- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 20. Norrsken - Paprocki /
357-358

(1914) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nät - Nätboll - Nätet - Nätfjärilar - Nätförband - Nätgurka - Näthinna - Näthvalf - Nätkärl - Nätmage - Nätmelon - Nätra - Nätra och Nordingrå domsaga

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Drifgarnsfiske och fig. 1 till art. Fiske). Man kan äfven skilja mellan enkla och sammansatta nät. De förra bestå af 1 nätvägg, de senare af 2 eller 3, af hvilka de yttre då ha betydligt gröfre maskor, så att fisken, då den rusar mot den inre nätväggen, drar denna som en påse med sig genom det yttre nätets gröfre maska (s. k. skottnät l. grimgarn). Se vidare Fiskredskap, sp. 449 -- 450. -- 2. Jaktv. I äldre tider, innan jaktgevären nått någon större fullkomning, spelade fångst af villebråd en betydande roll i jämförelse med nedläggandet medelst skott. Härvid användes ofta nät af olika konstruktion. Redan på assyriska reliefbilder finner man jägare, som med nät och hundar draga ut på jakt, och hos grekiska författare omtalas jakt med drifvande hundar, hvarvid villebrådet fångades i uppställda nät; nätvakten (arkyoros) hade härvid en ansvarsfull post. Äfven vid jakt med fågelhund (stående hund) användes under 1600- och 1700-talen ofta nät, i det låga, vertikala nät utställdes i vägen för de framför hunden löpande rapphönsen eller ett större nät (tirass) drogs öfver den tryckande fågelkullen. Förutom vid dylik mera idrottsmässigt utöfvad jakt ha nät af olika form användts för yrkesmässig djurfångst. Äfven vid vargskall (se Jakt, sp. 1203) användes förr nät, och enligt 1808 års jaktstadga skulle i de länder, där vargar anställde skadegörelse, vargnät på allmän bekostnad hållas. Numera brukas hos oss nät nästan endast vid fångande af lefvande djur för utplantering å annan ort. Om förbud för användande af nät se Djurfång. <tab>1. R. L.* 2. G. G Nätboll, ett bollspel. Se Bollspel, sp. 1023. Nätet (lat. omentum), anat., kallas hos människan det dubbelveck af bukhinnan, som, kommande uppifrån mellangärdet, omfattar magsäcken och från dennas stora krök hänger ned framför större eller mindre del af tarmarna som ett förkläde till dem. Den ofvan och bakom magsäcken belägna delen kallas lilla nätet, den där nedan heter stora nätet. Detta bildar vanligen en tunn hinna, fastän det är sammansmält af 2--4 ursprungliga. De tjockare, mera fetthaltiga ställena längs de anastomoserande (i hvarandra inmynnande) blodkärlen äro ordnade i maskor, hvilket gett anledning till namnet. Det innehåller alltid fett på nämnda ställen, och hos feta människor kan fetthalten ökas så, att det i sin helhet får en tjocklek af ett par centimeter. Hos slaktdjur kallas nätet isterhinna. Dess byggnad öfverensstämmer i det närmaste med bukhinnans. <tab>G. v. D.* Nätfjärilar, Melitæa, zool., släkte af underfam. Nymphalinæ och fam. Nymphalidæ bland dagfjärilarna, omfattar medelstora fjärilar med brunröd grundfärg och nätlik svart teckning på vingarnas öfversida, bildad af svarta tvärband, som korsa de svarta vingnerverna. Undertill omväxla, särskildt på bakvingarna, ljusare och mörkare tvärband, skarpt begränsade af svarta linjer. -- Släktet har 6 svenska arter, af hvilka kan nämnas den i lundar och skogsbryn i landets södra hälft öfverallt vanliga M. Athalia, hvars svarta, hvitpunkterade och med håriga tornar utrustade larv lefver på groblad. <tab>G. A--z. Nätförband, bygnk. Se Nätverk. Nätgurka, bot. Se Luffa. Näthinna (lat. retina), ögats ädlaste del, den, hvilken alla de andra delarna skydda eller tjäna. Det är på näthinnan, som de utifrån kommande ljusstrålarna förenas till en -- upp och nedvänd -- bild af föremålet (näthinnebild), och där förmedlas bilden så, att intrycket genom synnerven kan ledas till hjärnan och i denna uppväcka en föreställning om den yttre världen. Af allt, som skaparen förlänat den mänskliga och djuriska organismen, äro näthinnan och dess funktion det underbaraste. Näthinnans byggnad är också i sig den mest komplicerade och underfulla. Med mikroskopets hjälp har man studerat dess skilda lager, och fysiologien har påvisat, hvilket af dem, som är det egentligen ljusuppfattande. -- Näthinnan stödes utifrån af senhinnan (sclerotica) och den mellanliggande åderhinnan (choroidea), af hvilken dess yttre lager erhålla sin näring. Den bekläder hela bakre delen och större delen af ögat, sträckande sig framåt, om än i förändrad form, ända till baksidan af regnbågshinnan (iris). Den omfattar således största delen af glaskroppen. Den är att betrakta som en utbredning af synnerven, sedan denna borrat sig igenom de yttre hinnorna. Detta ställe, kalladt papillen, är ljust, nästan hvitt, och därifrån utbreda sig näthinnans pulsådror, dit samla sig dess blodådror. Men på detta, ställe finns ej ännu näthinnestruktur, och därför saknar denna fläck synförmåga (se Blinda fläcken). Den sitter på sidan om ögats bakre pol, där ett förtunnadt ställe befinner sig (fovea centralis, äfven kalladt macula lutea, "gula fläcken", se d. o., emedan det efter döden antar en gulaktig färg), hvilket just är det synkraftigaste stället på hela näthinnan, det som man vänder till, då man vill fixera ett föremål. Med den öfriga delen af retina endast kompletteras synen: det periferiska seendet. Detta är dock nödvändigt för orienteringens skull. -- Af retinas olika lager särskiljer man, räknadt inifrån och utåt, först en gränshinna till glaskroppen; så ett lager af nervtrådar; så två granulära lager och två kornlager, omväxlande med hvarandra; en yttre begränsningshinna; staf- och tapplagret, hvari bilderna afmåla sig, och sist ett lager af pigment. Utom det sistnämnda äro alla genomskinliga. -- Näthinnan kan bli säte för en mängd sjukliga processer, hvilka mer eller mindre hota synens bestånd. Somliga medföra till sist ohjälplig blindhet. <tab>Rsr. (G--d.) Näthvalf, bygnk. Se Hvalf, sp. 1392. Nätkärl, bot. Se Kärl 2. Nätmage (lat. reticulum), anat. Se Idisslare och Mage, sp. 459. Nätmelon, bot. Se Cucumis, sp. 943. Nätra. 1. Tingslag i Västernorrlands län, ingår i Nätra och Nordingrå domsaga samt Norra Ångermanlands nedre fögderi och omfattar socknarna Nätra, Sidensjö, Skorped och Anundsjö. 3,929 kvkm. 18,266 inv. (1912). -- 2. Socken i Västernorrlands län, Nätra tingslag. 36,212 har. 5,741 inv. (1912). N. utgör ett pastorat i Härnösands stift, Ångermanlands nordvästra kontrakt. Nätra och Nordingrå domsaga, i Västernorrlands län, bildad 1901 genom delning af Norra Ångermanlands domsaga, motsvarar Norra Ångermanlands nedre fögderi samt omfattar två tingslag: Nätra och Nordingrå. 4,526 kvkm. 25,944 inv. (1912).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Oct 11 16:36:18 2026 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfbt/0197.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free