 kr., hvaraf för rullande
materiel 1,010,469 kr., aktiekapitalet 3,150,000
kr., reservfonden 315,000 kr. samt reparations- och
förnyelsefonden 150,000 kr. Järnvägens postadress
är Eksjö, och styrelsen har sitt säte i Stockholm.
A. d’A.
Näs skans. Se Hörningsholmsskansarna.
Næs skans. Se Blakjer skans.
Nässkatt. Se Näfgäld.
Nässla, bot. Se Urtica.
Næsslottet. Se Dronninggaard.
Nässpegel, med. Se Laryngoskop.
Næsstangens batteri. Se Dröbaksund, sp. 949.
Nässten, Rinolit, med., ett af kolsyrad och
fosforsyrad kalk bestående konkrement, som
bildas i näsan, vanligen omkring en i densamma
befintlig främmande kropp; nässtenen framkallar
nästäppa och afsöndring af ett oftast illaluktande
sekret; den kan understundom bli så stor, att den
först efter föregående krossning kan aflägsnas.
E. St–g.
Nästepifyter, bot. Se Epifyter och Nischblad.
Næstinde [-tinne], högsta punkten på Kalsö.
Nästrot, bot. Se Neottia.
Næstved [näs-tved; af næs, näs, och tved, röjd
jord], dansk stad i sydvästra delen af Själland,
vid Susaa, omkr. 3 km. från dess utlopp i Stora
Belt. 8,326 inv. (1911). Staden har sin handel
öfver uthamnen Karrebæksminde och står sedan 1870 i
järnvägsförbindelse med Roskilde på ena hållet och
Vordingborg på det andra, sedan 1892 tillika med
Slagelse och sedan 1900 med Præstö. Där finnas
2 kyrkor från 1200- och 1300-talen (den ena,
S:t Mortens kyrka, är afbildad på pl. XXV till
art. Byggnadskonst) samt många gamla byggnader, både
sten- och korsvirkeshus. Redan under 1100-talet
hade N. stadsrättigheter, men lydde dock ända
till reformationen under det närbelägna S:t Peders
benediktinkloster, det nuv. Herlufsholm. Vid N. vann
furst Jarimar af Rügen 1259 en stor seger öfver
en själländsk bondehär, hvaraf 10,000 man sägas
ha stupat.
E. Ebg.
Näsum, socken i Kristianstads län, Villands
härad. 9,944 har. 2,274 inv. (1912). N. utgör ett
pastorat i Lunds stift, Villands kontrakt.
Näsvingar, anat. Se Näsa.
Nät. 1. (Garn) Ett af garnmaskor bestående
fiskredskap, som står eller flyter vertikalt i vattnet
och för sådant ändamål är försedt med flöten i öfre
kanten och sänken uti den nedre. Vid tyngre garn
begagnas ej sänken, emedan nätet hålles i ställning
genom sin egen tyngd. Af nät finnas mångfaldiga slag,
lämpade efter olika fiskarter och fiskesätt. Man
kan med användningssättet som indelningsgrund skilja
mellan faststående nät och flytande nät ("drifgarn";
om dem se
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
