hvilka de viktigaste äro: Myrmeleontidæ (se Myrlejonsländor), Mantispidæ (se d. o.), Chrysopidæ, Hemerobiidæ, Sialidæ (se d. o.) och Panorpidæ (se Näbbsländor). Under benämningen florsländor, Hemerobiidæ, ha i det föregående omtalats 2 släkten, Hemerobius och Chrysopa (se äfven Bladluslejon), hvilka enligt en modernare uppfattning böra betraktas som typer för 2 skilda familjer, hvilka Hemerobiidæ, florsländor, omfattar arter med grå eller brungula, ofta fläckiga vingar samt pärlbandslika antenner (4 svenska släkten med 22 arter), Chrysopidæ, stinksländor, åter vanligen gröna eller gulaktiga arter med långa, trådfina antenner (2 svenska släkten med 14 arter). - öfver hufvud torde af Planipennia omkr. 1,500 arter hittills vara beskrifna, hvaraf 58 svenska, fördelade på 16 släkten och 7 familjer. Ang. Trichoptera se Nattsländor. - Fossila nätvingar af skilda grupper ha funnits i tertiära lager. Mera osäkert är, om af de i ännu äldre lager anträffade insektfossilen några kunna hänföras till denna ordning. G. A-z. Nääs [näs], Näs, ett vid sjön Säfvelången naturskönt beläget gods i Västergötland, Skallsjö socken, Vätle härad, Älfsborgs län, ungefär 30 km. från Göteborg och 4 km. från Floda järnvägsstation, har blifvit världsberömdt genom sitt slöjdseminarium. Enligt en sägen, som anföres äfven i Dahlberghs "Suecia", skall Kristian II där ha uppfört ett jaktslott och någon tid vistats där. Den första säkra uppgiften om godset har man funnit i ett k. br. af 3 okt. 1522, där en Joen småsven omnämnes, som fått bref på två kronogods med namnet "Näss i skalfzö soken" och därför skulle erlägga en årlig skatt af 4 pund smör. Mot slutet af 1500-talet egdes godset af ståthållaren öfver Västergötland Göran Eriksson Ulfsparre och innehades sedan af medlemmar af hans släkt samt af ätterna Lilliehöök, Natt och Dag, Cronsköld, Oxenstierna, Göthenstierna, von Utfall och Reenstierna, till dess att säteriet 1824 inköptes af grosshandlaren i Göteborg P. W. Berg. Efter dennes död delades godset mellan hans söner. En afsöndrad del, Ekudden, på östra sidan af Säfvelången, som sedan ökats genom nya jordförvärf, behölls af äldste sonen, kapten J. T. Berg, och inrymmer nu N:s fabriker, som egas af ett aktiebolag, Nääs fabriks a.-b. (bildadt 1880, aktiekap. l,6 mill. kr.), som eger jordbruksfastighet om 5 1/16 mtl, tax. till 250,000 kr. (1911), och andra fastigheter om 443,400 kr., bestående af

Fig. 1. Nääs' slott. bomullsspinneri, färgeri, blekeri, mek. verkstad, kvarn och såg. Hufvudgården såldes 1868 till grosshandlaren i Göteborg August Abrahamson (se d. o.), som där grundlade det ryktbara slöjdseminariet och genom testamente, som trädde i kraft vid hans död (1898), öfverlät den till 340,800 kr. taxeringsvärderade egendomen, bestående af N., 6 mtl säteri jämte 3 mtl rå och rör, omfattande 9 mtl eller omkr. 1,200 har, hvaraf omkr. 150 har odlad jord, jämte de dyrbara konstverken och möblerna i hufvudbyggnaden ("slottet"; fig. 1) och ett kapital af 380,000 kr., till svenska staten för upprätthållande i all framtid af denna läroanstalt under namn af "August Abrahamsons stiftelse" med ändamål "att genom fortsatt utbildning af lärare och lärarinnor, som redan egnat sig åt undervisning, verka för uppfostran i allmänhet och särskildt för användandet därvid af den pedagogiska slöjden". I början var anstalten emellertid ej ett seminarium för utbildande af lärare och lärarinnor, utan en 1872 öppnad slöjdskola för gossar, hvilka genomgått folkskolan. Dennas upprättande var ett af uttrycken för det intresse för pånyttfödande af hemslöjden, hvilket i slutet af 1860-talet och början af 1870-talet på många olika sätt gjorde sig gällande i vårt land (se Föreningen för svensk hemslöjd och Slöjd). Syftet var sålunda närmast nationalekonomiskt. Men då man för dettas vinnande tillgrep uppfostran som det säkraste medlet, blef ändamålet ock pedagogiskt. Denna sida af uppgiften kom småningom att bli hufvudändamålet, i följd af att Abrahamson till skolans föreståndare utsett sin unge systerson, Otto Salomon (se d. o.), som kom att utbilda sig till den pedagogiske reformator, hvartill hans anlag kallade honom. Under samma ledning öppnades 1874 en liknande slöjdskola för flickor och 1877 en handtverksskola. Snart insåg emellertid Salomon, att slöjdundervisningen borde få en grundläggande betydelse för hela skolbildningen och därför ej borde förekomma blott i fortsättningsskolan efter folkskolan, utan börja på ett tidigare skolstadium. Hans slöjdskola ombildades därför 1874 till en privat folkskola med slöjd. I samma mån, som äfven på andra ställen i vårt land slöjdskolor upprättades eller slöjd införts i folkskolorna, gjorde sig ett behof gällande af en utbildningsanstalt för slöjdlärare. Därför upprättades hösten 1874 en högre afdelning vid slöjdskolan å N., särskildt afsedd för blifvande slöjdlärare. Kursen vid denna var en-årig, och då den afslutade sin verksamhet 1882, hade 62 slöjdlärare där fått sin utbildning. Anledningen till, att de en-åriga kurserna nämnda år upphörde, var den, att med slöjdens ställning som ett af skolans grundläggande ämnen det ansågs bäst förenligt, att undervisningen däri ej meddelades af en särskild facklärare, utan af klass-läraren, som ock undervisar i andra ämnen. I första rummet borde därför folkskolans redan i tjänst varande lärare få tillfälle att begagna sig af slöjdseminariet. Men de hade i regel svårt att på längre tid bereda sig ledighet från sina befattningar. Därför måste man nöja sig med mera kortvariga kurser, i början på 5, sedan på 6 veckor, hvarvid dock många deltagare bevistade två kurser. Sådana kortare kurser började 1878 och blefvo den enda använda formen fr. o. m. 1882. Under den senare delen af Salomons verksamhet