höllos i regel två sommarkurser och två vinterkurser hvarje år. De första kurserna af denna art voro tillgängliga endast för manliga deltagare, men fr. o. m. hösten 1882 har tillträde lämnats äfven kvinnliga deltagare. Vinterkurserna plägade räkna ett medeltal af 30 deltagare, men vid sommarkurserna har under de senare åren antalet vanligen uppgått till omkr. 200, d. v. s. så många, som man på något sätt kunnat bereda bostäder åt. Och det har ej blott varit svenska lärare och lärarinnor, som samlats i lärosalarna på N., utan äfven från utlandet ha hvarje år många kursdeltagare infunnit sig för att studera slöjd. Flera gånger har bland dem öfver ett dussin främmande nationer varit representeradt. Särskildt talrika ha engelsmännen och skottarna varit. För slöjdundervisningen har vid N. utbildats en särskild metod, som plägar kallas Nääs-metoden eller Nääs-systemet. Denna utgår från följande grundsats. Syftet är icke att direkt ge någon viss yrkesskicklighet, utan att ställa handarbetet i den allmänna uppfostrans tjänst såsom "pedagogisk slöjd", som hos lärjungarna inplantar håg för och kärlek till arbete, vänjer dem vid själfverksamhet, vid ordning, noggrannhet och uppmärksamhet, sporrar deras flit och ihärdighet samt bibringar barnen allmän händighet. Som lämpligast för detta måls vinnande anses träslöjden (snickeri). Undervisningen meddelas efter modeller (blott undantagsvis efter ritningar), som ordnas i en modellserie, fortgående från det lättare arbetet till det svårare, från det enklare till det mera sammansatta. Hvarje arbete analyseras i sina enkla grundyttringar, s. k. "öfningar" (såsom hyfling, borrning, tappning, sinkning o. s. v.), och modell-serien ordnas så, att den ena öfningen inläres efter den andra. Dock bedrifvas inga abstrakta, formella öfningar, hvilka mindre skulle väcka och utveckla barnens intresse, utan lärjungarna förfärdiga hela förbrukningsföremål, som finna användning i hemmen. Särskildt söker man välja sådana föremål, som jämte det att de innehålla de erforderliga öfningarna, genom rena, estetiskt riktiga och ändamålsenliga former, bidraga till utvecklandet af form- och skönhetssinnet. För inlärande af de 88 enkla öfningarna är en serie af 100 modeller utarbetad, hvarvid knifven är det grundläggande verktyget. Undervisningen är individuell, endast vid meddelande af teoretiska kunskaper om verktygen och arbetsmaterialet klassundervisning. Särskild vikt lägges vid invänjande af hygieniskt goda kroppsställningar under arbetet. Modellserien får ej fattas som en gång för alla fastslagen, utan den har på N. under tidernas lopp väsentligen förändrats och måste på andra orter lämpas efter deras nationella och lokala förhållanden. Salomon plägade därför inskärpa, att man kan arbeta efter Nääs-systemet, utan att använda en enda af hans modeller, och att man kan begagna samma modeller och dock ej följa systemet. - Genom de pedagogiskt riktiga grundtankar, hvarpå Nääs-systemet grundades, samt genom den hänförelse och den energi, med hvilka det tillämpats på N., bröto dess idéer igenom i den svenska folkskolevärlden, så att numera slöjden efter detta system är upptagen på de svenska folkskollärarseminariernas läroplan och öfvas numera vid alla våra bättre ordnade folkskolor, hvilka härför sedan 1878 åtnjuta särskildt statsunderstöd. Emellertid må man ej tro, att N:s betydelse som slöjdseminarium skulle minskats, sedan slöjden upptagits på planen för folkskollärarseminarierna. Vid dessa är trängseln mellan de olika ämnena så stor, att i regel ej tillräcklig skicklighet i ämnet kan hinna förvärfvas för den blifvande slöjdläraren, hvilken alltför väl behöfver fortsatt utbildning vid den slöjdens högskola, som N. nu är. - Äfven flerstädes utomlands, och det i alla världsdelar, tillämpas Nääs-systemet med nationella modifikationer af vid N. utbildade lärare och deras lärjungar. Vid sidan af träslöjden, till hvars kurser äfven kvinnliga deltagare ha tillträde, har vid N. tidigt anordnats kurser i s. k. kvinnlig slöjd (sömnad m. m.) med tillämpning af väsentligen samma grundsatser som för träslöjden. Efter hand har det ena efter det andra af skolans öfningsämnen där ock blifvit tillgodosedt genom utbildningskurser för lärare och lärarinnor; så redan under Salomons

Fig. 2. Slöjdseminariebyggnaden på Nääs. I förgrunden friluftslekar af kursdeltagarna. tid kurser för friluftslek (se fig. 2), skolkökskurser och trädgårdskurser samt på senare år äfven tecknings- och modelleringskurser samt gymnastikkurser. Huru stor betydelse än dessa mångfaldiga kurser i skolans öfningsämnen haft för vår lärarbildning, särskildt kurserna för träslöjdlärare och för lekledare, så har dock N. måhända utöfvat ett ännu större inflytande genom de därifrån utgående allmänna pedagogiska impulserna. Salomon, liksom efter honom hans olika efterträdare, inskränkte sig nämligen ej till teoretiska föreläsningar i slöjdpedagogik vid sidan af de praktiska öfningarna, utan höll äfven föreläsningar och ledde diskussioner inom växlande delar af den allmänna och speciella pedagogiken. På så sätt har N. långt utanför slöjdens område blifvit en plantskola för en på en gång idealistisk och praktisk pedagogik och särskildt i vår folkskollärarkår kraftigt bidragit att väcka det sanna uppfostrarsinnet, som i Salomon hade en så ädel förebild. Med mass-suggestionens makt förstärkes detta inflytande genom samlifvet mellan de hundratals kursdeltagarna, som i det fria kamratlifvet på N. skaka skoldammet af sig, med ungdomlig glädje deltaga i öfningarna på lekplanen, folkdanserna i lekhuset (fig. 3) och "kafferepen" vid Vänhem samt efter nationernas